Ormens tudelade tunga

Ja varför är det bättre för dem att den är det?

Att den söker av större luftyta?
Bredare täckning har den väl. Och hur nformationen går till ormens medvetande.

Att den är tudelad menar jag.
Ja samma fråga gäller förstås för ödlornas dito.

Tråden får gärna sväva iväg lite.
Jag vill inte vara som en orm vd det nu betyder. Ormen gör vad ormen måste. Inte vad ormen vill.
Vi kan vara raka.

Den får en bredare rumslig uppfattning om omgivningen. Alltså kan kartlägga med större noggrannhet. Den uppfattar väl inte bara lukt utan även temperaturskillnader.

Tillägg:
Att tala med kluven tunga betyder att ljuga. Gammalt uttryck från bibeln. Ormen har ju ingen röst mer än andningsljud och väsande. Jag antar att människan känt misstänksamhet mot tysta djur, att det är osocialt och oempatiskt att inte prata med varandra, vilket har gett ormen vanrykte. Även katter är ju i regel tysta och avvaktande och har fått dåligt rykte. Förutom att ormar kan vara direkt farliga förstås.

Ja bra. Plus den kanske har andra förmågor så den fungerar som dess öga. Lite som fladdermöss radar.

Ja man kan nog säga att den är som ett extra öga. Tungan gör att ormen kan jaga i mörker. Ungefär som att hunden får en luktkarta av omgivningen genom att vädra. Däremot är jag osäker på om ormar har luktsinne, jag har för mig att de inte har det.

Jo. Jag delar inte den uppfattningen om "tysta" människor dock. Visst kan det vara frustrerande. Också att inte kunna prata på ett trevligt sätt. När man förstår att man är kass på det.

Kallprat är en konst ormar är bra på skulle jag tro. Säger inte att de som kallpratar är ormlika.

"Indianerna" Undrar om de använde uttrycket innan vite mannen kom eller om det är nåt vite mannen 'givit dem'

Jo den smakar på luften. Genom att föra partiklarna med tungan till näsorganet? Ungefär?

Fan för att va en orm.
Den ter sig ganska osympatisk.
Ändå kan jag inte hata den.

Till sist vad skiljer den från många andra vilda djur?
Att den är så endimensionell och enkelspårig.
Där liknar vi väl varandra.

Det jag ser kan jag inte se.

Många djur som vi uppfattar som primitiva är just det. De är urtidsdjur som funnits länge och klarar miljöförändringar. Ormar har funnits i 170 miljoner år. Människan i 200 000 år, alltså 169,8 miljoner år kortare. Vi är lustigare än ormarna men samtidigt skörare.

Frågeställningen känns filosofisk, men fick mig ändå att fundera på den biologiska nyttan. Darwin gillade ju inte att slumpen fick styra utvecklingen...
Kan det vara samma anledning till att många högra stående arter (t ex människor) har två ögon riktade framåt, vilket medger stereoskopiskt seende och förmåga att bedöma avstånd? Den egenskapen gör ju att synen blir det viktigaste sinnet, och effektiviseras ju högre över marken man kan nyttja det (vi lärde ju oss till slut att stå på bakbenen permanent)
Kan ormens tudelade tunga fånga doftpartiklar i olika mängd och placering på ett sätt som gör att ormen med luktsinnet kan avgöra riktning/avstånd till bytet?
Dess marknära position gör ju att den inte är främjad av en synförmåga som låter den upptäcka byten på långa avstånd.

De kan tyckas vara primitiva i en primitiv miljö eller scenario.

Om man ser dem frånkopplade från helheten.

Vilken underbar helhet vi utgör.
Det finns inte ett djur. Vi är ihop.

Så kan man se det oxå. Då och då.

Ja den där tungan är väldigt flexibel och komplex.

Vissa ormar söker medan andra väntar. Tålamod har de minsann.
Ur våra ögon, kan tyckas.
De är inte så enkla som jag tänkt mig dem.


Havsormar är vackra. Tänk dig en orm som flyger så vackert.

Wow!