Polisen; Misstänkt grovt brott i Trelleborg 20190719

19-07-19, idag är det två år sedan åttaåriga Theo mördades. Solen skiner högt denna underbara sommardag, även över huset där Theo för två år sedan levde tillsammans med sin mamma. En fin pojke, vars liv bara var i startskedet 💔

Theo är fyra år gammal när hans föräldrar separerar sommaren 2015. Han växer upp i Sveriges sydligaste stad, "Palmernas stad", Trelleborg. Theo har till en början svårt att acceptera att hans mamma och pappa inte ska leva ihop längre. Hans pappa hittar snabbt en ny lägenhet i Trelleborg medans Theos mamma flyttar runt i staden och har svårt att få en fast punkt i tillvaron. Efter tre månader börjar Theo acceptera att hans föräldrar gått skilda vägar. En dag när hans pappa hämtat honom så tittar Theo på dörren till deras lägenhet och säger "Här bor du och jag pappa", det är då den enda fasta punkt Theo egentligen har.

Tanken är att Theos pappa ska ha Theo varannan vecka. Men då Theos mamma kan ringa och säga att hon inte orkar ha Theo eller mår dåligt, får Theos pappa ofta avboka sina planer, vilket resulterar i att han har Theo mer än varannan vecka. Theos vardag blir därav att ibland är han hos mamma och ofta hos pappa. Detta håller i sig ända tills Theos pappan träffar en ny kvinna och väljer att flytta från staden.
Han frågar då Theos mamma om inte Theo ska vara skriven hos honom istället för hos mamman. Theo kan då börja skolan där. För att mamman och pappan ska kunna fortsätta ha varannan vecka erbjuder pappan även mamman bensinpengar så att hon ska kunna köra och hämta och lämna Theo på skolan. Då hon är sjukskriven finns möjlighet att hämta Theo i skolan direkt när den slutar. Det skulle även resultera i att Theo fick spendera mer tid med båda sina föräldrar och kan bli hämtad tidigare.
Men det vill inte mamman gå med på och därför blir det bestämt att Theos pappa ska ha Theo varannan helg.

Theos pappa förstår snabbt att allting inte står rätt till hemma hos mamma, detta bland annat för att han märker att Theos hygien har blivit sämre. Ofta är Theo även hungrig när pappa hämtar honom, vilket innebär att de första Theo får göra när han kommer hem till pappa är att äta samt ta en dusch.
Theos pappa frågar mamman om allt står rätt till där hemma, men när hon blir ifrågasatt blir hon arg och han får till svar att han är "dum i huvudet".
Theos pappas oro ökar hela tiden och därav väljer han till slut att göra sin första orosanmälan, orosanmälningarna kommer med tiden att komma från flera olika håll. Socialtjänsten i Trelleborg påbörjar en utredning som snabbt läggs ner och man menar att allt står rätt till hemma hos Theos mamma.

Det hinner bli sommar 2018 när Theos pappa och hans familj ska åka till Spanien på semester. Theo som är en del av familjen ska också följa med. Pappan pratar därav med Theos mamma flera månader innan resan, hon säger då att det går bra.
Men samma dag som pappan ska hämta Theo för att åka iväg ändrar mamman sig och menar att Theo inte får följa med. Theos pappa står utanför mammans bostad och ber henne att släppa ut sonen så att dem kan resa iväg, men hon vägrar.
Pappan tvingas åka hem för att packa färdigt och samtidigt skickas flera sms mellan Theos föräldrar där pappan ber om att sonen ska få följa med och mamman fortsätter att säga nej. Pappan säger även att han ska polisanmäla henne då hon håller sonen inlåst. Till slut går mamman med på att lämna över Theo, i utbyte mot att han går med på olika villkor och krav hon sätter. Pappan svarar ja på villkoren och åker återigen resan ner till Trelleborg för att hämta sonen. Väl tillbaka i Trelleborg vägrar mamman ännu en gång att släppa sonen, hon säger att pappan måste ta tillbaka sin polisanmälan först. Pappan blir frustrerad och ringer polisen då mamman bryter mot lagen genom att göra sig skyldig till "övergrepp i rättssak" där hon kräver att han tar tillbaka sin polisanmälan. Pappan frågar polisen hur han ska få ut sin son, men polisen säger att han inte kan göra något. Pappan bönar och ber men mamman vägrar släppa sonen.
Till sist tvingas pappan och de övriga i familjen att åka på semestern utan Theo. Påväg till flygplatsen sitter Theos pappan i tårar.

