2019-04-01, 23:09
  #1
Medlem
Denna tråd är till för att:

1. Citera beskrivningar av negrer ifrån äldre uppslagsverk

2. Garva läppen åt dessa beskrivningar (för att dom många gånger stämmer, men också dom gångerna när dom är grovt överdrivna, t ex om att negrer skulle ha "gripklor" på sina fötter. Är du vänsterbliven så får du väl garva och inbilla dig att ingenting av dessa äldre beskrivningar stämmer)

3. Diskutera kring dessa äldre beskrivningar



Jag börjar med följande:

I S Almquists "geografi för folkskolan" från 1886 står att läsa följande stycke:

"Nästan hela Mellanafrika bebos av negrer, hvilka utgöra en egen människoras, utmärkt av svart hudfärg, ulligt hår samt utstående mun med tjocka läppar. I odling hafva de hunnit mindre långt än de förr nämnda människostammarna. Dock lefva de alla i samhällen, hafva en religion så kallad fetisjdyrkan, ega boskap och drifva något åkerbruk samt kunna tillverka kläder, vapen och husgeråd af allehanda slag.. Negrerna hafva ej så dåliga själsanlag, det hafva de visat, där de hafva bott bland européer, till exempel i Amerika; men för sig själva komma de ej långt. De äro mycket som barn; de älska att styra ut sig med grannlåt, äro häftiga i alla sina självrörelser, så att de i glädje hoppa, dansa och sjunga, i sorg åter skrika och tjuta, rifva av sig håret och rulla sig på marken; de råka lätt i vrede och äro då grymma och blodtörstiga. Annars äro de i allmänhet godsinta, men i hög grad opålitliga och lögnaktiga samt oförskämda tiggare, äfven furstarne och kungarne. Att arbeta strängt är något som negrerna ej gärna göra, ehuru de äro rätt starka, i synnerhet i armarna; och börja de ett företag, så hålla de ej längre ut därmed; men det är ej heller lätt att i Afrikas heta klimat göra ett uthålligt arbete. - Till sin afgud eller fetisj tager en neger hvad föremål som hälst, ett träd, en sten eller dylikt, som synes honom ovanligt och märkvärdigt; han tror, att däri bor någon ande, och offrar till honom för att få hans hjälp. Men går det honom illa, förlorar han tron på fetisjen, kastar bort eller bränner upp den och skaffar sig en annan"
Citera
2019-04-02, 07:45
  #2
Medlem
butofcourses avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Against-modernity
Denna tråd är till för att:

1. Citera beskrivningar av negrer ifrån äldre uppslagsverk

2. Garva läppen åt dessa beskrivningar (för att dom många gånger stämmer, men också dom gångerna när dom är grovt överdrivna, t ex om att negrer skulle ha "gripklor" på sina fötter. Är du vänsterbliven så får du väl garva och inbilla dig att ingenting av dessa äldre beskrivningar stämmer)

3. Diskutera kring dessa äldre beskrivningar



Jag börjar med följande:

I S Almquists "geografi för folkskolan" från 1886 står att läsa följande stycke:

"Nästan hela Mellanafrika bebos av negrer, hvilka utgöra en egen människoras, utmärkt av svart hudfärg, ulligt hår samt utstående mun med tjocka läppar. I odling hafva de hunnit mindre långt än de förr nämnda människostammarna. Dock lefva de alla i samhällen, hafva en religion så kallad fetisjdyrkan, ega boskap och drifva något åkerbruk samt kunna tillverka kläder, vapen och husgeråd af allehanda slag.. Negrerna hafva ej så dåliga själsanlag, det hafva de visat, där de hafva bott bland européer, till exempel i Amerika; men för sig själva komma de ej långt. De äro mycket som barn; de älska att styra ut sig med grannlåt, äro häftiga i alla sina självrörelser, så att de i glädje hoppa, dansa och sjunga, i sorg åter skrika och tjuta, rifva av sig håret och rulla sig på marken; de råka lätt i vrede och äro då grymma och blodtörstiga. Annars äro de i allmänhet godsinta, men i hög grad opålitliga och lögnaktiga samt oförskämda tiggare, äfven furstarne och kungarne. Att arbeta strängt är något som negrerna ej gärna göra, ehuru de äro rätt starka, i synnerhet i armarna; och börja de ett företag, så hålla de ej längre ut därmed; men det är ej heller lätt att i Afrikas heta klimat göra ett uthålligt arbete. - Till sin afgud eller fetisj tager en neger hvad föremål som hälst, ett träd, en sten eller dylikt, som synes honom ovanligt och märkvärdigt; han tror, att däri bor någon ande, och offrar till honom för att få hans hjälp. Men går det honom illa, förlorar han tron på fetisjen, kastar bort eller bränner upp den och skaffar sig en annan"

