Lumpen: vill man va befäl?

Såhär är det:

KB finns inte längre. Motsvarande uppgifter kommer skötas av yoff.

Man kan bli PB, GB eller menig. Nästan alla gör 11 månader. Vissa undantag finns dock som t.ex. bland MP, FJ m.fl.

Mvh Ola (PB )

Okay, hur fungerar det sedan med den 'frivilliga tredje terminen' utomlands, får dom nått prel-betyg för eventuellt kommande utlandstermin?

När jag gjorde lumpen (F21) fanns Menig, 7.5mån, GB 10 PB 11 - fanns inga KB. För utlandstjänst minst 10-7-7 i betyg. Jag sökte utlandstjänst och blev antagen, som signalist/bilförare gjorde jag _en_ månad på livgardet som förberedande, sedan skeppades vi iväg ned till Kosovo.

Någon nämnde att det inte finns återvändo från utlandstjänst, det är fel. Man har en månads uppsägningstid under utbildning, tre månader när man är i området. (www.mil.se/int) - Dock också helt sant som sades i samma inlägg att man skall vara verkligt säker på att man faktiskt vill genomföra hela missionen. Man kommer inte hem varje helg som man gjorde i lumpen, man får två hemresor på ett halvår - om situationen i området tillåter.

Rådgivning önskas!

Har två alternativ. Jag vill att ni hjälper mig med fördelar och nackdelar om tjänsterna. Befattning, läge, rolighetsfaktor, upplevelser, meritvärde osv.
Bor i skaraborg.

1. Luftburen soldat i Karlsborg. Är det är jägarbefattning förresten? Fick göra jägartestet för det :S

2. Skytteplutonsbefäl i Kungsängen. Är befäl bättre kanske?

Det bästa med att var befäl är att du slipper få en korkad GB som bestämmer över dig. Det är också bättre att vara befäl för då får man mer information och en bättre helhetsbild på övningar etc vilket jag själv tycker är roligare.

Hatar att göra grejor som jag inte vet varför jag gör dem tex.

Sedan så är det bättre att det är du som ger order att Johansson och Pettersson skall hugga ved än att det är DU som fård den ordern av Johansson.

Eftersom jag sett att andra skribenter håller med dig utan några som helst reservationer känner jag mig nödgad att ge min syn på saken.

Givetvis kan och skall du vara vän med dina soldater. Att påstå att det inte skulle gå är enligt mig ett tecken på felaktigt och dåligt ledarskap. Under min värnplikt bestod hela min pluton av tio månaders GB och E soldater. Alla ryckte in samma dag på samma skvadron. Alla i gruppen var vänner – under våra tio månader tillsammans kanske också mina bästa vänner. Vi hade aldrig några ledarskapsproblem eller någon i gruppen eller plutonen som ifrågasatte order vägarna.

Alla de gruppchefer jag haft i utlandstjänst räknar jag som mina bästa vänner. Så var det under missionerna och nu efteråt. Liknande förhållanden har jag under vissa av mina missioner haft till plutonsledningen. Mina erfarenheter är lika positiva som under värnplikten.

Jag tror istället att ledarskapsproblemet som General Ofog beskriver uppkommer när omotiverade soldater möter befälselever som likt Ankdammsmannen och Oddball tror att det inte går att vara vän med sina soldater.

Att välja befälsutbildning är dock aldrig fel. Fel däremot är att redan under mönstring utse vilka som skall bli chefer och vilka som skall bli soldater. Detta skall givetvis göras någon månad in i utbildningen är personer med initiativförmåga och ledaregenskaper har trätt fram på naturlig väg.

Det fungerar inte så bra att ha gruppbefäl som rycker in samtidigt som meniga. Gruppbefälen kan ingenting och ska ändå förväntas bestämma över meniga som kan vara allt från mindre okunniga, på samma nivå eller mer kunniga beroende på hur mycket man har förberett sig, och om man har varit intresserad av det militära eller inte före inryck.

Problemet är att de meniga inte kommer att respektera gruppbefälen, och gruppbefälen kommer att få problem med sin auktoritet. En ledare ska vara ledare för att denna har erfarenhet, kunskap och ledaregenskaper (läs: är alfahanne). Gissningsvis kommer således systemet att ändras i framtiden till att värnpliktiga gruppbefäl rycker in före meniga igen, eller än mer troligt att gruppbefälen blir yrkessoldater, som är fallet i Polen, medan meniga är värnpliktiga.

Det polska systemet har visat sig fungera alldeles utmärkt, och går dessutom något sånär i linje med den svenska Försvarsmaktens önskan att ha fler kontraktsanställda.


Sverige måste vara ganska ensamt om att ha det systemet. I Finland exempelvis rycker alla in till grundutbildningen som rekryter. Först efter grundutbildningen bestäms vilken befattning man får efter önskemål och prestationsförmåga. De som skickas till AUK (underofficersskolan) tillbringar sedan fyra månader där innan nästa kontingent rekryter rycker in, som de sedan blir gruppchefer över.

Varför skulle det inte fungera?
Befälen får ju befälsutbildning före de skall ta ansvar för grupperna.
Under tiden de får detta gör de "vanliga" soldaterna något annat, tex. högvakt och övning inför detta som det är på vissa regementen.

Min och mångas andras erfarenhet är precis tvärt om. B.la FJS utnyttjar idag systemet där alla i gruppen rycker in samtidigt. K4 gjorde samma sak på vissa plutoner för tio år sedan.

Grundläggande soldatutbildning genomförs av alla soldater i gruppen samtidigt. Befattningsspecifik utbildning sker därefter på olika täter. Fungerade utmärkt för tio år sedan och verkar fungera fantastiskt bra även idag.

On-topic: Såklart.


Tja. Svensk värnpliktsutbildning i all ära, men låt mig uttrycka det såhär: Polen har mer stridserfarenhet av modern krigföring än Sverige någonsin kommer att få, och i Polen tror man inte på systemet. Inte i något annat land heller för den delen, kan du nämna något land förutom Sverige där man blir gruppchef före man ens ryckt in?

För att klargöra min ståndpunkt en gång till:

Jag är för att alla soldater i gruppen rycker in samtidigt och genomför GSU tillsammans. Jag är emot att gruppchefer tas ut redan vid mönstring. Precis det system som idag används av b.la FJS. Frågor på detta?

Du tror inte att det blir bättre om soldaterna genomför befattningsspecifik utbildning när gruppcheferna går gruppbefälsskola? Men det är klart, hellre vara chef över soldater som kan gå i takt än sådana som kan skjuta GRG...

KB har Luftwaffe aldrig haft. En brist då den taktiska utbildningen på KadS tillförde de unga befälen ett bredare perspektiv på deras roll i helheten. Tyvärr ser det ut som om man har offrat den delen i "det nya försvaret".

/H