Jag orkar verkligen inte gå upp och jobba varje (var)dag

känner igen mig, jag har aldrig passat in i modellen och värst var det i början.

Svårt att somna och vaken och sen upp. jag har vart hårt och det har ändå fungerat. men ett tag på nittiotalet så försov jag mig nog nästan varje dag i ett år.

Chefen var fan inte glad. hur jag än gjorde så gick det inte.

Också känt mig totalt fysiskt utmattad. Att komma hem en fredag sova hela helgen och sen vara trött när man kommer tillbaka på jobbet på måndagen. Fy satan

Några år senare vid 30-40 års åldern så har allt fungerat jättebra förutom någon kort period. man fick sömnsvårigheter under nån månad eller två. Sov nån timme eller två men bet ihop rafsade sig upp och man var som ett lik totalt men byggyrke där man rör sig gjorde att det fungerar. Om man suttit på kotor, nej det hade inte gått en sekund.

Konstigt men jag har tränat en del men det känns ändå som något i min kropp som att man har dålig fysik. Ständigt fysiskt jävligt utmattad men jobbet är kul så man har fixat det ändå på något lusigt sätt. fram tills nu vid närmare femtio.

Det fungerar inte längre gått in i väggen för andra gången nu. man mellan det så har jag fixat det hur fint som helst, gick bra nu i somras...morgonpigg jobbar och allt men nu i höstas hade chefen att kaos mycket strul. mycket flängande och jag orkar inte med det.

för en månad sedan så ville jag bara köpa ett tält, ett par vandringskängor och lite grejer för att dra till skogs för gott rakt av. Tänkte leva på tjuvjakt,fiske med mera och bara hålla mig undan så länge det går... tyvärr så har en del bra koll så jag tror inte det skulle funka hur länge som helst. Sen är det bra kallt i vårt land så det kräver att man bygger en hydda och hålla den gömd helt blir inte lätt.

tycker det är som en anna sak när man går hemma och gör grejer... man kan liksom bara sätta sig en timme när man blir trött precis när man behöver det, man kan sätta igång kl fem på eftermiddagen och kör på och sen sover man och vaknar på morgonen och känner sig inte alls utmattad.

o arbetslivet va så så skulle jag må mycket bättre.

om man bara var vid en arbetspool och bara jobbade som det passade mig själv.

ja dör verkligen som det är i dag, ser igen framtid längre, jag spyr åt arbetsgivare och allt snack dom kommer med... <Ush säger jag bara... Vill bara be allt dra åt helvete.

Synd klimatet är så jävla kallt för annars hade jag blivit uteliggare lätt, och levt på lite ströjobb då och då när det passar mig. Dricker måttligt och hatar knark så man kanske inte passar in bilden av uteliggare men..

Tja jag vet inte vad jag ska hitta på riktigt.

Jag tycker det är nyttigt att göra följande reflektion: säg att du föddes i ett annat samhälle, kanske idag i ett väldigt fattigt land eller i Sverige för ett par hundra år sedan och för att inte svälta ihjäl var du tvungen att plöja åkern eller något annat jobbigt varje dag, hade du då dött för att du var trött? Det hade du inte. Du hade inte ens reflekterat över något alternativ. Hade du varit mindre lycklig? Kanske inte.

Jag är helt säker på att väldigt mycket "trött" och "utbränd" eller annan psykisk ohälsa idag beror inte på vilken tillvaro man har utan vilka alternativ man (uppfattar) att man har.

Det finns folk som blir utbrända på tjänster som innebär kanske 10 timmars aktivt arbete i veckan på en heltid. Det finns folk som blir utbrända när de sitter i reception eller staplar varor på ICA. Det finns också människor som arbetar 100 timmar i veckan och aldrig blir utbrända. Eller folk som lever i krigszoner under konstant stress och heller inte blir utbrända.

Mycket intressant ämne som jag tror du, TS, bör fundera mycket på. Du ska såklart ha rätt att känna vad du känner men det kan vara nyttigt för det egna hanterandet att förstå vilken roll du själv kan ha i det. Du kanske inte är överarbetad, du kanske har tråkigt och ser en annan möjlig tillvaro som mer lockande.

JSå har ni några råd till mig? Hur finner man energi till att orka upprätthålla en rutin som att jobba 5 dagar i veckan á 8-9h. Det är jobbigt, jäkligt jobbigt rent ut sagt.