Jag garva läppen, har dock inget att bidra med själv men ser fram emot fler bidrag.
Citera
2019-04-02, 08:24
  #3
Medlem
Jag läste i Nordisk familjebok för länge sedan följande: Negrerna äro indelade i stäppnegrer och
skogsnegrer.
Citera
2019-04-02, 08:45
  #4
Medlem
Perversitets avatar
Den här beskrivningen för uppslagsordet "Negro" i Encyclopedia Britannica (1798) florerar vitt och brett på nätet. Har inte hittat originalkällan, så jag vet inte om ordalydelsen är korrekt.

NEGRO, Homo pelli nigra, a name given to a variety of the human species, who are entirely black, and are found in the Torrid zone, especially in that part of Africa which lies within the tropics. In the complexion of negroes we meet with various shades; but they otherwise differ far from other men in all the features of their face. Round cheeks, high cheek-bones, a forehead somewhat elevated, a short, broad, flat nose, thick lips, small ears, ugliness, and irregularity of shape, characterize their external appearance. The negro women have the loins greatly depressed, and very large buttocks, which give the back the shape of a saddle. Vices the most notorious seem to be the portion of this unhappy race: idleness, treachery, revenge, cruelty, impudence, stealing, lyng, profanity, debauchery, nastiness and intemperance, are said to have extinguished the principles of natural law, and to have reproofs of conscience. They are strangers to every sentiment of compassion, and are an awful example of the corruption of man when left to himself.
Citera
2019-04-02, 13:40
  #5
Medlem
Nordisk Familjebok utgivningsår 1913:

Negrer har ett kranium av ”abnorm tjocklek, som låter negern uthärda slag, hvilka ovillkorligt skulle krossa en normal europeisk hufvudskål”.

"I psykisk hänseende kan negern sägas i allmänhet stå på barnets ståndpunkt med i regel klen begåfning och liflig fantasi. Han är glad och obekymrad, ehuru stundom skenbart allvarlig; han saknar kraft och uthållighet, hänger sig åt ögonblickets ingifvelser och snabbt växlande stämningar samt är mycket känslig med utprägladt sinne för det komiska. Han är vidare i besittning af ett rikt inre lif, kan stundom visa prof på utpräglad vänskaplighet, men ter sig i regel skygg, misstänksam och i saknad af hvarje spår af barmhärtighet och medkänsla. Om negerns objektiva känslor: kärlek, vänskap, förtroende, tacksamhet o. d., ha vi dock svårt att uttala oss, då negerns sinnesriktning är så grundolika européens."


Negern är också ”modig på sitt sätt; han undflyr helst faran men bragt i trångmål kämpar han till sista andetaget”.



Jag klipper in hela artikeln här nedan, och fetmarkerar de extra roliga passagerna:


