Frihetens paradox

Total frihet skulle innebära att var och en får göra precis som den vill. Jobba eller inte jobba, sova hela dagen, döda vem som helst, äta vad som helst, ha sex med vem som helst hur som helst och när som helst. Med total frihet skulle den enes frihet inkräkta på den andres frihet. Det skulle innebära kaos och laglöshet.

För att samhället ska kunna fungera (åtminstone för en tid) tvingas man att begränsa friheten och balansera den mellan samhällsmedlemmarna och detta har man försökt att göra med hjälp av lagen. Men lagen skrivs av människor som har egna agendor och ideologier. Så det som påstås vara frihet under lagen är i själva verket frihet under ideologin. Så länge man håller sig inom ideologin så är man fri att agera som man vill.

Frågan har då varit vilken ideologi som bäst främjar samhället och som kan balansera allas friheter så att de inte inkräktar på varandra. Sverige har valt att säga att alla är lika mycket värda och därmed måste varje individs frihet respekteras. Med andra ord så länge du inte skadar någon annan är du fri att göra som du vill. Men denna ideologi har efterhand inneburit att det också blir allt mer lagstridigt att fritt uttala sig eftersom det kan kränka någon annans åsikter och känslor, vilket leder till att sanningen måste tystas ned.

När så ingen längre får påtala sanningen så tvingas alla att leva i en gemensamt skapad illusion medan verkliga problem måste ignoreras. Under tiden växer problemen och ingen är förmögen att ta itu med och lösa dem och samhället faller småningom i ruiner.

Detta är paradoxen om vad idén om frihet innebär i praktiken. Frihet är en idé som härstammar från en föreställning om befrielse. Befrielse från vad är frågan. Vad som kan konstateras är att befrielseprocessen leder till en ny form av fångenskap och misslyckande.

Därför kan vi inte bygga ett samhälle på frihet eller befrielse. För när individen är en del av samhället och om man försöker att befria individen från samhället då innebär det att alla till sist får en brottslig karaktär och i en antagonism mot det samhälle de behöver för att kunna leva. Med andra ord slutar processen i att samtliga blir brottslingar och samhället tvingas att omyndigförklara alla samhällets medlemmar och sätta dem i fängelse. Hela samhället blir till ett enda stort fängelse.

Både liberalism och kommunism förespråkar frihet. Enda skillnaden är att liberalismen kan tänka sig att begränsa friheten under en minimal stat medan kommunismen vill göra sig av med staten helt och hållet. Många tror att kommunismen är en ideologi som går ut på diktatur, men om vi beaktar vad absolut frihet innebär i praktiken så är det laglöshet och inget samhälle kan överleva laglöshet och därmed så blir de mest frihetspredikande samhällena också de mest fängelseliknande samhällena.

USA som predikar frihet anser många är en polisstat. Nordkorea som har utvecklat den kommunistiska frihetsideologin till att innebära total självständighet (juche) är ett enda stort fängelse för dess innevånare.

Vad ingen hittills tycks ha insett är att frihet inte är en särskilt bra idé att bygga ett samhälle på. Men det är för att frihet tagen ur sin rätta kontext är paradoxal. Frihet är ett tillstånd av att en gång varit i slaveri men sedan av någon anledning blivit frigiven och återförd till samhället. Samhället är redan på förhand givet, det behöver inte återskapas, det finns redan här. Så vad är det egentligen vi försöker att göra när vi försöker att förmå samhället att underkasta sig våra enskilda idéer och ideologier?

Kan tillägga att den första helt frihetsbärande ideologin är förmodligen Kristendomen. Det är sant att Judendomen var en befrielserörelse för Hebréerna, men Judendomen skiljer sig ändå från en ren befrielseideologi genom att den menar att Hebréerna inte hörde hemma i Egypten utan var ditforslade som slavar och att de hade ett eget öde som Farao hindrade dem från att förverkliga.

När det kommer till Kristendomen så är utgångspunkten en helt annan. Kristendomen påstår istället att människan universellt har fallit i synd och att hon därför förtjänar allt ont som kan hända. Slaveri, död eller evig bestraffning i dödsriket. Räddningen från detta är att människan följer Jesus som är den enda som aldrig varit olydig mot Gud, eftersom Kristna menar att Jesus är Gud själv.

Detta innebär att Kristendomens implicita grundtes är en extrem variant av egalitarism. En gång levde människan tillsammans med Gud i paradiset, men människan var olydig och fick en Satanisk natur. Så när Jesus kom för att befria människorna så kunde människan så länge hon lyder Jesus bli jämställd med Gud. Alltså att Gud och människa en gång hade samma essens, denna essens gick förlorad men återvanns via Jesus.

