Får smartphonen oss att bli mindre drivande att göra karriär?

Mitt liv är min smartphone. Utan smartphonen får jag abstinens. Jag är för seg att träffa vännerna och hänga. Det är bekvämare med mobilen. Varför ska jag träffa föräldrarna? Brukar säga till dom att vi kan videochatta, det är nytt millenium ffs.

Incitament att jobb, göra karriär, känns som 1980 talsgrej. Min mobil har ju allt jag vill ha. Vad ska jag med en villa och pool till, jag sitter ju ändå med mobilen. På utlandssemestern kollar man sin mobil.Träffar man flickvännen, polarna sitter man kollar man på mobilen. Alla på mitt office jobb har portabla hörlurar och sitter med mobilen. Intressant kuriosa är att fritid och jobb suddats ut då folk sitter med mobilen på jobbet, med effekten att det blir mer övertid och mindre segmenterat. Trender ändras snabbt, men jag verkar redan kunna skönja trender att folk bryr sig mindre om karriär. Har börjat se detta i japan, där de kallas växtätare, för de har ingen ambition att göra karriär, utan nöjer sig med hobbys.

Mobilen är som en drog som ger ett berusande flöde av dopamin. I det höga tillståndet finns det ingen motivation att tänka på något annat.

Jag är övertygad om att jag skulle slå igenom stort om jag inte hade mobilen som tog viktig tid som man kunde lägga på att förbättra sig själv.

Ju mer du lägger bort mobilen och träffar riktiga,livs levande människor ( jo, de finns där ute), desto bättre kommer din livskvalité bli. Se det som att tända av från sprit/droger e.t.c.

Ja studier visar på att man blir lycligare av mindre om man tar droger påverkar de mer negstivt och permanent om man är ett barn. Jag tänker att dagens ungdom sitter med mobil och ipad sen dom är 2 år gamla. Borde göra dom mer apatiska..

Jag tror att vi kommer att se en dålig utveckling. De som växer upp nu är vana att hela tiden bombarderas med diverse dopaminframkallande händelser. I grova drag kan man säga att de växer upp i värld där direkta gratifikationer är normen. Det kommer antagligen bli väldigt svårt för dem att möta utmaningar när de inte är van att kämpa efter gratifikationer. Det är ju väldigt mycket enklare att bläddra bland youtube-klipp och hela tiden matas med gratifikationer än att plugga till en tentamen där belöningen kommer i framtiden. Det handlar om direkt belöning kontra uppskjuten belöning. Den senare är den som får människan att bestiga berg. Den tidigare är den som handlingsförlamar människan.

I framtiden kommer vi att tala om denna generation som generation handlingsförlamad.

Lite OT , men tror ni att det är denna instant gratification som gör att fuskandet på högskoleproven,20-åringar i Lyxfällan ökar? Man orkar inte/har inte tålamod för det som beskrivs ovan?
Saker ( utbildning, konsumtion,e.t.c.) ska bara hända utan att personen får kämpa för det?

Du satte spiken i kistan. Det var ungefäe det här jag ville säga men du förklarade det bättre.

Tycker mig kunna märka när pratar med ungdomar från denna generation att de inte lyser upp, det verkar finnas en obrydd dimma. Antagligen exicteras inte deras dopaminreceptorer.

Bra noterat Pantokrator. Du är inne på rätt spår tycker jag. Ska spinna vidare på det du skrev...

En fråga dyker upp hos mig; "VARFÖR känner barnen ett behov att få utlopp för sin kreativitet och begär i den virtuella världen?"

Hintar mot att samhället inte ger barnen tillräckligt god anledning att leva? (kolla bara på psykiska ohälsan bland yngre) Man flyr gärna samhället, till viss grad, pga hur den är strukturerad och vad man lär barnen när de växer upp.
För vad händer med barn om man hela tiden berättar för dem att de ska leva på ett särskilt sätt, följa förväntningar, plugg, karriär, familj osv. Deras vilja är inte deras egna, utan samhällets.
Ett samhälle där man sällan berättar hur mycket kontroll på sitt liv de har, att skapa o vara kreativ i verkligheten är flera gånger mer belönande. Kolla bara på alla svaga män o kvinnor som både utnyttjar och blir utnyttjade. De tror inte på sin egna förmåga och värde längre!

Inte konstigt att man spelar dataspel, porrsurfar osv. För där kan man utöva precis hur mycket kontroll, frihet och kreativitet man känner för. Om än sämre än det vi kallar för verkligheten. Dagens ungdom är frustrerad med vad vi vuxna skapat för dem. Antingen dör dem, eller så överlever dem och blir ett motgift mot det sjuka i vårt samhälle.

Tror vi har mer frihet än många äldre generarationer. Det här problemet handlar mer om konstant tillgång till dopamin.

Jag har noterat hos mig själv(har slutat) och vänner som börjat snusat att.man blir förslappad och handlingsförlamad pga att man har det så bra med all dopamin från snuset. Tillslut blir dopaminreceptorerna mindre för att nå homoestasis i hjärnan. När externa belöningar i livet ger dopamin så får de mindre utslag på dopaminreceptorn som minskat i storlek. Den totala dopamineffekten är dock densamma då snuset utsöndrar dopamin, så det är alltså mer dopamin som cirkulerar i skallem men receptorerna har blivit mindre.

Så när man pratar med en snusare så kan jag se att de inte är så alerta och levande i konversationen då samtalets dopaminutslag exiterar deras receoptorer i mindre omfattning.

Analogiskt så är smartphonen snuset

Snusare som eller rökare som börjar som ung får effekter som är permanenta tillskillnad och har svårare att sluta jämfört mes de som.börjar 25+ åldern. .ser man smartphone som en drog så blir det även här permanenta strukturförändrignar i skallen hos barn , 2 åringar som knappar smartphone varje dag. Jag tycker inte man ska förvänta sig att dagens ungdom funkar likadant i skallen som oss äldre generation.

Jag gillar din förklaring till problemet. SÄRSKILT där vi lurar in våra barn i beroendebeteenden kanske permanent! men bara så att vi förstår varandra så lägger jag en tes utöver det...

Så vi har blivit slavar till dopaminkickar och alla dessa extrema upplevelser till den graden att vi tar självmord och mår psykiskt dåligt. De moderna stimulanterna börjar spåra ut.

Ta alkoholen t.ex. Medelsvensson höll på att supa ihjäl sig innan koffeinet kom till undsättning och ersatte ruset.
Men varför söp inte fransmännen eller italienarna ihjäl sig? De behövde ingen reglerande monopol som systembolaget för att råda bot på missbruket. Kulturen tänker jag påverkar våra behov och beteendemönster. Vi svenskar känner oss lite tommare och mer ensamma och behöver i större utsträckning snusa osv.

Så jag förstår din förklaring. Men jag förstår inte varför vi skapat ett samhälle där invånarna är fullständigt inkapabla att ändra på sina beteendemönster.

Inte filosofi. Tråd låst tills vidare.

/Moderator