Följer den här tråden med intresse eftersom jag gjort just detta i närmare femton år nu. Jag har exempelvis inte deklarerat sedan 2008 eftersom skattemasen inte längre skickar ut deklarationsblanketter till mig. Jag antar att jag inte når upp till någon slags tröskel i deras register...
Som sagt, intressant att se era vidlyftiga gissningar.
Som sagt, intressant att se era vidlyftiga gissningar.
__________________
Senast redigerad av Arbetsskygg 2019-05-01 kl. 01:44.
Senast redigerad av Arbetsskygg 2019-05-01 kl. 01:44.
Man kränger något genom att gå och knacka dörr till dörr era fikusar 
Citat:
Jag blev kompis med en sorts mellanledargatuhora och använde då och då hennes dusch. Sen efter som jag har barn fick jag 4 dagar varannan vecka låna soffan hos en bekant så min son inte upplevde min situation. Så där använde jag läget att hantera hygien. Tvättade i handfat. Hade inte mycket kläder och hygienen var inte perfekt.
Jag har utvecklat sömnstörning som fortfarande påverkar lite så här 4-5 år efter. Jag sov inte mycket, särskilt inte i dom kalla månederne. Men oftast låste jag in mig på offentlig toa och sov någon timme, eller i en hiss. Gillade dem med musik efter som missbrukarna inte gillar dem. Och annars om det var riktigt kallt väntade jag någon gick in i en uppgång och gick med in. En gång när jag trodde jag skulle frysa ihjäl sa jag min sits till första gäng glada människor på gatan (i Göteborg) och fick tillstånd att sova på soffan.
Men ja, man kan inte sköta saker så bra. Det är extremt påfrestande.
Jag löste mitt problem genom dating. Jag började få det bättre och använde dom 4 dagarna med min son att få klar mig, sedan träffade jag tjejer. Hittade en som var mycket snäll och som blev kär och, även fast det är taskigt, använde jag hennes liv som bas. Skrev in mig på utbildning, mådde bättre och bättre, fick igång mig socialt, återfann självkänslan och värdigheten. Håller fortfarande på att återetablera mig. Allt är inte perfekt än. Men jag är glad, pigg och hungrig på förändring, håller mig aktiv med praktikplats, träning, vänner och romantik. Så vi får väl se. Men anser att jag tagit mig ut ur träsket. Anser inte jag är där jag vill vara. Men skillnaden mellan att vara i träsket och att vara på väg mot ett mål är, att när man är i träsket står man still och målet är att inte dö, medans det andra är en del av livet och man känner momentum, ser förändring och känner att man aktivt gör val. Man kör inte en basic survivalrutin, och man kan skratta, gråta, vara nyfiken osv. När man är helt ute ur spelet tycker man inte ens synd om sig själv. Man bara vänter på att dö på ett sätt man inte kan åtgärda om man säger så.
Jag har utvecklat sömnstörning som fortfarande påverkar lite så här 4-5 år efter. Jag sov inte mycket, särskilt inte i dom kalla månederne. Men oftast låste jag in mig på offentlig toa och sov någon timme, eller i en hiss. Gillade dem med musik efter som missbrukarna inte gillar dem. Och annars om det var riktigt kallt väntade jag någon gick in i en uppgång och gick med in. En gång när jag trodde jag skulle frysa ihjäl sa jag min sits till första gäng glada människor på gatan (i Göteborg) och fick tillstånd att sova på soffan.
Men ja, man kan inte sköta saker så bra. Det är extremt påfrestande.
Jag löste mitt problem genom dating. Jag började få det bättre och använde dom 4 dagarna med min son att få klar mig, sedan träffade jag tjejer. Hittade en som var mycket snäll och som blev kär och, även fast det är taskigt, använde jag hennes liv som bas. Skrev in mig på utbildning, mådde bättre och bättre, fick igång mig socialt, återfann självkänslan och värdigheten. Håller fortfarande på att återetablera mig. Allt är inte perfekt än. Men jag är glad, pigg och hungrig på förändring, håller mig aktiv med praktikplats, träning, vänner och romantik. Så vi får väl se. Men anser att jag tagit mig ut ur träsket. Anser inte jag är där jag vill vara. Men skillnaden mellan att vara i träsket och att vara på väg mot ett mål är, att när man är i träsket står man still och målet är att inte dö, medans det andra är en del av livet och man känner momentum, ser förändring och känner att man aktivt gör val. Man kör inte en basic survivalrutin, och man kan skratta, gråta, vara nyfiken osv. När man är helt ute ur spelet tycker man inte ens synd om sig själv. Man bara vänter på att dö på ett sätt man inte kan åtgärda om man säger så.
Hur gick det med tjejen när du fått din ”bas”? Dumpade du henne ?
Om du utvecklade känslor för henne också var det ju inte taskigt, annars ja! (Har nog varit i den sitsen själv också. När killen pluggat klart och fått jobb å egen försörjning så han kunde få hyreskontrakt blev jag dumpad...
alla trodde på riktigt att han hade varit kär pga sin romantiska stil men i backspegeln verkar det ju knappast så) men men. En effektiv väg ut om man ser hyfsad ut å kan snacka å va socialt trevlig och charmig.Jag skulle nog besöka olika kommunala arbetsplatser med brist på bemanning å erbjuda mig att rycka in som vikarie. Skolor förskolor äldreboenden. Finns alltid behov av vikarier där. Det mest olagliga då möjligen att hotta upp mina erfarenheter av liknande sysslor lite i cvt
PS behövde jag pengar just idag. Fråga runt i grannskapet om nån behövde hjälp i trädgård, agera svarttaxi eller passa barn mot cash. Hade jag en lgt med minst två rum: Hyra ut sovrummet å flytta ut på soffan såklart.
__________________
Senast redigerad av Siasoss 2019-05-01 kl. 13:12.
Senast redigerad av Siasoss 2019-05-01 kl. 13:12.
__________________
Senast redigerad av sibbann 2019-05-03 kl. 00:06.
Senast redigerad av sibbann 2019-05-03 kl. 00:06.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
