Varför känns inte alltid godhet bra?

Människan är egoist till sin natur så det är inte alls konstigt att du inte vill göra "rätt" om du själv förlorar mer än du vinner på det.

I länken nedan har jag skrivit:

"Godhet : Är bara det gott, som är gott för mig? Brist på godhet är ondska. Bakom ondskan finns i olika stadier stolthet, själviskhet, maktlystnad, olydnad mot Gud. Godhet i samhället människor emellan är inte nödvändigtvis godhet inför Gud. Fastän människans gärning kan vara god, kan motiven vara felaktiga. T.ex. kan någon göra gott för att på något sätt själv dra självisk nytta av det. "

Goda gärningar gentemot andra borde basera sig på kärlek och högaktning för de(n) andra. Detta är kanske inte alltid lätt. Godhet med enbart själviska motiv kan lätt urarta och då känns det inte bra.
Läs vissa principer i avsnitt 4.10 i länken nedan och tänk, hur du eventuellt kan tillämpa dem.

Jag tror inte på ondska (och därför inte på godhet heller).

Att det känns bra att hjälpa folk är för att det stärker ens självbild som en "perfekt" människa. Dvs den typ av människa man själv önskar att alla människor var.