Kvantfluktationer om 10^1000 år när maximal entropi nåtts?

Ja, blir det någon till stor smäll då eller är det helt meningslöst om universum är fylld med mörk materia?

Finns det något tillstånd som spontant kan uppstå i det föråldrade tomma universummets tillstånd som kan få vårt universum att återgå till det universum vi känner till och starta med ett big bang?

Om jag vänder på frågan: kan universumet spontant bli av med entropi och komma till ett tillstånd där liv som vi känner till det blir möljigt igen när universumet totalt dött ut.... eller skulle vad som än uppstår via kvantfluktationer bara slitas isär av en oändligt allt starkare kraft mörk materia som sliter allt itu?

Ja det tror jag helt säkert. Alltså att människan kan skapas från noll människor.
Men såklart tar det tid. Men vad är tid när ingen tänker? Inget noll sekunder tar det.
I evigheten. Sen är det nog större chans att människan dör ut av sjukdomar än att vi får se jorden dras in i solen. Eller att jorden börjar driva ut i universum . Eller att en komet eller nått träffar månen.å vi dör av kyla. Tror vi slipper se en stor planet som är påväg mot jorden. Men vi flyttar nog till mars när jorden blir obebolig. Oj

Förstod du ens frågan ditt jävla anus? Vad fan har ditt svar med fysik att göra? Inte ett jävla skit.

Jaha skulle man räkna ut nått sorry
Tycker ändå det är en konstig fråga..

Kan det hända det som har hänt ?
Självklart .

Det tror jag. Det är antagligen så nya universum med tiden föds, dvs inuti vårt eget. Jag tror att det skulle kunna ske en ny big bang här och nu men sannolikheten är extremt liten.
Men att det skulle kunna ske nya big bang utanför universum, där inga naturlagar kanske finns öht, känns svårare att förstå. Jag ser inget brott mot energiprincipen.

Bra formulerat.

Problemet jag ser med det är att universum vid det laget skulle kunna vara sådan att inga molekyler som vi känner till dem kan hålla i och med att universum vid det laget expanderar i en vansinning takt, oavsett om de spontant uppstår i och med fluktationer.

Om jag minns rätt så borde denna video förklara dina frågor.

https://www.youtube.com/watch?v=gEyXTQ9do-c

Ett universum som stannade kvar vid entropimaximum under evig tid skulle vara i "steady state", vilket anses omöjligt av flera skäl.

Termodynamikens andra lag bara är statistisk och att varje ändligt system kommer förr eller senare att återgå till begynnelsetillståndet om man bara väntar länge nog. På 1800-talet utvecklade Ludwig Boltzmann en teori om att universum skulle vara periodiskt, eftersom det måste återgå till samma tillstånd om och om igen, givet att tiden är evig. Eftersom entropigradienten styr tidens riktning skulle tiden gå framlänges i början, sedan skulle tiden stå stilla väldigt länge tills entropigradienten vände, för att sedan gå baklänges tillbaka till utgångsläget. Och så skulle det hålla på i all oändlighet.

Kvantmekaniken förutsäger även kvantfluktuationer av godtycklig storlek och att en ny Big Bang därför är oundviklig om man väntar tillräckligt länge.

Problemet med det argumentet är att man istället hamnar i en "Boltzmann brain". Även om det är möjligt för entropin i hela universum att återgå till starttillståndet (om vi bortser från petitesser som universums expansion etc) så är det oerhört mycket mer sannolikt att man temporärt får ordning bara i ett litet område, under kort tid. Troligen så existerar därför inte det universum du tror dig se utan du är bara ett medvetande som uppstår under ett ögonblick i ett kaotiskt universum med falska minnen av en längre existens för att sekunden efter åter uppgå i kaos.

Jag håller med så långt som att Boltzmannhjärnor borde vara mycket vanligare än evolutionärt utvecklade hjärnor. Fysikern Sean Carroll menar att mänsklighetens enda räddning vore att universum går under ganska snart så att det inte hinner bildas massor av Boltzmannhjärnor, underförstått att alla teorier som säger att universum blir gammalt måste vara fel.

Själv är jag dock skeptiskt till antropiska argument eftersom jag anser att medvetandet skapas av den fysiska hjärnan och inte tvärt om. Mitt jag är således inte genererat av en slumpmässig hjärna, utan varje hjärna genererar sitt eget jag oberoende av varandra. Att det kanske finns fler Boltmann-hjärnor än evolutionära hjärnor leder inte till att de evolutionära hjärnorna skulle vara något annat än vad de faktiskt är. Annars borde jag vara färgad och tala kinesiska eller indiska, istället för att vara en vit etnisk svensk som trots allt är relativt ovanligt.

Jag förstår inte riktigt hur du tänker här. Du kan avgöra att du är en vit etnisk svensk så du kan veta att så är fallet även om det i brist på kunskap varit mer sannolik att du vore kines. Dock kan du inte avgöra om du är en "verklig" evolutionär organism eller bara en spontan fluktuation i ett kaotiskt universum som tror sig vara "verklig" under det ögonblick den har medvetande. Därför blir det senare långt troligare.

Nu är i och för sig problemet att om du är en Boltzmannhjärna så är all din kunskap om universum bara en illusion, så hur kan du veta att alla naturlagar, inklusive de som gör Bolzmannhjärnan möjlig, är sanna? Man kan få huvudvärk för mindre när man tänker på sådant här, fast tur i oturen går den snabbt över om vi verkligen är boltzmannhjärnor

Min invändning mot antropiska argument handlar främst om att vi inte skulle kunna vara någon annan än den vi är. Om teorin förutsäger att även de evolutionära varelserna måste finnas så är det ingen slump att man är en sådan.

Hur vet jag då att jag själv inte är en boltzmannhjärna? I princip kan man köra samma resonemang rekursivt och komma fram till att man inte är en sådan.

Antag att jag är en självreflekterande varelse med IQ=N. Om det finns fler slumpmässiga varelser än evolutionära varelser med IQ=N, så säger teorin att jag är en slumpmässig varelse. Det finns dock ännu fler självreflekterande slumpmässiga varelser med IQ=N-1, eftersom deras existens är mindre osannolik. Och ännu fler varelser med IQ=N-2. Teorin förutsäger således att jag borde vara den dummast möjliga självreflekterande varelse som kan existera, men det är jag inte eftersom jag kan en massa andra saker som inte behövs för självreflektion.