Jag har råd att ge men jag kan inte rekommendera dig lyssna på mig, då jag egentligen inte har bra råd att ge. Jag brukar ta ett jobb och så har jag pengar och sedan har jag inte pengar och får ut en del på a-kassa. Det blir jobbigt i längden så därför rekommenderar jag egentligen inte det. I morgon eller övermorgon ska jag till Oslo på intervju, jobbet ger en ca 33-40 000 kr i månaden. Jag kan jobba över sommaren lägga undan en del och sedan plocka ut a-kassa.

Planerar du väl kan du tjäna pengar, lägga undan och sedan vistas i ett u-land, det har jag gjort under perioder och det är soft. Men tyvärr i längden blir det störigt. Just nu försöker jag bygga upp internethandel för att tjäna 10 000 kr i månaden efter skatt, så jag inte belastar systemet med mina ansökningar till a-kassan. Men det är svårt göra en sådan sak, det krävs mycket kunskap, tålamod och energin att lägga på det, många timmar varje dag.

Jag bor också gratis periodvis i ett ärvt hus så på ett vis har jag det tur. Billig bil har jag, kostade 1500 skattad, besiktigad, nyservad och halv tank. Jag köper kläder på secondhand och rea. Senast köpte jag en jättefin automatiskt Swatch-klocka för 190 kr på secondhand. Jag köpte också en väldigt fin lammull-tröja på rean för 220 kr ordinarie pris var 800 kr. Har för tillfället secondhand-jeans jag köpte för 20 kr och det är märkesjeans som kostar 700 kr i butik. Jag klippte mig för 220 kr hos nysvensk-frisören så jag har numera samma frisyr som en flyktingpojke i håret, jag är ändå jättenöjd med min nya frisyr. Jag sitter och skriver på en gratis ny Acer Chromebook 15 tum som jag fått av min förra arbetsgivare, ja sådär håller det på för min del, listan kan göras lång.

Men ska du ha familj så kan jag tyvärr inte alls rekommendera den livsstilen, då det nog inte fungerar göra så, varken socialt eller ekonomiskt.

Men för mig personligen just nu funkar min livsstil och det är ju jättebra att vakna upp och inse att jag kan göra vad jag vill idag. Likaså acceptera jag perioder då jag måste arbeta. Jag kan arbeta ett år i taget, men sedan får det vara åtminstone ett år. Jobbar jag tre månader så tar jag ca tre månaders off och ja, inte många gör så men jag har tydligen gjort så lång tid.

Du blir bra på hur du hittar billiga kläder, alltså köp på rea, vilken alkohol som är billig, hur du lagar en billig bil, hur du lever på 100 kr per dag. Hur många mil du kan köra utifrån nyss nämnda budget per dag. Vad du äter per dag i förhållande till näringsvärde och kronor. Fördelen är väl att prova på många olika jobb och få den erfarenheten det ger. Avslutningsvis få personer klarar min livsstil i längden, så därför rekommenderar jag den egentligen inte.

Kör en nekro på den här tråden för det är ett intressant ämne idag med allt överflöd vi har omkring oss. Samtidigt som psykisk ohälsa, utbrändhet och "lathet" likt TS lever och frodas.

Jag har själv tänkt i liknande banor då jag varit på gränsen att bli utbränd på sistone. Jag jobbar cirka 40-45h veckor. Inget extremt. Det gör mig så fundersam då jag tänker på hur t.e.x min farmor måste ha haft det när hon växte upp med tvåsiffriga antal syskon på en bondgård för 90 år sedan. Hon hjälpte till och arbetade sedan unga barnsben på gården och senare i arbetslivet. Hon berättade ofta hur glad hon var att jag inte behövde uppleva detsamma...

Sedan sitter jag nu här i 20-årsåldern efter en skyddad barndom och känner mig lite utbränd och att jag inte finner mening i mitt dagliga jobb på ett kontor med kaffeautomater och luftkonditionering Att mötena är lite utdragna, chefen tidsoptimistisk och lönen för låg. Så då letade jag upp den här tråden...

Fy fan vad jag skäms. Även om jag inte är ensam. Är det något genetiskt fel på oss idag eller är det våran kultur som saknar någonting?

Det var ju ett bra tag sen jag postade denna tråden, men jag kanske inte underströk faktumet att jag då praktiserade den tiden och således jobbade jag utan att få mer än vad man får i socialbidrag. Då känns det såklart 10 gånger jobbigare än om man får full lön för sitt arbete. Nu senaste har jag varit arbetssökande till och från men ska förhoppningsvis få börja en provanställning på ett nytt jobb nu i maj.