Theo får av sin mamma berättat för sig att hans pappa inte ville ha honom med på resan. När pappan träffar Theo nästa gång berättar Theo att han gråtit och varit arg för att pappan inte velat ha med honom. Pappan berättar då sanningen och säger att han polisanmält det mamman gjort och att de inte var snällt av henne. En ny utredning påbörjas efter en ny orosanmälan till socialtjänsten, men även denna läggs ner.

Strax innan Lucia 2018 kommer det in en anonym orosanmälan till socialtjänsten. Det ska senare visa sig att orosanmälan är gjord av mammans anhöriga. Anhöriga som hela tiden försökt mörka hur dåligt mamman mår och att något skulle va fel i hemmet. I orosanmälan står det att Theos mamma har slut på pengar och har inhandlat tabletter som hon missbrukar. Hon har även stulit och mat och kläder. Detta är något hon sedan kommer att dömas för. Det kommer även komma fram att hennes syster och mamma kontaktat "Beroendeenheten". När Theos pappa hör av sig till socialtjänsten i Trelleborg och är orolig så får han till svar att anmälan till Beroendeenheten inte är relevant för den pågående utredningen. Socialtjänsten uppmanar dock Theos pappa att ta sitt föräldraansvar och hämta Theo på grund av anmälan till Beroendeenheten, vilket han självklart gör.
Under denna tiden får Theo träffa sin mamma men i uppsikt av pappan, då Theos mamma lovat Theos pappa att komma på fötter igen.

Strax innan skolan börjar igen efter jullovet pratar pappan med skolan som Theo går på. Det beslutas att pappan är den enda som ska få hämta Theo på fritids. Mamman som skött sig bra och varit samarbetsvillig under veckorna som Theo bott hos sin pappa går med på att hon inte ska hämta sonen.
Men skolan får inte neka en vårdnadshavare att hämta sitt barn och samma dag som pappan lämnar Theo på fritids hämtar mamman honom knappt en timme senare.
Mamman säger sedan till pappan att hon dem senaste veckorna tvingats spela med, så att han skulle våga lämna sonen på fritids. Nu skulle han inte få se sin son på väldigt länge garanterade hon honom.

Theos pappa fick inte träffa Theo på tre veckor, när han slutat arbetet hade mamman redan hunnit hämta sonen från skolan.
I slutet av Februari 2019 ses båda föräldrarna igen, då i tingsrätten. Där beslutas att Theo ska bo varannan vecka hos båda föräldrar, och att pappan ska få en bra insyn i sonens liv och tillvaro hos mamman.

Det blir sommar 2019 och två dagar innan Theos födelsedag lämnar pappan över sonen till mamman. Theo är glad, för snart är det hans födelsedag. Det var sista gången Theos pappa fick se sin son i livet...
Den 14 juli fyller Theo 8 år. Han är glad när han pratar med sin pappa på telefon.
Fredagen den 19 juli har Theos pappa inhandlat en ny cykel till Theo, det är en BMX cykel som Theo önskat sig. Pappan har lagt cykeln i bagaget och då det är en överraskning har han lagt en filt över så att Theo inte ska se den direkt. Påväg ner till Trelleborg försöker han ringa Theos mamma flera gånger för att berätta att han är påväg och ska hämta Theo som bestämt. Men ingen svarar när han ringer. Väl framme stannar han utanför med bilen, han prövar att nå henne igen men hon svarar inte, varpå han går för att knacka på.

