2019-05-25, 17:45
  #1
Medlem
EnLitenFryss avatar
Som rubriken lyder. Om ditt barn i missnöjesyttring slår dig för att det inte får glass, måste gå och lägga sig, klä på sig eller whatever. Vad gör du? Ålder 2-8 typ.
Citera
2019-05-25, 17:48
  #2
Medlem
franges avatar
Slår tillbaka?
Citera
2019-05-25, 17:48
  #3
Medlem
Är barnet uppvuxet bland droger, våld och stök?
Finns det verkligen inga vettigare du kan fråga än flashback?
Citera
2019-05-25, 18:01
  #4
Medlem
Krusensnorres avatar
Förklarar tydligt och bestämt att den glassen kommer längre och längre bort varje gång ungen är trotsig. Säger pappa nej då är det nej och slutdiskuterat. Sedan att ungen inte köper det med en gång är ju självklart, men tids nog kommer det att nötas in att våld bara får negativa konsekvenser.

Handlar om tålamod, ditt kommer alltid vara bättre än grabbens och därför är det bara att att vägra ge vika tills han tröttnar.
Citera
2019-05-25, 18:04
  #5
Medlem
EnLitenFryss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av nilltre
Är barnet uppvuxet bland droger, våld och stök?
Finns det verkligen inga vettigare du kan fråga än flashback?

Jag har min bild klar. Att slå sin förälder av missnöje är fullkomligt oacceptabelt. Vi föräldrar måste sätta ner foten om det sker - hårt. Konkret: ”Nej! Stopp. Så gör man inte! Det gör ont på mamma/pappa, vi slåss INTE!” - följt av lämplig konsekvens. Ingen tv, ingen platta, favoritleksaken på hyllan tills vidare. Anpassa efter situation. Barnet ska förstå att slåss som missnöjesyttring är oacceptabelt och kommer till ett högt pris för dem själva.

Denna metod använder jag mycket framgångsrikt. Barnen vet exakt var gränsen går och utmanar de den blir det konsekvenser. De får bli sura, arga, ledsna - men slåss, det gör vi inte.

Anledningen till att jag frågar är att jag sett tre föräldrar denna vecka med jämnåriga barn som låtit det passera och knappt markerat mot sitt barn. Ett mesigt ”så gör man väl inte, nej” och ungen käkar glass och spelar tv-spel 5 minuter senare utan konsekvens. Hål i huvudet enligt mig.

Och nej vi pratar medelsvensson-familjer med stabil ekonomi.
Citera
2019-05-25, 18:11
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av EnLitenFrys
Jag har min bild klar. Att slå sin förälder av missnöje är fullkomligt oacceptabelt. Vi föräldrar måste sätta ner foten om det sker - hårt. Konkret: ”Nej! Stopp. Så gör man inte! Det gör ont på mamma/pappa, vi slåss INTE!” - följt av lämplig konsekvens. Ingen tv, ingen platta, favoritleksaken på hyllan tills vidare. Anpassa efter situation. Barnet ska förstå att slåss som missnöjesyttring är oacceptabelt och kommer till ett högt pris för dem själva.

Denna metod använder jag mycket framgångsrikt. Barnen vet exakt var gränsen går och utmanar de den blir det konsekvenser. De får bli sura, arga, ledsna - men slåss, det gör vi inte.

Anledningen till att jag frågar är att jag sett tre föräldrar denna vecka med jämnåriga barn som låtit det passera och knappt markerat mot sitt barn. Ett mesigt ”så gör man väl inte, nej” och ungen käkar glass och spelar tv-spel 5 minuter senare utan konsekvens. Hål i huvudet enligt mig.

Och nej vi pratar medelsvensson-familjer med stabil ekonomi.

Varför ställer du frågor du har svaren på?
Citera
2019-05-25, 18:26
  #7
Medlem
Förklarat att man inte slår sina vänner eller familj oavsett vad det gäller. Förklarat vikten i att ha hälsosamma och starka relationer och att jag aldrig vill veta av sådant beteende igen.
Citera
2019-05-25, 18:37
  #8
Medlem
Googlas avatar
Den som tillåter sitt barn detta är på väg mot dålig riktning och okunnig. Min dotter har slagit mig (gör inte ont) 2 gånger totalt kanske. Jag ger henne en ond blick och säger "hörru du! Gör man sådär?" Då säger hon "förlåt pappa" skulle hon mot förmodan fortsätta måste man analysera beteendet om de är kopplat till att hon mår dåligt. Vilket jag endast upplevt en gång, då sparka hon och slog mig. Jag satt framför henne och andades lugnt medan hon var helt galen. Jag sa inte ett ord och lät henne hålla på tills hon lugnat sig. Sedan började jag prata med henne för att komma fram till vad det grundade sig i. Hon sa förlåt gång på gång efteråt och sa hon älska mig.

Hade hon däremot fortsatt slå för hon inte fick något hon ville ha hade jag höjt rösten med en väldigt bestämd ton. Finns inte en chans mina barn ska bli bortskämda snorungar som slår mig.

