Relationen feminism - kommunism

Om vi går tillbaka till grupp 8 (ca 1970) så hade denna feministgrupp en tydligt kommunistisk prägel eller åtminstone influens. Man läste kommunistiska skrifter av Marx och Kollontaj, osv. Man kallar sig socialister och en hel del av frågorna man drev ÄR soclialistiska - rätten till arbete, högre löner till kvinnor mm.

Idag upplever jag att huvudfåran av feminism står mycket längre från de klassiska vänsteridealen. Introduktionen av HBTQ, ras och intersektionalitet har "ersatt" kritiken mot kapitalismen. Idag skall patriarkatet bekämpas, men idealbilden verkar för de flesta vara en fortsatt kapitalism, utan patriarkat. Den feministiska rörelse som syns mest handlar idag också mindre om internationell solidaritet, som ju var ett kännetecken för socialistiska rörelser.

Resonemangen om kapitalismen och de klassiska, marxistiska motsättningarna som finns mellan kpaitalägare och arbetarklass har, mellan raderna, i stort sett ersatts helt av resonemangen kring patriarkatet. Istället för att kapitalet bestjäl arbetare på mervärdet, håller lönerna nere och tvingar kvinnor till osäkra anställningar och på så vis förtrycker arbetarna, så är det patriarkatet som får kvinnor att utföra obetalt dubbelarbete, manliga patriarkala kompisklubbar på arbetet befordrar varann, osv. På så vis har feminismen skapat sig en diffusare och svårare måltavla - istället för att angripa kapitalet, som är väl definierat för marxisterna, så angriper man "män" som generell grupp eftersom det är de som i praktiken utgör patriarkatet.

Det finns säkert andra konkreta sätt att beskriva denna ideologiska skiftning som skett, och det kan ni så klart bygga på i tråden.

Men huvud-diskussionsunderlaget tänker jag mig ska vara nåt i den här stilen:
-Fanns denna "hårda" ideologiska koppling feminism-socialism förr eller har jag fel?
-Vad är skälet till förändringen?
-Är det en realistisk förväntan att kunna urskilja patriarkatet och bekämpa det? Och är det sedan enrealistisk förväntning att få ett jämlikt samhälle under fortsatt kapitalism? "Jämlikt" i feministernas definition, givetvis.

Egna spekulationer är:
-Feminismen idag drivs av en borgerlig medelklass som tjänar på kapitalismen, därför är det ointressant att slopa den.
-Hela samhället har skiftat bort från radikal vänster sedan 60-talet och feminismen har bara följt denna skiftning för att hålla sig rimligt relevant.

Slutligen vet jag att en del ogillar kommunism, Marx osv. Man kan tycka vad man vill om kommunism/socialism, men jag har med resonemangen mest för att de var relevanta förr och för att det faktiskt är så kommunister tänker. Ev kritik mot kommunism/socialism som ideologi kan vi väl i huvudsak hålla utanför denna tråd är ni snälla, det blir lätt en skitkastartävling annars.

Kopplingen marxism samt feminism fanns och finns självklart.
Men! de tär ju främst Marx teorier kring hur maktobalans byggs upp etc...som ligger som grund för hur div. feminism sen lagt upp sina teorier.
Så det går ju därför alldeles utmärkt "ersätta "kapitalet" med "patriarkatet".

Marxisitsk feminism existerar förvisso, men! eftersom den i huvudsak går ut på att kapitalet är problemet ÄVEN gällande könsförtryck och att div. samhällens uppbyggda könsroller gällande nu ex diskning eller sexualitet skulle poff försvinna så fort arbetarna började äga sin produktion, tror jag de flesta inser inte kan var en korrekt teori.
Och säkerligen även skälet till att marxistisk feminism inte är speciellt vanlig idag, i vart fall inte på våra breddgrader.

idag dock, skulle jag mena att feminism har gått vidare, och byggt vidare sina olika teorier med annat, och många feministiska teorier bygger inte på Marx teorier längre.