"Negrer (fr. nègre, af lat. niger, "svart") var urspr.
en allmän benämning på alla svarta folkslag till
skillnad från de hvita, gula och röda raserna, men en
på mer tillförlitliga kännetecken än hudfärgen grundad
indelning af människosläktet har nu från negerrasen
frånskilt icke blott dravidafolken i Deccan och
hela malajiska rasen, utan äfven de australiska
folken och papúa (på Nya Guinea). Med negrer menas
därför riktigast blott de i Afrika inhemska eller
i historisk tid därifrån genom slafhandel utförda
svarta folken. Dock nyttjas ännu ofta nog uttrycken
"papúa-negrer" och "australiska negrer" i motsats till
de egentlige negrerna i Afrika. Men äfven i denna
världsdel höra icke alla svarta folk till negrerna
(se pl. "Afrikanska folk" till art. Afrika). De
semitiska och hamitiska folken i Sahara, Abessinien
och egyptiska Sudan liksom ock hottentotter och
buschmän i Kaplandet samt dvärgfolken i urskogarna
skiljas på goda etnologiska grunder från negrerna,
ehuru samma, i alla nyanser mellan brunt och svart
växlande och i gult eller rödt stundom dragande,
hudfärg förekommer hos alla dessa folkslag. Alla
öfriga i Syd- och Central-Afrika inhemska folk
kallas vanligen negrer och ha delats i bantunegrer
(kongonegrer m. fl.), s. om 5° n. br., och äkta
l. sudannegrer, n. därom, ehuruväl denna gräns
ingalunda är säker eller skarp. Denna uppdelning
af negrerna är gjord med språket som grundval
(se Negerspråk). Mycket annorlunda ställer sig
dock saken, då man försöker klassificera negrerna
med hjälp af den fysiska antropologien. Det visar
sig då, att ju närmare man lär känna förhållandena,
desto mer invecklade te de sig och desto mindre klara
framstå gränserna.

De allra nyaste försöken till klassificering af
Afrikas folk ha verkställts af Deniker och Sergi. Hvad
de egentlige negrerna beträffar uppdelar Deniker dem
i två grupper. 1. Nigritier, d. ä. de, som ej tala
bantudialekter, men i regel förete
negerns typiska drag: kroppslängd l,70-l,73 m.,
starkt markerad dolikocefali, oftast framskjutande
käkar, bred, platt näsa. Deras område bildar i
n. en våglinje från Senegals mynning till Nigers
stora krök, viker af något från 14° n. br. och
sträcker sig till Bahr-el-gasal och Nilen. I
s. går gränsen från Guineaviken till Kamerun,
utefter Adamawabergen och 7° n. br. till de af
fula-zandeh-gruppen bebodda länderna (se
Njam-njam) samt vidare ö. om öfre Nilens bassäng,
hvilken bildar östra gränsen, medan Atlantiska
oceanen bildar västra. Nigritiergruppen indelas i
4 grupper: a) östra sudannigritier l. nilotnegrer,
b) centrala sudannigritier: haúsa-wadaigruppen med
tibu, c) västra sudannigritier och senegalenser, d)
kustnigritier l. guineanegrer. 2. Bantu-gruppen,
som fysiskt företer en mängd olika typer, beroende
på uppblandning med negrillos (dvärgar), etiopier,
buschmän och hottentotter. En sannolikt fundamental,
primitiv negertyp förekommer dock och kan skiljas
från nigritiertypen på grund af lägre kroppshöjd,
mindre långskallighet, lägre grad af prognatism
samt en smalare, mer utskjutande näsa
. Bantugruppen
delas i 3 sektioner: a) västra bantu i sydöstra
Kamerun, Franska Kongo, Angola, Kongostaten etc.,
b) östra bantu, ofta med etiopisk tillblandning,
boende mellan Nilens källor och 15° s. br.,
mellan östra kusten och de stora sjöarna, c) södra
bantu utgöras af kaffrer-suluer i ö., bechuana i
midten och herrero i v. (om en annan gruppering se
art. Bantu). - Sergis indelning af negrerna är i
stort sedt densamma. Han har: 1 Notanthropus afer
(spec.) æthiopicus (var.). Hit höra vissa niloter
samt v. och s. om Nilbassängen boende, såsom dinka,
schilluk, bari, burun, nuers, bongo, njam-njam,
fertit, mangbattu, a-lur, acholi, lendu, karamogio,
kavirondo, fur. 2 N. afer (spec.) niger (var.). Hit
höra bantufolken och en del andra grupper: angoni,
manga-n-ja, giagga, makua, baluba, bassongo, nghiri,
jaunde, ngumba, dualla, togo, bangala m. fl. Många
förut som rena negrer betraktade grupper upptas af
honom som hybrider.