Min brors barn är en ouppfostrat problembarn. Mot min bror slår han, skrattar, retas. Får tom honom.att gråta (min bror). Är troligen för vi är halvbröder och min brors farsa som är orsaken men ialf den ungen testade mig en gång. Jag sa emot när han jävlades, då sa han "håll käften!" Då brusa jag till och stirrade på honom, pekade mot honom och sa förbannat att där var det jag som bestämde. Sedan dess fjäskar han för mig och vågar inte göra något. Poängen är, är ditt barn en kaxig brat är det för att farsan är okunnig eller en mes
Citera
2019-05-25, 18:43
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Googla
Den som tillåter sitt barn detta är på väg mot dålig riktning och okunnig. Min dotter har slagit mig (gör inte ont) 2 gånger totalt kanske. Jag ger henne en ond blick och säger "hörru du! Gör man sådär?" Då säger hon "förlåt pappa" skulle hon mot förmodan fortsätta måste man analysera beteendet om de är kopplat till att hon mår dåligt. Vilket jag endast upplevt en gång, då sparka hon och slog mig. Jag satt framför henne och andades lugnt medan hon var helt galen. Jag sa inte ett ord och lät henne hålla på tills hon lugnat sig. Sedan började jag prata med henne för att komma fram till vad det grundade sig i. Hon sa förlåt gång på gång efteråt och sa hon älska mig.

Hade hon däremot fortsatt slå för hon inte fick något hon ville ha hade jag höjt rösten med en väldigt bestämd ton. Finns inte en chans mina barn ska bli bortskämda snorungar som slår mig.

Min brors barn är en ouppfostrat problembarn. Mot min bror slår han, skrattar, retas. Får tom honom.att gråta (min bror). Är troligen för vi är halvbröder och min brors farsa som är orsaken men ialf den ungen testade mig en gång. Jag sa emot när han jävlades, då sa han "håll käften!" Då brusa jag till och stirrade på honom, pekade mot honom och sa förbannat att där var det jag som bestämde. Sedan dess fjäskar han för mig och vågar inte göra något. Poängen är, är ditt barn en kaxig brat är det för att farsan är okunnig eller en mes

Applåder.

Men du måste få dom att förstå att det är helt okej att slåss om man blir mobbad, trängd eller hotad osv av andra människor. Det får inte bli en skam att drämma till någon i skallen i självförsvar.
Citera
2019-05-25, 18:45
  #10
Medlem
butofcourses avatar
Man slår tillbaks såklart.

- Jaha, vill du boxas?

Sen strutar man runt lite tills någon blir knockad.
Citera
2019-05-25, 18:47
  #11
Medlem
Googlas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Diablitozastava
Applåder.

Men du måste få dom att förstå att det är helt okej att slåss om man blir mobbad, trängd eller hotad osv av andra människor. Det får inte bli en skam att drämma till någon i skallen i självförsvar.

Precis! Försöker lista ut hur man ska förklara det. Jag har sagt att hon får försvara sig och knuffa tillbaka om hon blir knuffad. Annars blir hon ett lätt offer. Nu har hon inte blivit mobbad utan verkar vara lite bestämd av sig möjligen för jag är så. Men alltid bra att lära henne och bitas ifall det behövs. Tips?
Citera
2019-05-25, 18:54
  #12
Medlem
grungewhores avatar
Citat:
Ursprungligen postat av EnLitenFrys
Jag har min bild klar. Att slå sin förälder av missnöje är fullkomligt oacceptabelt. Vi föräldrar måste sätta ner foten om det sker - hårt. Konkret: ”Nej! Stopp. Så gör man inte! Det gör ont på mamma/pappa, vi slåss INTE!” - följt av lämplig konsekvens. Ingen tv, ingen platta, favoritleksaken på hyllan tills vidare. Anpassa efter situation. Barnet ska förstå att slåss som missnöjesyttring är oacceptabelt och kommer till ett högt pris för dem själva.

Denna metod använder jag mycket framgångsrikt. Barnen vet exakt var gränsen går och utmanar de den blir det konsekvenser. De får bli sura, arga, ledsna - men slåss, det gör vi inte.

Anledningen till att jag frågar är att jag sett tre föräldrar denna vecka med jämnåriga barn som låtit det passera och knappt markerat mot sitt barn. Ett mesigt ”så gör man väl inte, nej” och ungen käkar glass och spelar tv-spel 5 minuter senare utan konsekvens. Hål i huvudet enligt mig.

Och nej vi pratar medelsvensson-familjer med stabil ekonomi.
Har två barn, ingen av dem har någonsin betett sig så illa. Det handlar om att se barnen och att prata med dem innan de börjar bete sig så här.

Om barnet är dödstrött och gråter för ingenting däremot så är det absolut ingen mening att bråka med dem. Ge dem glassen och låt dem somna i vagnen.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in