Substans: LSD
Dos: oklart - troligtvis mellan 100-150 ug
Ålder: 28
Vikt: 75kg
Tidigare erfarenheter: Alkohol, Cannabis, LSD, MDMA, Svamp
En timma efter intaget börjar lapparna kicka in, en lätthet i huvudet och en tyngd i bröstet. Väggarna fylls med fraktaler och vi sitter och ler som fån. Gött, då va det igång! Att sitta inomhus och uggla va inget alternativ - vi ska ut på äventyr!
Väl nere på klipporna vid havet knäpper vi varsin bärs… Fy fan va gött vi har det.
Som vanligt, när man är på väg upp på syran så slås vi av en viss intensitet. Händerna är skakiga och vi är smått rastlösa. Detta är den mest introspektiva perioden på syra då en viss förvirring gör det svårt att kommunicera ordentligt. Medans vi sitter å kämpar igenom rastlösheten så får vi en ny kompis. En katt som har glidit fram till oss på klipporna. Vi försöker klappa katten, men han har andra planer. Han har fått span på en oas två meter ifrån oss, en smutsig vattenpöl med en halvö som sträcker sig långt in i pölen. Likt ett lejon hukar han sig längst ut på halvön och börjar lapa. Helvete vad majestätisk han är - en riktig alfa. Samtidigt börjar det dugga, trots att det är soligt - solstrålarna slår på från sidan, medans regnet kommer ovanifrån. Vattendropparna blir upplysta av solen, och det ser ut som att det regnar glitter från skyn. Alla tre sitter tyst och beskådar katten, som lapar vidare helt ovetandes om vilken scen han målat upp.
Katten kilar vidare, och blåsan gör sig påmind. En och en halv liter öl har genomfört sin färd genom kroppen och vill ut. Då vi är bland med massa folk, så fanns det inga möjligheter att kissa i det fria, så jag tog mig bort till det närmaste “public restroom” för att uträtta mina behov. Mörkt, dunkelt, och luktade allt annat än rosor. En slående tystnad. Det känns som att jag stigit in i en grotta i ett spel. En droppe vatten faller ur en sunkig kran och hela rummet fylls av ett eko. Efter jag ryckt i ett par dörrar inser jag att det bara finns ett ledigt bås. Båsen sitter ihop med varandra och är öppna ovanför och under vilket innebär total avsaknad av ljudisolering till grannbåsen.
Glider in i båset och rycker fram totten. Liten, hård och blek, likt en torr mördarsnigel, tittar dasen fram. Det är sällan man möts av en flashbackdase under en syratripp, tänker jag. Nu är det bråttom. Jag släpper löst och börjar kissa för kung och fosterland. Helvete va det porlar. Det känns som att hela lokalen fylls av 100 decibel porlande kiss. Vem fan rastar sin häst, måste dom tänkt. Fnissandet är ett faktum som snabbt växer till ett fullbordat skratt.
Ni som upplevt hur det är att skratta och pissa samtidigt vet nog vad som händer härnäst. Strålen rycker till vid varje skratt, och nu pissar jag istället som en vattenspridare. Psst, psst, psst, psst. Detta är en ond spiral som såklart medför att skrattet ökar i intensitet. Som ett jävla fån står jag och skrattar och pissar samtidigt, och vartenda jävel på toan hör det. När jag är klar möts jag återigen av tystnad, förutom en droppande kran. Precis när jag började tro att jag var ensam, så hör jag en krystad hostning. Nu har jag gjort någon obekväm tänker jag. Tar mig ut ur båset och går i rask takt bort från toaletterna innan någon ringer polisen och berättar om den mentalsjuka snubben som gapflabbar på toan.
Återvänder till mina polare och berättar om min sjuka upplevelse och vi skrattar gott.
Jag sätter mig ner och kollar upp i skyn. Molnen rör sig kraftigt i fraktalmönster. Stänger jag ögonen ser jag exakt samma mönster. Det är en skum känsla att stänga ögonen, för det känns som att man ser samma sak. Det går inte att stänga ut de fraktaler man ser, men det går däremot att sätta fraktalerna på väggar, moln, ansikten utan att det känns onaturligt.
“Hitler hade varit stolt” utbrister en av mina polare och nickar ner mot vattnet. Jag förväntar mig att se en riktig ubermensch, men möts istället av en vek blond kille som är på väg ner i vattnet. Han sitter på klippkanten, med en hållning likt en djupfryst räka försöker han få på sig sina simglasögon.
“En riktig praktarier” säger jag sarkastiskt och vi får oss ett gott skratt. Praktariern fortsatte ner i vattnet, hela ovetandes om vår konversation.