Intressant anslag.
Jag kallar tråden för relationen kommunism/feminism men snälla, kritisera inte kommunismen?
Den stora skillnaden är att Marx' kritiska teori var med vid bildandet av Frankfurtskolan där den "kritiska teorin" utvecklades från klasskamp till könskamp/raskamp osv till det vi har idag som ersatt allt detta i den intersektionella analysen dvs över och underordningen eller maktanalysen om du så vill med flera påhittade maktordningar. Identitetspolitik, grupptillhörighet osv.

Staten Sverige följer doktrinen om könsmaktsordningen som bland annat Yvonne Hirdman slog fast i en SOU som nu till exempel straffar pojkbarn i skolan för en påhittad kollektiv skuld alla män bär och man ska nu motverka att de växer upp med traditionella könsroller. Detta leder till att "kärnfamiljen är en kvinnofälla" och att kvinnor ska prioritera karriär före barn pga "lönegapet".

Media, akademin och kulturmarxismen hakar på och samtliga statliga verk och myndigheter ser mellan fingrarna med all diskriminering mot män för att de representerar "patriarkatet" som alltså är ett påhitt av hämndlystna kvinnor som tjänar pengar på "könskampen".

De bryr sig inte om folk dör på kuppen. Eller ramlar ner i svarta hål av utanförskap och elände.

Sådär, då kan tråden stängas.
Skämt åsido, utmärkt slutsats.

Kritisera gärna kommunismen (eller andra ideologier) men inte i den här tråden för då tenderar det hela till att handla 100% om att kommunism är en dålig/bra ideologi istället för själva huvudfrågan - kopplingen feminism marxism. Ja, det spårar ur helt enkelt. Men tack för svar! Återkommer.

Kan du utveckla detta? Ojämlikheten hos Marx har man gemensam med kaptialismens teoribildning egentligen, det är ägarskapet av produktionsmedlen som är nyckeln. Marx menar att det innebär att kapitalägaren stjäl mervärdet. Kapitalismen menar att privat kontroll över produktionsmedlen å andra sidan är ett incitament för utvéckling, arbete osv.

Men hur ersätter man "ägarskapet av produktionsmedlen" med "patriarkatet"?

I övrigt så menar ju Marx att koncentrationen av kapital ökar (multinationella konglomerat), och att kapitalet i sig förmeras (ränta, utdelning osv). Kort sagt, Marx beskriver en mängd mekanismer som är specifika för kapitalet. Därför kan jag inte utan vidare köpa att "kapitalet" och "patriarkatet" går utmärkt att byta ut mot varandra. Patriarkatet koncentreras inte mer och mer till ett fåtal och söker inte på samma sätt att förmera sig t ex, förmodar jag? Eller var kan jag läsa en sådan teoribildning kring patriarkatet?

Ägare av produktionsmedlen = makt
Patriarkatet = makt

Problemet ligger i ordet "makt".

Skillnaderna uppstår i identitetsassocieringen. Ägare av produktionsmedlen är mycket enklare att påvisa och uppföljningen av resultatet är betydligt enklare.

I feminismen är det inte bara kapitalet utan "orättvisan" som leder till maktgapet. Eftersom "orättvisan" är en subjektiv bedömning, finns det egentligen inga gränser i hur den mäts eller uppfattas. På det viset kan Patriarkatet användas som stämpel för "gynnade människor".

Resultatet blir att du kan i princip använda vilken fördelningsprincip du vill mot "gynnade", eftersom det finns någon definition.

Exempelvis kan en 8-årig pojke bli struken ur skolpjäsen och ersatt av en flicka. Motiveringen är att han är ändå "gynnad" av patriarkala strukturer i samhället.

Parallellen med kommunismen kommer dock tillbaka i resultatet, då samhällen lever i relation till varandra. Kommunismens fördelningspolitik innebar att samhället det verkade i blev ineffektivt och utkonkurrerat. Finns det samhällen som kommer producera mer välfärd än det feministiska, så kommer det feministiska bli utkonkurrerat även de.

