Efter tidigare problem med tändning och uteblivna uppstarter så hade jag låtit byta ut tändspole, kondensator och brytare. OJ vad fint den gick efter det!
Häromdagen tog jag mig en längre tur och efter en stunds fikapaus var det dags att kicka igång mopeden igen – Den ville inte starta. Från 100 % driftsäker till 0 %.
Jag lät kika på stiftet som efter kickförsök genererar en fin blåaktig gnista med vita inslag. Jag noterade dock att stiftet var blött. Några försök senare gav jag upp och rullade hem åbäket till fots.
Vad tänker man då? Jo, är gnistan lika OK på insidan av cylinderloppet som på utsidan då? Jag lät klippa av sidoelektroden på ett gammalt stift för att kolla. Gnistan som flyger mellan den sabbade elektroden och foten låg på ca 5 mm – Så tändsystemet ”verkar” ju vara OK. Detta enligt Dr Lundbergs råd och rön.
Men för att verkligen säkerhetsställa att det inte är bränslet som spökar så lät jag pumpa in startgas direkt i insuget. Inte en tillstymmelse till liv kunde finnas. Inte ens så mkt som en förgasarpuff. Det ÄR gnistan som är boven!
Men allt är ju nytt! Det ska ju lira! Gnista uppstår...
Nåja, jag har varit med om att svänghjulet har lossnat för mig någon gång tidigare. På hjulets insida kan man se tydliga jack, hack och avnötningar eftersom jag använt en 2-armad kloavdragare många ggr under tidigare felsökningar. Kan detta ha bidragit till att magnetismen påverkats negativt från hjulet? Eller kan hjulet blivit aningens skevt? Vad leder det till? Spåret på axeln, där krysskilen vilar i, , är aningens urgröpt och kilen sticker inte upp många mikromillimeter från sin bädd och kan knappast duga som medbringare – trots att hjulet ju bör låsas fast på axelns kona.
Har ni idéer eller erfarenheter kring detta?
Mvh
__________________
Senast redigerad av Moondrip83 2019-06-24 kl. 14:16.
