när jag var 18 år så var det verkligen höjdpunkten på veckan när det var fredag, skolan var slut, man åkte hem och gjorde sig redo för att förfesta hemma hos nån kompis. För att sedan bege sig ut mot klubben för att dansa. Jag var något av en mästare på fuldans, det tyckte jag var roligt och det uppskattades av dom flesta på dansgolvet, det blev lite av min grej.
Jag kommer inte riktigt ihåg när intresset för klubben började dala, har för mig att det gick rätt så fort. Det blev tjatigt att gå till samma ställe vecka efter vecka. Jag tyckte det var mycket roligare på förfesterna och det blev riktigt antiklimax när alla andra ville dra ut.
Jag var nog runt 19 när jag slutade gå till klubben, och sedan dess har det inte blivit många besök för min del. Jag är 24 idag och en del av mina gamla vänner går fortfarande och klubbar och tycker det år genuint roligt.
Jag hade absolut ingenting att göra nu i helgen så bestämde mig för att gå ut ensam för att se om jag kanske kunde hitta någon att prata med. Något som absolut inte är likt mig då jag extremt blyg och introvert. Men jag tänkte att jag skulle ge det en chans, det kanske blir kul.
Jag ”drack lite mod” innan jag begav mig. Jag blev tull och med lite taggad. Jag ställde Mig i den långs kön som kryllande utav gapiga grabbar, som förmodligen ville hävda sig på nåt bis. Aja, stämningen kanske blir bättre där inne tänkte jag.
Det första som slog mig när jag kom in för hur otroligt jävla ashögt musiken spelade. Såhär var det fan inte ”på min tid” då kunde man åtminstone höra sig hörd om man ville.
Jag köpte en öl och såg mig pessimistiskt ut över folket för att se om det fanns någon att interagera med. Svar nej, inte som jag kände mig bekväm nog att ta initiativ till att prata med. Jag tänkte att min plan att prata med någon här inne är ganska körd så jag drog på mig dansstövlarna och begav mig mot dansgolvet, tanken slog mig att jag skulle göra min fulaste jävla fuldans men jag kunde tygla mina impulser. Det hela resulterade istället i några sjukt stela dance moves och det kändes som alla stirrade på mig. Men i själva verkar var såklart alla inne i sitt eget. Det var en stor skillnad från hur jag minns klubben, när vi gick ut så dansade liksom alla med alla, man kunde få ögonkontakt med främlingar och man skrattade tillsammans. Här dansade alla var för sig, möjligtvis två o två, men det fanns liksom ingen känsla hos nån kändes det som.
Jag övergav dansgolvet och letade mig ut till terassen för att röka en cigg. Nu kanske jag får chansen att prata med någon. Men mina sociala färdigheter är inte så stora tröts att jag druckit mig aningen berusad innan jag huk ut.
Det var trångt på terassen och jag fick ta emot både en och annan armbåga i ryggen. Sånt gör mig galen folk som bara plöjer sig fram.
Jag insåg ganska snabbt att ingen kommer komma fram till mig för att prata, alla var upptagna med att gorma o vråla, folk betedde sig som djur, speciellt killarna som alla försökte hävda sig på diverse djuriska sätt. Det var ingen som skrattade eller såg ut att ha speciellt roligt. Det kanske bara är mig det är fel på tänkte jag. Jag tänkte att jag var han den där underliga killen stod ensam i ett hörn och går ut på klubben själv. Kunde inte påta bli att skratta.
Nånstans här så bestämde jag mig för att jag skaffat mig tillräckligt med intryck för att bilda mig en uppfattning kring hur klubbmiljön ser ut idag, jag blev förvånad faktiskt över hur lite som stämde överens med hur jag minns det. sen förstår jag ju också att det inte är rättvist att jämföra en kväll utan några vänner, mot en en kväll tillsammans med folk man redan känner. Men jag tror faktiskt inte det hade blivit mycket roligare ändå, det var trust stämning och dålig musik.
Där fick ni följa med mig på mitt lilla äventyr, påminn mig om att aldrig va sådär spontan igen för det här jag aldrig om. Jag håller mig till att gå på rave, där tar folk hänsyn, sprider glädje och kärlek till alla, och bra musik är det också.
Men för att föra något diskussionsunderlag till tråden:
I vilken ålder börjar det bli lite konstigt att gå ut på dansklubb? Jag har förstått att i storstäder som Stockholm så är det väl mestadels 25-30+åringar ute o ränner på klubbarna om nätterna? Är det inte till o med typ 25 årsgräns på många ställen? Personligen har jag svårt tänka mig vuxna människor i den åldern festa järnet på en nattklubb? Lite omoget kan jag tycka. Men hey, andra kanske anser att det är omoget att knarka och rejva skogen ett dygn i sträck, alla är vi olika.
