Motivera drogbruk

Föreställ er en ung man på 25 år som sköter sitt arbete, sina relationer och sitt liv som helhet. En skötsam medborgare.

Den unge mannen gillar dock att använda cannabis på kvällarna och ibland använder han amfetamin på helgerna.

Han trivs med sitt liv men har nästan alltid en olustig känsla eftersom att det han gör har ett starkt stigma runt sig. Bland annat är det olagligt. Det är också sett på som knark och folk som använder det är knarkare. Han känner att han måste smyga med det, vågar inte riktigt gå utanför lägenhet påverkad m.m på grund av rädsla att bli påkommen.

Vad ska denne person göra i denna situationen? Det är lätt att säga att han inte ska bry sig om vad andra tycker och köra sitt eget race och leva sitt liv som han vill, men om det inte är så enkelt för han att göra så?

Hur kan han motivera sitt drogbruk för människor som ser ner på det?

Hur hade ni hanterat det? Hur hanterar ni det?

Utgår från att du redan hört vartenda argument och inte bara en gång heller.

Låt personen säga precis det den vill och lyssna (till synes) intresserat, gör instämmande ljud och uppmuntra personen berätta mer.

När personen har fått ur sig allt: Säg typ, "jaha ok, jag förstår hur du tänker, snäll du är som bryr dig etc. Om jag behöver ditt stöd lovar jag att säga till." Betona att det gäller om så personen inte går och väntar på det. Bli inte förbannad, irriterad etc. Var lugn och visa uppskattning.

När du sagt detta en gång, så ska det räcka. Motivera inte. Klipp av direkt om det kommer upp igen. Påminn eventuellt om samtalet och ge dig inte in i diskussionen igen.

Den här metoden funkar rätt bra generellt när man vill avfärda nån.

Vill du alltså ha med någon kompis som inte vet att du knarkar? Att hen också ska knarka?

Varför skulle du annars berätta det?

Föreställ er en ung man på 25 år som sköter sitt arbete, sina relationer och sitt liv som helhet. En skötsam medborgare.

Den unge mannen gillar dock att använda cannabis på kvällarna och ibland använder han amfetamin på helgerna.

Han trivs med sitt liv men har nästan alltid en olustig känsla eftersom att det han gör har ett starkt stigma runt sig. Bland annat är det olagligt. Det är också sett på som knark och folk som använder det är knarkare. Han känner att han måste smyga med det, vågar inte riktigt gå utanför lägenhet påverkad m.m på grund av rädsla att bli påkommen.

Vad ska denne person göra i denna situationen? Det är lätt att säga att han inte ska bry sig om vad andra tycker och köra sitt eget race och leva sitt liv som han vill, men om det inte är så enkelt för han att göra så?

Hur kan han motivera sitt drogbruk för människor som ser ner på det?

Hur hade ni hanterat det? Hur hanterar ni det?

Föreställ er en ung man på 25 år som sköter sitt arbete, sina relationer och sitt liv som helhet. En skötsam medborgare.

Den unge mannen gillar dock att använda cannabis på kvällarna och ibland använder han amfetamin på helgerna.

Han trivs med sitt liv men har nästan alltid en olustig känsla eftersom att det han gör har ett starkt stigma runt sig. Bland annat är det olagligt. Det är också sett på som knark och folk som använder det är knarkare. Han känner att han måste smyga med det, vågar inte riktigt gå utanför lägenhet påverkad m.m på grund av rädsla att bli påkommen.

Vad ska denne person göra i denna situationen? Det är lätt att säga att han inte ska bry sig om vad andra tycker och köra sitt eget race och leva sitt liv som han vill, men om det inte är så enkelt för han att göra så?

Hur kan han motivera sitt drogbruk för människor som ser ner på det?

Hur hade ni hanterat det? Hur hanterar ni det?

Det verkar vara en bra taktik för att hantera det.



Planen skulle i detta fallet inte vara att skylta med drogbruket utan det är väl att ha en strategi utifall att man skulle bli "pressad" att argumentera för sin sak. Iallafall ha ett svar.

Att röka cannabis på kvällarna och ta amfetamin på helgena är med största sannolikhet ett missbruk. Att ens behöva motivera det är en varningsignal....Låt säga att man röker vid ett par väl valda tillfällen under en månad och brukar amfetamin vi ett par väl valda fester/etc under året och inte gör någon sak av det, gör det i avskildhet/diskret då det inte är socialt accepterat av dem flesta.
Då kan vi börja snacka.

Allt det andra är bara att förneka och försöka lura sig själv då båda nämnda drogerna är allt för kraftfulla för att brukas på sättet du beskrev...Dem ger oönskade starka negativa effekter för dem allra allra flesta...gissar på att 1 på 10 000 kan hantera det bra som du beskrev det, eller ingen alls högst troligen.

Tyvärr!

Det är ju alltid svårt att argumentera för ett drogbruk om man inte har skäl till det och bara gör det för "nöjes" skull..

Jag har ingen aning om hur jag skulle argumentera att jag dricker 6bärs på en fredag annat än att det är gott och känns bra..

Snus är jag bara beroende av.

Men var ärlig om varför du gör det så är det väl lungt?

Jag hör vad du säger, men undrar varför du tycker att det blir ett missbruk? Vad gör det till ett missbruk? Är att använda något varje dag automatiskt ett missbruk? Varför isåfall?

Kan man inte kalla det rekreationellt?



Ja, det skulle jag luta åt också till. Det bör räcka. Ett "problem" om man vill se det som ett sådant blir att många inte riktigt vill lyssna på vad man säger. Det är djupt rotat att det är knark trots allt. Mer förklaring behövs inte, tycker de. Jag antar att det bästa för att få sinnesro är att sluta bry sig...