De viktigaste fysiska kännetecken, genom hvilka
de äkta negrerna skiljas från öfriga folkslag, äro
följande. 1) Kraniet är smalt, långt, måttligt högt,
med måttligt hög, alltid mycket smal panna med mycket
närstående pannknölar; därjämte företeende stark
prognatism med en breddindex af 70-74 (enl. Broca)
och en abnorm tjocklek, som låter negern uthärda slag,
hvilka ovillkorligt skulle krossa en normal europeisk
hufvudskål
; 2) ögon vidöppna, iris mycket mörk, mången
gång nästan svart, hvitögat stundom gulaktigt (OBS VIKTIG LÄNK: http://niggermania.com/tom/funniggerfacts/pages/18%20-%20Nigger%20Ape%20Eyes_jpg.htm ), hos
gamla missfärgadt; 3) utstående kindknotor, näsan låg,
bred, flack, näsroten nästan alltid mycket bred och
flack, afståndet mellan ögonvinklarna mycket stort,
näsborrarna vida, från höger till vänster ofta två
gånger så breda som framifrån bakåt, päronformiga,
öppningen mycket bredare än hos européer, listen
mellan näshålans botten och alveolarprocessens främre
yta aldrig spetsig och hög, utan trubbig och låg,
ofta felande (pithekoid form), näsben flacka
; 4)
tjocka utskjutande läppar, så "vulstiga", att den
inre röda sidan alltid synes, underkäken kraftig
och massiv med föga eller icke alls framträdande
hakregion
, den uppstigande grenen bred, låg, tänderna stora; 5) kort, tjock hals och långa,
ned till knäskålen räckande armar
; 6) smala ben och
breda, platta fötter, med stortån formad nästan
som en "griptå" och den platta hälen utskjutande
bakåt
; 7) gråsvart, groft, kort ulligt hår, växande
i pepparkornsliknande grupper; hudfärgen mörkt
rödbrun eller mörkt chokladbrun till gulaktig,
aldrig svart, stundom så ljus som på en sydeuropé;
nyfödda bli först efter 4–6 veckor bruna; kroppshår
sällsynt, likaså skägg, håret i axelhålorna och å
extremiteterna saknas; 8) kroppsbyggnad af medelhöjd
och något bakåtlutad till följd af ryggradens och
bäckenets särskilda form, skelettbenen smärtare
och hårdare än européernas. Alla dessa kännetecken
finnas dock mera sällan förenade hos samma individ,
men bilda den äkta negertypen, från hvilken många
stammar mer eller mindre aflägsna sig, ehuru aldrig
så mycket, att de böra skiljas från den gemensamma
negerrasen. När dessa skiljaktigheter i typen, som
väl oftast torde vara fallet, bero på uppblandning
med andra (hamitiska, semitiska eller bantu) folk,