Varken Judendom, Islam eller för den delen Platonismen eller Asatron hävdar att människan har eller kan ha samma essens som Gud eller gudarna. Människor och gudar har olika essenser och när det kommer till Juendom, Islam och Platonism så är Gud till och med bortom essens och istället den som GER essens till sin skapelse. Att påstå att människa och Gud har samma essens är såklart felaktigt ur dessa religioners perspektiv men även om man med Gud menar den som ger liv till skapelsen.

Alltså vad Kristendomen handlar om är en slags metafysisk socialism där alla är jämlikar. Kristendomen är alltså inte så långt ifrån Kommunismen som många tror. Kristendomen innebar en revolution i förhållandet mellan människa och Gud. Istället för att vara endast en av Guds skapelser så blev människan genom Kristendomen jämställd med Gud själv. Detta är också paradoxalt eftersom man å ena sidan samtidigt vill hävda att Gud står högre än människan, men genom doktrinen så är människan jämställd.

Steget blir därmed inte särskilt långt till Marxismen som genomför både en ekonomisk men även metafysisk revolution, som vänder sig emot Gud, Jesus, religion, idealism och kapitalism och predikar materialistisk jämlikhet. Vi har sett att det finns många Kristna som är socialister och det finns egentligen ingenting i Kristendomen som kan stå emot en Kommunistisk revolution, förutom då att man bibehåller sin tro på Gud och Jesus. I övrigt är Kristendom och Marxism inte särskilt olika varandra.

Så från Kristendomen, frihetsideologins grund, utvecklades ateistiska varianter såsom liberalism och socialism.

Den enda ideologin som erkänner människornas olika essens i dagsläget är nationalismen. Här finns det såklart skillnader mellan olika nationalistiska strömningar. Nationalsocialismen menar att det Tyska folket delar en unik essens som skiljer sig från andra folk. Nationalsocialismen hävdar att det finns en biologisk essens som skiljer sig mellan folk. Sverigedemokraterna har en kulturell syn på människans natur, att människan kan förändra sin essens beroende på vilken kultur och religion man tillhör. Blir man Muslim så får man en Muslimskt essens, blir man Kristen får man en Kristen essens, växer man upp och lever tillsammans med Svenskar så får man en Svensk essens, och så vidare.

Kristendomen och då kanske främst Protestantismen har inneburit att västvärlden kunnat ta tillvara på ensamma genier och utvecklat ett framstående materiellt välstånd. Samtidigt så är västvärlden oförmöget att kunna ta itu med problem som har att göra med främmande och fundamentalt olika ideologier för enligt hur väst lärt sig tänka så är alla jämlikar. Dock så kommer det ideologier som är väsensfrämmande för västvärldens egalitarism.

Att västvärlden har problem är det nog ingen som missat. Men många idag verkar tro att Sveriges och västvärldens räddning ligger i att återigen bli Kristet. Men enligt min tolkning/analys så är det dels inte möjligt att vrida klockan tillbaka och dels så innebär Kristendomen med sitt egalitära synsätt att samma saker händer igen. Det är enbart en fördröjning av det oundvikliga.

I Grekisk mytologi så finns det ett väsen som kallas för Nemesis. Detta väsen straffar människor som drabbats av hybris. Om man jämställer sig själv med Gud och tror att man kan välsigna världen som Gud själv då kommer Nemesis. Det är intressant att notera att Kristendomen redan innehåller en sådan Nemesis, i formen av Satan, som frestar Jesus. Varför skulle Gud själv ha en Nemesis? Detta visar återigen att den Kristna guden inte är i full kontroll över sin skapelse och kan inte vara den allsmäktige Guden som ger väsen och essens till alla varelser i sin skapelse. Kristendomen har alltid varit i behov av apologeter för att försöka få ideologin till att hålla ihop. Men en sann ideologi står på egna meriter och behöver inte ha någon grindvakt för att upprätthålla den.

Så till sist, vad är då alternativet till Kristendomen och den totalitära befrielseideologin? Svaret är rätt simpelt, om man bryr sig om det samhälle man lever i då gör man allt för att skydda och hjälpa det. Man betraktar inte samhället som ett bihang, en ideologisk konstruktion eller en samling fria partiklar, utan som en förälder. Vi är barn av det samhälle vi fötts ni i och växt upp i. Samhället skyddar och bevarar oss, men det kan inte överleva om dess barn vänder sig emot det och söker sig till främmande "gudar".