Citat:
Ursprungligen postat av
Diktatur-Kina
Säkert. Sovjet grundade Kinas Kommunistparti (KKP) 1921, men tvivlade på att den lilla terroristgruppen skulle kunna få något avgörande inflytande. Därför garderade sig Sovjet, genom att stödja både KKP och Nationalistregeringen (KMT). Sovjetunionen ville försäkra sig om ett stort inflytande över Kina, oavsett vilket av KKP och KMT som styrde Kina.
Eller omvänt: Varför envisas du med att försvara sovjetgrundade och -understödda KKP?
Så, först skriver du mängder för att rättfärdiga Kinesiska Kommunistpartiets agerande under inbördeskriget 1927-1949, och sen avslutar du med den här meningen. Det får mig att undra vad du är ute efter.
Försöker du, genom att hänvisa till saker som hände 1927-1949, rättfärdiga Kinas nuvarande auktoritära diktatur? 🤔
Jag har inget problem med KKP, de har tagit Kina från att vara en knappt industrialiserad strykhund i området till att vara ett starkt land med kraftigt ökande välstånd på kort tid. Man har skapat större välstånd på kortare tid och från en värre position än Indien som kanske har haft ett styre som tilltalar dig mer.
Du är den som tycks anse att det är fel att ta emot Sovjetstöd eller organisera ett parti enligt demokratisk centralism, och att det skulle diskvalificera KKP som Kinas regering.
Samtidigt som du verkar tycka att KMT utgjorde någon form av legitim regering, trots att de var ett Sovjetstött revolutionärt parti organiserade på basis av demokratisk centralism.
Jag bryr mig egentligen inte speciellt mycket om vilka principer som styr ett visst parti. Diverse krafter försökte styra Kina in i den moderna eran. De två mest framgångsrika var sovjetstödda, revolutionära, och organiserade under demokratisk centralism. KMT måste sägas ha lyckats med att skapa ett livskraftigt och fungerande samhälle på Taiwan, även om man givetvis kan kritisera deras hårdhänta metoder. Detsamma gäller KKP sett till resten av Kina.
Hade något liberalt, socialdemokratiskt, kristdemokratiskt, islamistiskt, konservativt eller rojalistiskt parti åstadkommit liknande positiva resultat hade jag antagligen varit OK med dem också. Flera av den sortens ideologier fanns i det republikanska Kina, men ingen av dem lyckades ena Kina, stå emot Japanerna eller skapa en bättre livssituation för Kineserna i stort.
Det behövdes revolutionära krafter, mer specifikt KKP för att åstadkomma det. KKPs politik har fungerat i den verklighet som Kina har befunnit sig i. När man begått misstag eller nya möjligheter öppnat sig har man försökt korrigera misstagen och tagit tillvara möjligheterna.
För att återgå till Xinjiang så kan man konstatera att den Uighriska befolkningen har växt kraftigt under KKP, 1953 fanns ca 3.65 miljoner Uighrier i Xinjiang (
https://pdfs.semanticscholar.org/431a/96153009b330bfea29a2fadd980750a6edf9.pdf) . 2015 fanns det ca 10.8 miljoner Uighrier i Xinjiang (
https://en.wikipedia.org/wiki/Xinjiang). Det är en kraftigare procentuell befolkningstillväxt än för kineser i Kina i stort, vilket inte är så konstigt då minoriteter inte omfattas av ettbarnspolitiken (som lyckligtvis är avskaffad) på samma sätt som Han.
Anklagelser om att Kinas regering försökt utplåna Uighrierna framstår därför som lätt befängd.
Däremot vill Kina stoppa terrorism och separatism och utbilda Uighrierna i mandarin så att de lättare kan försörja sig själva.