Fem skånska syskon hölls isolerade från omvärlden

Visst kan det vara så. Han är säkert inte medveten om Bo Vinnerljungs forskning och vad den säger om utbildningsresultaten för dem som växer upp i fosterhem.

Om man ska tro boken om Ystadsfamiljen som nämnts tidigare i tråden så gick det ju heller inte lysande för honom i fosterhemmet.

En positiv sak med att LVUet har upphört är förstås att alla umgängesbegränsningar har hävts. Nu är det ingenting som hindrar honom från att ha hur mycket kontakt han vill med sina föräldrar. Vi får väl se vad det leder till framöver.

Han är ju myndig och kan tänkas vilja leva som han vill och inte i den värld i isolation föräldrarna valt att leva där de fått till sig att mammans pappa var farlig , det står i boken som skäl till att de levde på det sätt de gjorde

Du tror inte att det helt enkelt kan vara så att han förstår att uppväxtmiljön med de dysfunktionella föräldrarna var förödande skadlig?

Han kanske känner livslust, känner sig älskad och sedd.
Hans fosterföräldrar kanske verkligen bryr sig om honom, förhoppningsvis adopteras han och klipper det sista med bioföräldrarna.

Det kan definitivt vara så. Men hans storasyster verkade inte ett dugg imponerad av fosterhemsvården och den här artonåringen verkade ju inte heller ha haft en helt lysande upplevelse av LVU-vården (såsom det framställdes i boken). Men såvitt vi vet kan ju hans nuvarande fosterhem vara lysande.

När jag slår upp storasystern i folkbokföringen så verkar hon ha flyttat från föräldrarna och bor i en lägenhet tillsammans med en jämnårig mansperson. Så någon fullständig isolation av de hemmavarande barnen verkar det inte handla om.


Det där är ju ingenting vi kan veta något om. Förutom att han inte kommer att bli adopterad, sådant händer inte i Sverige.

Det bästa hade ju varit om något eller några av barnen skrev sina egna böcker om detta. Barnperspektivet är sällsamt frånvarande från svenskt barnavårdsarbete. Det hade varit bra om den saken kunde ändra sig. Jag gissar att de här barnen är tillräckligt kända för att faktiskt få genomslag om de väljer att skriva något offentligt.

Du verkar dåligt påläst.
Det sker flera gånger per år, att vuxna människor väljer att låta fosterföräldrar, styvföräldrar adoptera dom. För att få känna tillhörighet, att vara en familj på riktigt.

Den sk. boken, kan du sluta hänvisa till då den är självutgiven på uppdrag av bioföräldrarna.

Javisst. Det sker flera stycken adoptioner av tvångsomhändertagna barn i Sverige varje år, kanske till och med upp till tio. Som jämförelse omhändertar socialtjänsterna 10000-12000 barn varje år.

Att det inte är aktuellt i det här fallet ser man om man tittar lite närmare i folkbokföringen. Förutom artonåringen från Ystad bor det även en annan artonåring i fosterhemmet som inte heller hon delar efternamn med fosterföräldrarna. Det kan i princip bara tolkas som att de bedriver ett småskaligt HVB-hem och antagligen lever åtminstone en av fosterföräldrarna på att vakta barn åt socialtjänsten.


Det är väldigt lurigt av de biologiska föräldrarna att ge någon i uppdrag att skriva en bok som utmålar dem som spritt språngande galna. Men Mumsbulle på Flashback vet givetvis bäst.

Själv tycker jag det mesta i historien faller på plats tack vare den boken. Men Mumsbulle på Flashback som har läst några tidningsartiklar vet givetvis bäst vad som har hänt, även om det är helt uppåt väggarna knasigt och självmotsägande.

Att adoptera familjehemsbarn sker sällan i Sverige eftersom här i landet måste de biologiska föräldrarna godkänna att adoption sker , Var ju aktuellt ganska nyligen där en flicka levt i stort sett hela livet i ett och samma familjehem och där familjehems föräldrarna velat adoptera i åratal men först när flickan själv var tonåring vägde hennes röst något och det till slut blev adoption trots att de biologiska föräldrarna motsatte sig

Jag tänkte främst på barn som blivit myndiga, som själva får ta beslut om adoption. Det behövs inget godkännande från bioförälder om en människa är myndig.

Ett betydligt större hinder än biologiska föräldrar är ersättningen från socialtjänsten. Fosterföräldrar får betalt. Adoptivföräldrar får det inte. Givetvis är det ingen som väljer det senare om alternativen i övrigt är likvärdiga.

Vad har du för människosyn?
De biologiska föräldrarna, i detta fall, har inte kunnat tillvarata sina barns behov och intressen.
Dom har utsatt barnen för fysisk och psykisk misshandel.

Tror du att allt handlar om pengar? Kanske för bioföräldrarna, med barnbidrag, flerbarnstillägg, mm

Det finns fosterföräldrar som tar till sig sina fosterbarn och älskar dom som sina egna, utan att se något ekonomiskt vinstsyfte.

Jag hoppas verkligen att barnen som nu blivit gamla nog att själva välja, tar avstånd från helvetet dom levt i med bioföräldrarna.

När blodsbanden brister tar andra vid, tack och lov, så finns det änglar på jorden, som inte bara ser pengar och vinster som enda mål, utan att dom ger av sig själva, öppnar sitt hem för dom som behöver en trygg famn.

Nu hittar du bara på. Om det du säger hade varit sant så hade föräldrarna dömts för sina brott i domstol. Detta har inte hänt, alltså kan vi vara utmärkt säkra på att Ystadsbarnen inte har blivit misshandlade av sina föräldrar.


Jag vet inte om du är naiv eller om du bara låtsas. Givetvis hade det inte funnits särskilt många fosterhem om det inte utgick ganska ordentlig ekonomisk ersättning till dem. Är man så uppfylld av pur godhet att den de facto svämmar över så finns det betydligt bättre sätt att kanalisera den på än att bli fosterhem åt socialtjänstens klienter. Detta är så gott som alla medvetna om vilket gör att den överväldigande massan av alla fosterhem är det av ekonomiska orsaker. Adoptionssiffrorna är bara en av många detaljer som bevisar detta.

Varför omhändertogs barnen?
Har föräldrarnas bristande omsorg inte skadat barnen?
Deras lögner i tv om skolgång och resor?