Citat:
Såg rubriken och föreställde mig att läsa trådens svar kommer att vara som att andas in ångorna från en brand i en soptunna, men jag blev faktiskt förvånad över hur raljerande, giftigt och bittert nästan varenda svar var.
Livet och den psykiska hälsan påverkas av fler dimensioner än bara förmågan att hitta en partner. För män är uppbrott med partner ofta katastrofalt på ett annat vis än för kvinnor. Män är ofta mer socialt passiva än kvinnor och låter sina icke-romantiska relationer förtvina när de har en partner, så att deras sociala liv kommer att baseras på partnern. Vuxna män har i mindre utsträckning än kvinnor en "bästis" som de kan prata om allt med, utan istället får ofta partnern den rollen.
Mitt svar på frågan, om jag skulle gissa lyder väl att det idag inte finns någon brist på saker att må dåligt över. Exempelvis så är alla människor flockdjur, och forskning har visat hur extremt viktigt det är för den psykiska hälsan att känna social tillhörighet med en grupp, något som är allt mer ovanligt i samtidens extrema individualistism, där vi alla på ett vis är produkter/säljare på en marknad och hela tiden riskerar att dömas ut. Jag tror inte att till exempel sexism, eller skeva kroppsideal i sig är orsaken till att unga kvinnor är överrepresenterade i detta, utan mer att det bara är stressfaktorer i den större stressen att försöka känna sig värdefull och passa in i något sammanhang.
Livet och den psykiska hälsan påverkas av fler dimensioner än bara förmågan att hitta en partner. För män är uppbrott med partner ofta katastrofalt på ett annat vis än för kvinnor. Män är ofta mer socialt passiva än kvinnor och låter sina icke-romantiska relationer förtvina när de har en partner, så att deras sociala liv kommer att baseras på partnern. Vuxna män har i mindre utsträckning än kvinnor en "bästis" som de kan prata om allt med, utan istället får ofta partnern den rollen.
Mitt svar på frågan, om jag skulle gissa lyder väl att det idag inte finns någon brist på saker att må dåligt över. Exempelvis så är alla människor flockdjur, och forskning har visat hur extremt viktigt det är för den psykiska hälsan att känna social tillhörighet med en grupp, något som är allt mer ovanligt i samtidens extrema individualistism, där vi alla på ett vis är produkter/säljare på en marknad och hela tiden riskerar att dömas ut. Jag tror inte att till exempel sexism, eller skeva kroppsideal i sig är orsaken till att unga kvinnor är överrepresenterade i detta, utan mer att det bara är stressfaktorer i den större stressen att försöka känna sig värdefull och passa in i något sammanhang.
jAG TYCKER DENNA BILD ÄR LITE FÖRLEGAD.
Jag tror att människor, både män och kvinnor är olika sins emellan.
Idag är det svårare för män att hitta en partner, eller få positivitet från en okänd. En man får sällan beröm idag. Det är väl några av orsakerna till att män mår dålgit idag.
Tvärtemot har kvinnor där de flesta fördelar.
Men sedan män sinsemellan är alla väldigt olika. Vissa män gör inte annat än att umgås med andra, kan prata med vem som helst, medan andra inte har möjligheten till bra kotnakt.
Jag ville egentligen starta en annan tråd ifråga om psykologer inte skäms för sin yrkeskår, för idag ska alla klämmas under en samma slags behandling eller diagnos. Liksom, reflekterar de ens över hur många som verkar må dåligt idag, och bara hänvisas till kalla KBT behandlingar. När det egentligen handlar om att alla människor är specialdesignade, och inte går att köra under samma KBT behandling.; MEn det verkar som om detta går att skriva in i alla texter.