Fortsättning i nästa inlägg...
Citera
2019-04-02, 13:41
  #6
Medlem
...brukar man tala om negroida folk eller vid ännu
större skiljaktighet, om subnegroida folk, utan
att några mer noggranna kännetecken kunna uppställas
för dessa "subspecies" af negerrasen. Som exempel på
en sådan negroid grupp kan anföras den af Fr. Müller
antagna s. k. nuba-fula-gruppen l. nuba-rasen (se Nuba),
medan däremot de hamitiska galla och somali
af några betraktas som subnegroida folk. I psykiskt
hänseende kan negern sägas i allmänhet stå på barnets
ståndpunkt med i regel klen begåfning och liflig
fantasi. Han är glad och obekymrad, ehuru stundom
skenbart allvarlig; han saknar kraft och uthållighet,
hänger sig åt ögonblickets ingifvelser och snabbt
växlande stämningar samt är mycket känslig med
utprägladt sinne för det komiska. Han är vidare i
besittning af ett rikt inre lif, kan stundom visa
prof på utpräglad vänskaplighet, men ter sig i regel
skygg, misstänksam och i saknad af hvarje spår af
barmhärtighet och medkänsla. Om negerns objektiva
känslor: kärlek, vänskap, förtroende, tacksamhet
o. d., ha vi dock. svårt att uttala oss, då negerns
sinnesriktning är så grundolika européens. Negern
är modig på sitt sätt: han undflyr helst faran, men
bragt i trångmål, kämpar han till sista andedraget. Om
negerns sedliga ståndpunkt är det äfven svårt att
fälla ett omdöme. Det är nämligen träffande anmärkt,
att negern i sedligt afseende snarare kan sägas
sakna moral än vara omoralisk. I intellektuellt
hänseende står negerrasen enligt etnografernas
samstämmiga mening under de kaukasiska, mongoliska,
malajiska och amerikanska raserna. De politiska och
sociala inrättningarna växla mycket hos de olika
folken. Några muhammedanska stater, t. ex. Bornu
och Wadai, ha tett sig politiskt lika väl ordnade
som exempelvis Marokko, men intet negerfolk har
någonsin kunnat uppvisa en sådan kultur som en stor
del indianska och malajiska folk i äldre och nyare
tider. Styrelseformen har öfverallt varit ren despoti
och religionen ursprungligen fetischism, hvilken dock
småningom undantränges af islam och blott i ringare
mån af kristendomen. Slafveri och slafhandel äro
öfverallt inhemska och uråldriga institutioner, men
det var först genom de kristne européernas och de
bildade arabernas mellankomst, som slafröfveriet och
slafexporten antogo en fasaväckande utveckling. Äfven
kannibalism förekommer hos vissa stammar (såsom
njam-njam o. a.), dock icke så allmänt, som exempelvis
hos kongonegrerna synes vara fallet. Här har den på
senare tiden visat sig stadd i tillväxt i samband
med hemliga förbund. Andra upprörande sedvänjor äro
bekanta från Asjanti, Dahomey och de inre staterna
kring sjön Tsad. Polygami härskar allmänt. Kvinnan,
som röfvas eller af fadern säljes till hustru,
betraktas i allmänhet som sakegendom och förrättar
jämte slafvarna de tyngre göromålen i landtbruket
och hushållet, men behandlas för öfrigt väl.
Hos
unga flickor skattas kyskheten stundom högt, men
äldre ogifta och änkor föra vanligen ett mera fritt
och utsväfvande lif. Jordbruk, boskapsskötsel och
handel finnas öfverallt, men industrien är i regel
af ringa betydenhet, ehuru vackra prof på väfnad,
halmflätning, smide och keramik icke saknas (jfr de
tre planscherna Afrikanska kulturföremål). Negrerna bo
tillsammans i byar; husen äro i allmänhet cirkelrunda,
bikups- eller halfklot-formiga med en diameter af
2-3 m. och uppföras af böjliga grenar, som täckas
med mattor, gräs, ris, hudar och stundom öfverdragas
med ett lager af lera eller kospillning
(jfr fig. 3
i art. Kaffrer). Allmänna äro äfven hus med rund
vägg och kägelformigt tak, som uppbäres af en
midtpost, stundom äfven af sidoposter. Västen göres
af stänger, bambu eller vass, tätas med lera och är
stundom divergerande uppåt. Äfven fyrkantiga kojor
förekomma. Stora, folkrika städer med stenhus och
befästningar äro icke sällsynta
, men af arkitektur i
egentlig mening finnes intet spår hvarken från nyare
eller äldre tider.
Klädedräkten är inskränkt till det
vanliga skörtet kring midjan, som i regel bäres blott
af kvinnor (jfr fig. 2 i art. Kaffrer), men i de
större städerna finner man äfven enskilda plagg af
europeiska eller arabiska dräkter, oftast begagnade
på ett förvändt sätt. Allmänt spridt är begäret
efter prydnader (halsband af glaspärlor och järntråd
m. m., öron-, näs- och läppringar o. d.), liksom ock
tatuering särskildt i form af reliefärr, tändernas
affilande eller utryckande samt genomborrande af
näsa och öron för bärande af skifvor och ringar.