Direkt när Theos pappa kommer fram till dörren så förstår han att något inte står rätt till. På dörren hänger en lapp där det står:
"Gå inte in. Dörren är olåst. Tillkalla polis och ambulans.”
Theos pappa blir rädd för vad som kan ha hänt och ringer 112. Larmcentralen vill att han ska kolla om dörren är olåst, så de vet om dom måste få dit en låssmed. Men Theos pappa vågar knappt röra vid handtaget, om han öppnar blir det som finns där inne verklighet. Han känner efter och som lappen sagt är dörren olåst.
Larmcentralen säger till honom att vänta vid bilen och knappt 5 minuter efter Theos pappa ringt 112 så är polis och ambulans på plats.
Det tar sedan 45 minuter innan Theos pappa som står frågande och väntar får beskedet. Han får då veta att hans son, älskade Theo, inte lever längre. Mamman har mördat Theo för att sedan ta sitt eget liv.

Månaderna går, hösten 2019 tar Theos pappa sig orken att försöka utreda allt som hänt. Större delarna av utredningen om mordet på Theo är dock sekretessbelagd och inte ens hans pappa får veta allt. Han hade alltså både förlorat sin son och behövde leva med obesvarade frågor.
Theos mamma var på utredning hos totalt 5 instanser inom socialtjänsten, men instanserna kände inte till varandra och att fler än de själva kände oro. Detta kände inte Theos pappa till förräns han började gräva i hur utredningarna kring Theo och hans mamma hade skötts av socialen.

Trots många varningssignaler och orosanmälningar från både Theos pappa och psykiatrin så togs inte oron på allvar av Trelleborgs kommun. Trots att det funnits flera oroande omständigheter kring mamman och Theo så har Trelleborgs kommun inte utrett Theos behov av stöd och skydd. Mamman och sonen hade under flera års tid varit kända av socialförvaltningen och en utredning pågick om dem, och pappan hade ansökt om ensam vårdnad.
Trelleborgs kommun är inte skyldiga till mordet på Theo, men han hade kunnat vara i livet om de gjort rätt för sig, istället blev Theo mördad av sin mamma. Sveriges främsta rättssociologer menar att Theo hade levt idag om Trelleborgs kommun tagit fallet på allvar.
Allvarligast av allt anser jag är att kommunen själva säger att dem inte begått något fel och friskrivit sig från allt ansvar i 7 punkter. Vilket minst sagt är skamligt och om inte annat pinsamt. Som i många andra fall där barn farit illa eller till och med mördats, så vägrar man erkänna sina brister och misstag. Därav kan samhället inte förändras till barns bästa då vuxnas och myndigheters stolthet går före.

Theos pappa gör en IVO anmälan som resulterar i en utredning. Detta resulterar i att socialtjänsten i Trelleborg får skarp kritik på flera olika punkter, punkter de friskriver sig ansvar från.
Theos pappa gör sedan en anmälan till JK, där de uppmanar honom att han ska vända sig till kommunen, den kommun som redan friskrivit sig från allt ansvar och därmed var det inte lönt att gå vidare.
Åter står bara en JO anmälan, men orken och kraften efter de motgångar Theos pappa mött gör att han inte orkat ta tag i det.

Vi måste skapa en förändring, för ingenting har förändrats sedan Theo lämnade oss. Ingen läxa har vi lärt oss och inga åtgärder har vidtagits, enbart förnekelse där ansvariga säger sig vara ansvarslösa. Där man tar sig rätten att friskriva sig från allt ansvar. Barnkonventionen lever inte upp till det den borde vara och än svävar många barn i fara. I ett samhälle där barnen riskerar att råka illa ut eller till och med mördas av en förälder.
Precis som i fallet med "Lillahjärtat/Esmeralda" har man valt att låta ett barn bo i ett hem där barnet inte är tryggt. Barn ska inte tvingas leva med psykiskt sjuka föräldrar som missbrukar. Om en förälder visar tendenser att man inte har råd eller kan ta hand om ens barns vardagliga behov, samt att man har andra problem med sig själv och missbruk, så bör de vara en självklarhet att placera barnen tillfälligt hos en lämplig förälder eller annan vuxen som är i ett tryggt mentalt stadie och kan ta hand om barnet.

Skydda barnen & skicka ett hjärta till Theo. Dela för att sprida Theos minne vidare och för att visa att även du vill ha en förändring så att vi kan skydda de barn som inte har det bra hemma ❤