Under de senaste åren, och särskilt efter 2015, har folkets attityder till invandringen ändrats från positiva till negativa. Där man tidigare såg hur invandrare skulle utgöra hjälpande händer inom vård och omsorg ser man numera arbetslöshet och livslång bidragsförsörjning. De tidigare förhoppningarna på att liva upp den svenska kulturen med mer spännande maträtter har bytts till förskräckelse inför allt fler bilbränder och våldtäkter. Kort sagt sågs invandringen tidigare som en möjlighet och vägen framåt medan den nu ses som vägen mot undergången.
De nya pessimisterna har dock fel. Invandringen är fortfarande en möjlighet, bara inte på det sätt som man trodde. För att förstå hur invandringen kan vara en möjlighet krävs att man förstår vad ett samhälle är och hur historien fungerar. Historien är historien om olika folks och civilisationers kamp över resurser och territorium. Då svenskar, tillsammans med folken i hela Västeuropa, glömt bort detta så är det som sker bara helt naturligt. Möjligheten med invandringen (som förstås borde kallas vid dess rätta namn: koloniseringen) ligger i att Européerna åter kan finna tillbaka till de värden och den livsstil som gjorde att våra förfäder överlevde (vilket är anledningen till att vi finns här idag). Historien (och naturen) tolererar inga vakuum och har därför (oundvikligen) kommit för att sätta stopp för konsumtionssamhället och allmän dekadens. Koloniseringen av Sverige och Europa och det begynnande tredje världskriget innebär en möjlighet i den meningen att de europeiska folkens rätt till överlevnad nu sätts på prov. Har vi det som krävs för att överleva i det 21 århundradet eller bör vi lämna den stafettpinnen till andra folk?
De nya pessimisterna har dock fel. Invandringen är fortfarande en möjlighet, bara inte på det sätt som man trodde. För att förstå hur invandringen kan vara en möjlighet krävs att man förstår vad ett samhälle är och hur historien fungerar. Historien är historien om olika folks och civilisationers kamp över resurser och territorium. Då svenskar, tillsammans med folken i hela Västeuropa, glömt bort detta så är det som sker bara helt naturligt. Möjligheten med invandringen (som förstås borde kallas vid dess rätta namn: koloniseringen) ligger i att Européerna åter kan finna tillbaka till de värden och den livsstil som gjorde att våra förfäder överlevde (vilket är anledningen till att vi finns här idag). Historien (och naturen) tolererar inga vakuum och har därför (oundvikligen) kommit för att sätta stopp för konsumtionssamhället och allmän dekadens. Koloniseringen av Sverige och Europa och det begynnande tredje världskriget innebär en möjlighet i den meningen att de europeiska folkens rätt till överlevnad nu sätts på prov. Har vi det som krävs för att överleva i det 21 århundradet eller bör vi lämna den stafettpinnen till andra folk?