I politiskt hänseende bildade de egentlige negrerna
i Afrika till största delen själfständiga stater på
den tid, då invånarna i de europeiska besittningarna
i Senegambien och Öfre Guinea uppgingo till knappt
1 mill. De viktigaste staterna voro då republiken
Liberia, konungarikena Asjanti, Dahomey, Joruba, Benin
och Ibo, alla utmed Guineakusten (från v. till ö.),
Massina, kring Nigers öfre, samt Guandu och Sokoto
kring dess mellersta lopp, Adamaua vid dess biflod
Binue, Bornu, Kanem och Baghirmi kring sjön Tsad,
samt längst österut Wadai, Dar-Fur och Kordofan,
af hvilka de bägge sista lydde under Egypten före
mahdins uppror (1881). Sedermera har ju större delen
af negrernas länder af de europeiska stormakterna
annekterats eller förvandlats till protektorat,
hvilkas svarta "konungar" endast skenbart ega någon
makt. – Hela antalet af afrikanska negrer, hvilket
af tydliga skäl endast gissningsvis kan anges,
uppskattas, med inberäkning af bantunegrerna, till omkr. 130 mill. Därtill komma
ytterligare omkr. 20 mill. i andra världsdelar bosatta
negrer af hel- eller halfblod. Af dessa räknas på
Nord-Amerikas förenta stater 6 1/2, på Västindien
3 3/4 och på Brasilien 2 mill. Öfverflyttningen af
negerslafvar till Nya världen tog sin begynnelse under
de första årtiondena af 1500-talet och är förbunden
med namnet Las Casas (se d. o.). Men slafveriet är
numera afskaffadt såväl där (i Nord-Amerikas förenta
stater dock först efter långvariga bearbetningar af
de s. k. abolitionisterna och ett gräsligt inbördes
krig, 1861-65) som i öfriga kristna länder. Men
i alla muhammedanska stater frodas negerhandeln
ännu trots de officiella förpliktelser, som Turkiet
och Egypten i detta hänseende iklädt sig. På ön
Haiti ha negrerna gjort sig till landets herrar,
och inom Förenta staterna tillväxer deras antal
numera på naturlig väg i långt större proportion
än de hvites
, medan de i det öfriga Amerika synas
antingen, såsom i Mexico och Peru, bibehålla
sig vid ungefärligen samma antal eller, såsom i
Central-Amerika och Argentinska staterna, småningom
utdö. - Jfr Waitz, "Anthropologie der naturvölker"
(1860), Wood, "The natural history of man. Africa"
(1874), Fr. Müller, "Allgemeine ethnographie" (1879),
Peschel, "Völkerkunde" (1885), Baumann, "Usambara
und seine nachbargebiete" (1891), Paulitschke,
"Ethnographie Nordost-Afrikas" (1893), Stuhlmann,
"Mit Emin Pascha ins herz von Afrika" (1894),
v. Götzen, "Durch Afrika von Ost nach West" (1895),
Ratzel, "Völkerkunde" (1897), Frobenius, "Ursprung
der kultur’’ (1898), Deniker, "The races of man"
(1900), Weule, "Völkerkunde" (1902), "Annales du musée
du Congo Belge 1900-1912", "Collection de monographies
etnographiques, publiée par v. Oberbergh" (1908 -12),
Buschan. "Illustrierte Völkerkunde" (1902), och Sergi,
"L’uomo" (1911). - Om australnegrerna se Australien,
sp. 459-462. H. A.* G. B-n."
Citera
2019-04-02, 13:44
  #7
Medlem
WitnessTheFitnesss avatar
Kan inte citera något, bara dela med mig av en anekdot från mina barndomsår.

Läste en gång i tiden ett uppslagsverk, nyfiken som jag var slog jag upp ordet "Neger" där det stod "Hälften människa och hälften apa/djur/eller vad det nu stod". Minns inte vilken bok eller årgång detta var, men roade mig mycket gjorde det. Det roar mig än idag att ha detta i minnet.
Citera
2019-04-02, 13:56
  #8
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av svartekaptenen
Jag läste i Nordisk familjebok för länge sedan följande: Negrerna äro indelade i stäppnegrer och
skogsnegrer.
Haha!
Man behöve rinte gått långt bak i tiden för att hitta roliga saker. Jag är uppväxt med ordet neger som en normal benämning. Det var först i slutet av 80-talet som PK Sverige kom på att det inte var ett bra namn.
Citera
2019-04-02, 16:26
  #9
Medlem
Proras avatar
I just Nordisk Familjebok (kanske främst den större senare s.k. "Uggleupplagan"), finns en massa intressanta artiklar om allehanda ämnen, inte bara de om 'negrer' och 'zigenare', som man lyfter en smula på ögonbrynen åt. Hela uppslagsverket är digitaliserat (vilket TS naturligtvis har koll på):