Ja, kopplingen är väl helt enkelt ett likartat fokus på makt som faktor för samhällsutvecklingen.

Så visst finns det en koppling.

Men... man kan även vara liberal feminist med de anslag som utformat liberalismen. Eller liberal anti-rasist... eller liberal HBTQ... osv....

Så skall man se kopplingen så får man klumpa ihop liberaler och socialister på ett sätt som är idéhistoriskt åt pipan.

Du menar som C och L som valde att göra en tvärnit åt vänster?
Ja, det är idéhistoriskt åt pipan, men nyliberalismen är lika identitetspolitisk som allt de kritiserat förut.

I stället för att vara individuell frihetsorienterade.

Nej, jag går längre tillbaka i historien än så. Det var ingen kommentar till dagens partipolitiska taktik.

Det finns även något som heter socialliberalism. Det är en kompomiss, en hybrid.

Även den kan vi diskutera, men nej, jag talar om liberalism.

Nyliberalism har INGET med identitetspolitik att göra. Tro mig, den är enbart intresserad av samhället som en ekonomisk konstruktion.

Jag är ledsen, men jag håller det mesta på den kanten som "newspeak" och i grunden är det bara en massiv ordsallad som få eller ingen hittar runt i egentligen.
Det jag vet med säkerhet är att de är populister, mobbare och kappvändare.
Och massiva identitetspolitiker, som de delar med vänstern.

De precis som många andra sjw'er och woke hipsters som väntar på den enande godheten, som magiskt ska uppenbara sig bara man kan stöta ut allt till höger om Marx.
Den springer de efter och kallar sig progressiva.
Och de snyltar gärna på makten om de får, bara de slipper säga några obehagliga sanningar.

Alt-right är roten till allt ont, minns Hitler.
Där slutar alla logiska trådar.

Teletubbies hela bunten.

Se på fan, jag hade väntat mig ännu en tråd där någon mental dvärg gnatar på om hur "feminism är kommunism", men så var det någon som ville diskutera på allvar! Ibland blir man faktiskt positivt överraskad även här.

Merapi nämnde marxistisk feminism, och i relation till det är det värt att nämna att Grupp 8 absolut inte var renodlade marxistiska feminister, utan precis som de läste Marx läste de även samtida radikalfeministisk litteratur som behandlade koncept som patriarkatet. Det är alltså inget om tillkommit den svenska feminismen nyligen.

Vad gäller kommunismen däremot så kan man argumentera för att det är något som försvunnit från rörelsen, men frågan är var man överhuvudtaget hittar kommunister av det slag som vill "avskaffa kapitalismen" eller förstatliga produktionsmedlen idag. Inte ens Vänsterpartiet kan ju sägas driva den linjen på allvar längre. Socialister i bemärkelsen marknadssocialister, det vill säga de som vill se en tydlig omfördelningspolitik och hög välfärd finns det däremot gott om, och det är även där jag skulle påstå att man finner de flesta tongivande feminister. Seriösa högerfeminister är kanske ingen försvinnande liten grupp, men de som gör mest väsen av sig på högersidan är tyvärr de bakåtsträvare som bara tjatar om sina "lika rättigheter" och totalvägrar att diskutera om samhället faktiskt utvecklas mot ökad jämställdhet. Jag skulle alltså inte säga att feminismen idag har blivit mycket mindre vänster, men däremot är dagens vänster inte revolutionär på samma sätt som för 50 år sedan.

En sak som kanske rör till det ytterligare är att företag idag också omfamnar mycket av de feministiska kärnfrågorna som lika lön. Det är dels en fråga om goodwill men framför allt att företag idag är måna om att ta tillvara på kvinnors kompetens. Av den anledningen skulle jag också säga att det inte finns någon direkt motsättning mellan kapitalism och jämställdhet.