Snart möts vi av en till katt. En liten kelsjuk jävel som stryker runt och ska ha klapp från alla tre. Fan va mysigt!
“Vilken liten bensmekare!” kläcker jag ur mig. “Världen hade varit bra mycket bättre ifall det smektes mera ben”
Grabbarna instämmer och vi alla tampas om vem som ska få mest kärlek av kisen.
När tillräckligt med mungipa applicerats på våra ben så är det dags för kisen att markera våra egendomar. Katten börjar genast nosa på en tyg/papperspåse som jag har med mig. Istället för två hål i tyget, så har påsen två stycken öglor påsydda som handtag. Nyfiken som i en strut, ska kattskrället in med huvudet i påsen. Han trycker in huvudet igenom en av öglorna, som korsvikt sig vilket skapar en ögla runt halsen på katten som stramar åt. Katten försöker ta sig ur påsen, men tyngden av vattenflaskan i påsen gör att öglan drar ihop sig hårdare runt halsen. Katten försöker rycka ur huvudet, pupiller stora som tefat och blir stilla i en halv sekund med panikslaget ansikte.
This is the moment he knew - he fucked up.
Katten försöker fly. Sand från klipporna flyger i alla riktningar, ljudet av kattklor som greppar sten. Katten spekar iväg med påsen runt halsen. Inte nog med att katten får panik. Jag får panik så fort jag inser att mina nycklar ligger i påsen som nu försvinner allt längre bort. Som tur är kommer inte katten långt. En två liters vattenflaska som ligger i påsen fastnar på en klippa mitt i kattens språng. Öglan som satt runt halsen går sönder och katten försvinner illa kvickt. Panik ger vika till gapskratt.
“Vad fan hände precis!?” säger en av mina polare samtidigt som jag ligger på marken och kipar efter luft.
Ett par tjejer som sitter på en bänk längre bort och skrattar högt. Kanske åt oss, kanske åt katten.
Strax därefter slås vi av tanken att katten aldrig kommer lita på oss igen, och säkert känner sig lurad av all kärlek vi gav honom innan han gick in i vår fälla. Stackarn.
Solen börjar gå ner och trippen börjar avta - vi går hem, nöjda med vår dag och sätter på Morgan och Ola Conny och skrattar tills vi gråter.
Dos: oklart - troligtvis mellan 100-150 ug
Ålder: 28
Vikt: 75kg
Tidigare erfarenheter: Alkohol, Cannabis, LSD, MDMA, Svamp
En timma efter intaget börjar lapparna kicka in, en lätthet i huvudet och en tyngd i bröstet. Väggarna fylls med fraktaler och vi sitter och ler som fån. Gött, då va det igång! Att sitta inomhus och uggla va inget alternativ - vi ska ut på äventyr!
Väl nere på klipporna vid havet knäpper vi varsin bärs… Fy fan va gött vi har det.
Som vanligt, när man är på väg upp på syran så slås vi av en viss intensitet. Händerna är skakiga och vi är smått rastlösa. Detta är den mest introspektiva perioden på syra då en viss förvirring gör det svårt att kommunicera ordentligt. Medans vi sitter å kämpar igenom rastlösheten så får vi en ny kompis. En katt som har glidit fram till oss på klipporna. Vi försöker klappa katten, men han har andra planer. Han har fått span på en oas två meter ifrån oss, en smutsig vattenpöl med en halvö som sträcker sig långt in i pölen. Likt ett lejon hukar han sig längst ut på halvön och börjar lapa. Helvete vad majestätisk han är - en riktig alfa. Samtidigt börjar det dugga, trots att det är soligt - solstrålarna slår på från sidan, medans regnet kommer ovanifrån. Vattendropparna blir upplysta av solen, och det ser ut som att det regnar glitter från skyn. Alla tre sitter tyst och beskådar katten, som lapar vidare helt ovetandes om vilken scen han målat upp.
Katten kilar vidare, och blåsan gör sig påmind. En och en halv liter öl har genomfört sin färd genom kroppen och vill ut. Då vi är bland med massa folk, så fanns det inga möjligheter att kissa i det fria, så jag tog mig bort till det närmaste “public restroom” för att uträtta mina behov. Mörkt, dunkelt, och luktade allt annat än rosor. En slående tystnad. Det känns som att jag stigit in i en grotta i ett spel. En droppe vatten faller ur en sunkig kran och hela rummet fylls av ett eko. Efter jag ryckt i ett par dörrar inser jag att det bara finns ett ledigt bås. Båsen sitter ihop med varandra och är öppna ovanför och under vilket innebär total avsaknad av ljudisolering till grannbåsen.