Är du mellan 25-30 och tycker det år det roligaste som finns? Motivera gärna vad som är så roligt. Jag är nyfiken på att höra andras input än bara min egen.
Jag kommer inte riktigt ihåg när intresset för klubben började dala, har för mig att det gick rätt så fort. Det blev tjatigt att gå till samma ställe vecka efter vecka. Jag tyckte det var mycket roligare på förfesterna och det blev riktigt antiklimax när alla andra ville dra ut.
Jag var nog runt 19 när jag slutade gå till klubben, och sedan dess har det inte blivit många besök för min del. Jag är 24 idag och en del av mina gamla vänner går fortfarande och klubbar och tycker det år genuint roligt.
Jag hade absolut ingenting att göra nu i helgen så bestämde mig för att gå ut ensam för att se om jag kanske kunde hitta någon att prata med. Något som absolut inte är likt mig då jag extremt blyg och introvert. Men jag tänkte att jag skulle ge det en chans, det kanske blir kul.
Jag ”drack lite mod” innan jag begav mig. Jag blev tull och med lite taggad. Jag ställde Mig i den långs kön som kryllande utav gapiga grabbar, som förmodligen ville hävda sig på nåt bis. Aja, stämningen kanske blir bättre där inne tänkte jag.
Det första som slog mig när jag kom in för hur otroligt jävla ashögt musiken spelade. Såhär var det fan inte ”på min tid” då kunde man åtminstone höra sig hörd om man ville.
Jag köpte en öl och såg mig pessimistiskt ut över folket för att se om det fanns någon att interagera med. Svar nej, inte som jag kände mig bekväm nog att ta initiativ till att prata med. Jag tänkte att min plan att prata med någon här inne är ganska körd så jag drog på mig dansstövlarna och begav mig mot dansgolvet, tanken slog mig att jag skulle göra min fulaste jävla fuldans men jag kunde tygla mina impulser. Det hela resulterade istället i några sjukt stela dance moves och det kändes som alla stirrade på mig. Men i själva verkar var såklart alla inne i sitt eget. Det var en stor skillnad från hur jag minns klubben, när vi gick ut så dansade liksom alla med alla, man kunde få ögonkontakt med främlingar och man skrattade tillsammans. Här dansade alla var för sig, möjligtvis två o två, men det fanns liksom ingen känsla hos nån kändes det som.
Jag övergav dansgolvet och letade mig ut till terassen för att röka en cigg. Nu kanske jag får chansen att prata med någon. Men mina sociala färdigheter är inte så stora tröts att jag druckit mig aningen berusad innan jag huk ut.
Det var trångt på terassen och jag fick ta emot både en och annan armbåga i ryggen. Sånt gör mig galen folk som bara plöjer sig fram.
Jag insåg ganska snabbt att ingen kommer komma fram till mig för att prata, alla var upptagna med att gorma o vråla, folk betedde sig som djur, speciellt killarna som alla försökte hävda sig på diverse djuriska sätt. Det var ingen som skrattade eller såg ut att ha speciellt roligt. Det kanske bara är mig det är fel på tänkte jag. Jag tänkte att jag var han den där underliga killen stod ensam i ett hörn och går ut på klubben själv. Kunde inte påta bli att skratta.
Nånstans här så bestämde jag mig för att jag skaffat mig tillräckligt med intryck för att bilda mig en uppfattning kring hur klubbmiljön ser ut idag, jag blev förvånad faktiskt över hur lite som stämde överens med hur jag minns det. sen förstår jag ju också att det inte är rättvist att jämföra en kväll utan några vänner, mot en en kväll tillsammans med folk man redan känner. Men jag tror faktiskt inte det hade blivit mycket roligare ändå, det var trust stämning och dålig musik.
Där fick ni följa med mig på mitt lilla äventyr, påminn mig om att aldrig va sådär spontan igen för det här jag aldrig om. Jag håller mig till att gå på rave, där tar folk hänsyn, sprider glädje och kärlek till alla, och bra musik är det också.
Men för att föra något diskussionsunderlag till tråden:
I vilken ålder börjar det bli lite konstigt att gå ut på dansklubb? Jag har förstått att i storstäder som Stockholm så är det väl mestadels 25-30+åringar ute o ränner på klubbarna om nätterna? Är det inte till o med typ 25 årsgräns på många ställen? Personligen har jag svårt tänka mig vuxna människor i den åldern festa järnet på en nattklubb? Lite omoget kan jag tycka. Men hey, andra kanske anser att det är omoget att knarka och rejva skogen ett dygn i sträck, alla är vi olika.
Är du mellan 25-30 och tycker det år det roligaste som finns? Motivera gärna vad som är så roligt. Jag är nyfiken på att höra andras input än bara min egen.