http://runeberg.org/nf/

Också intressant att titta i är gamla digitaliserade tidningar. Jag tror de kan hittas via Riksarkivet. Där kan man finna rätt besynnerliga nyhetsskildringar från Afrika från förra sekelskiftet.

Ett intressant fenomen är också att tidningar som är hundra år gamla vanligen innehöll en spalt med nyheter från det s.k. Svenskamerika. Logiskt, när man tänker efter. Många svenskar hade släktingar som flyttat dit och undrade vad som hände där borta.
Citera
2019-04-02, 16:43
  #10
Medlem
Arthur Dents avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Against-modernity
2. Garva läppen åt dessa beskrivningar (för att dom många gånger stämmer, men också dom gångerna när dom är grovt överdrivna, t ex om att negrer skulle ha "gripklor" på sina fötter. Är du vänsterbliven så får du väl garva och inbilla dig att ingenting av dessa äldre beskrivningar stämmer)

Helt omöjligt är det ju inte att det finns eller har funnits stammar i Afrika där gripklor har utvecklats. Det finns en nu levande stam i Sydamerikas djungler där de livnär sig på att klättra i träd efter apor som de äter, denna stam har gripklor och inte sällan sex tår på varje fot.

https://www.dailymail.co.uk/news/article-4135698/The-Amazon-tribe-kills-eats-monkeys.html
Citera
2019-04-03, 16:31
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Arthur Dent
Helt omöjligt är det ju inte att det finns eller har funnits stammar i Afrika där gripklor har utvecklats. Det finns en nu levande stam i Sydamerikas djungler där de livnär sig på att klättra i träd efter apor som de äter, denna stam har gripklor och inte sällan sex tår på varje fot.

https://www.dailymail.co.uk/news/article-4135698/The-Amazon-tribe-kills-eats-monkeys.html

Mjae, inte riktigt gripklor, men på god väg dit i a f hahaha, men däremot har dom platta fötter, "rundade" fötter (kan inte förklara bättre, se bilden), och ibland sex tår. Bild ifrån artikeln, https://i.dailymail.co.uk/i/pix/2017/01/19/10/3C44FCE800000578-4135698-image-a-43_1484822954326.jpg

Däremot, så skulle det inte förvåna mig om vite mannen tidigare stötte på någon stam med primitiva trädklättrandes ur-negrer, långt inne i urskogen, som faktiskt hade utvecklat någon sorts gripfunktion på fötterna som skulle kunna avse vad man kallade för grip-"klo", och sedan hängde det med i lexikonen?

Oerhört intressant var artikeln och bilderna i vilket fall.
Citera
2019-04-03, 19:05
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Against-modernity
Mjae, inte riktigt gripklor, men på god väg dit i a f hahaha, men däremot har dom platta fötter, "rundade" fötter (kan inte förklara bättre, se bilden), och ibland sex tår. Bild ifrån artikeln, https://i.dailymail.co.uk/i/pix/2017/01/19/10/3C44FCE800000578-4135698-image-a-43_1484822954326.jpg

Däremot, så skulle det inte förvåna mig om vite mannen tidigare stötte på någon stam med primitiva trädklättrandes ur-negrer, långt inne i urskogen, som faktiskt hade utvecklat någon sorts gripfunktion på fötterna som skulle kunna avse vad man kallade för grip-"klo", och sedan hängde det med i lexikonen?

Oerhört intressant var artikeln och bilderna i vilket fall.

Jag är nyfiken på om dom numera föds med fötterna platta samt böjda, eller om fötterna blir så pga klättringen?
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in