Glider in i båset och rycker fram totten. Liten, hård och blek, likt en torr mördarsnigel, tittar dasen fram. Det är sällan man möts av en flashbackdase under en syratripp, tänker jag. Nu är det bråttom. Jag släpper löst och börjar kissa för kung och fosterland. Helvete va det porlar. Det känns som att hela lokalen fylls av 100 decibel porlande kiss. Vem fan rastar sin häst, måste dom tänkt. Fnissandet är ett faktum som snabbt växer till ett fullbordat skratt.
Ni som upplevt hur det är att skratta och pissa samtidigt vet nog vad som händer härnäst. Strålen rycker till vid varje skratt, och nu pissar jag istället som en vattenspridare. Psst, psst, psst, psst. Detta är en ond spiral som såklart medför att skrattet ökar i intensitet. Som ett jävla fån står jag och skrattar och pissar samtidigt, och vartenda jävel på toan hör det. När jag är klar möts jag återigen av tystnad, förutom en droppande kran. Precis när jag började tro att jag var ensam, så hör jag en krystad hostning. Nu har jag gjort någon obekväm tänker jag. Tar mig ut ur båset och går i rask takt bort från toaletterna innan någon ringer polisen och berättar om den mentalsjuka snubben som gapflabbar på toan.
Återvänder till mina polare och berättar om min sjuka upplevelse och vi skrattar gott.
Jag sätter mig ner och kollar upp i skyn. Molnen rör sig kraftigt i fraktalmönster. Stänger jag ögonen ser jag exakt samma mönster. Det är en skum känsla att stänga ögonen, för det känns som att man ser samma sak. Det går inte att stänga ut de fraktaler man ser, men det går däremot att sätta fraktalerna på väggar, moln, ansikten utan att det känns onaturligt.
“Hitler hade varit stolt” utbrister en av mina polare och nickar ner mot vattnet. Jag förväntar mig att se en riktig ubermensch, men möts istället av en vek blond kille som är på väg ner i vattnet. Han sitter på klippkanten, med en hållning likt en djupfryst räka försöker han få på sig sina simglasögon.
“En riktig praktarier” säger jag sarkastiskt och vi får oss ett gott skratt. Praktariern fortsatte ner i vattnet, hela ovetandes om vår konversation.
Snart möts vi av en till katt. En liten kelsjuk jävel som stryker runt och ska ha klapp från alla tre. Fan va mysigt!
“Vilken liten bensmekare!” kläcker jag ur mig. “Världen hade varit bra mycket bättre ifall det smektes mera ben”
Grabbarna instämmer och vi alla tampas om vem som ska få mest kärlek av kisen.
När tillräckligt med mungipa applicerats på våra ben så är det dags för kisen att markera våra egendomar. Katten börjar genast nosa på en tyg/papperspåse som jag har med mig. Istället för två hål i tyget, så har påsen två stycken öglor påsydda som handtag. Nyfiken som i en strut, ska kattskrället in med huvudet i påsen. Han trycker in huvudet igenom en av öglorna, som korsvikt sig vilket skapar en ögla runt halsen på katten som stramar åt. Katten försöker ta sig ur påsen, men tyngden av vattenflaskan i påsen gör att öglan drar ihop sig hårdare runt halsen. Katten försöker rycka ur huvudet, pupiller stora som tefat och blir stilla i en halv sekund med panikslaget ansikte.
This is the moment he knew - he fucked up.
Katten försöker fly. Sand från klipporna flyger i alla riktningar, ljudet av kattklor som greppar sten. Katten spekar iväg med påsen runt halsen. Inte nog med att katten får panik. Jag får panik så fort jag inser att mina nycklar ligger i påsen som nu försvinner allt längre bort. Som tur är kommer inte katten långt. En två liters vattenflaska som ligger i påsen fastnar på en klippa mitt i kattens språng. Öglan som satt runt halsen går sönder och katten försvinner illa kvickt. Panik ger vika till gapskratt.
“Vad fan hände precis!?” säger en av mina polare samtidigt som jag ligger på marken och kipar efter luft.
Ett par tjejer som sitter på en bänk längre bort och skrattar högt. Kanske åt oss, kanske åt katten.
Strax därefter slås vi av tanken att katten aldrig kommer lita på oss igen, och säkert känner sig lurad av all kärlek vi gav honom innan han gick in i vår fälla. Stackarn.
Solen börjar gå ner och trippen börjar avta - vi går hem, nöjda med vår dag och sätter på Morgan och Ola Conny och skrattar tills vi gråter.
