Citat:
Du är inte själv att känna så, vi är många som saknar dem tiderna, själv upplevde jag massor av hemmafester men det var längesen nu, slutade tidigt då jag gick in i förhållanden och det är klart man saknar att dricka sig redigt full och bara leva för stunden och inte bry sig! Du får hitta annat umgänge som gillar att festa, dock tror jag det är svårt att få ihop sådär stora fester i denna åldern.I tonåren i grundskolan så vart man mobbad pga. ens Asperger. Detta gjorde att man inte direkt hade den största umgängesgruppen, och man satt snarare hemma hos närmsta polaren och spelade. Hjälpte inte direkt i gymnasiet heller, då man visserligen inte var mobbad längre men där man fortsatte nörderiet genom att gå på ett IT-gymnasium. Där var det aldrig tal om fester, utan snarare LAN-partyn. Riktigt kul, och jag ångrar det väl egentligen inte, men det var ju aldrig på tal om att få ligga eller socialisera på dem.
Började spela WoW, och som de som är bekanta med spelet vet så är det en riktig tidsdödare. Så fram tills 22 års ålder satt man nästan bara och raidade och PVPade, inte mycket till sociala tillställningar.
Det den åldern dock, så blev det lite bättre. Började komma ut lite granna där vi stack ut på barer och så. Visst dansade man på klubb ibland, men kände ändå att man var lite deppig över att man aldrig fått uppleva studentfester, hemmafester osv. Visst har man varit på några mindre hemmafester, men inga större än att det varit 7-8 pers.
Nu fyller man 30 i maj, och vist har ens sociala liv blivit konstant bättre sen dess, faktum är att jag är riktigt nöjd med mig själv, men jag känner ändå att jag missat så mycket tonårstjafs att jag verkligen vill ta igen det på något sätt. Mest för att "alla andra" i min krets har gjort det och jag känner mig utanför.
Mycket av det är mest bara för att ha gjort det, och egentligen inte något regelrätt intresse av det, men som exempel VILL jag uppleva en hemmafest med 20,30,40 eller 50 pers där alla blir dyngraka, och där det ligger folk lite här och där och grovhånglar, och där man själv blir "stökig" och där man, med klara ord, får bete sig lite som en fjortis bara för en kväll. Jag vill sitta i en ring och leka sanning eller konka, jag har aldrig osv.
Mina kompisar ställer sig riktigt frågande till detta, och tycker att det är rätt omoget av mig, men samtidigt är det inte de som känner att de aldrig fick uppleva något och har massa tankar om att vilja uppleva det, så de förstår knappast hur det känns för mig och hur ofta man tänker på det. De tycker att jag ska släppa de tankarna och se till alla de bra saker jag har numera, t ex hur sjukt mycket mer socialt lyckad jag är numera. Och jag håller med dem, absolut, mitt liv jämfört 10 år sen är som natt och dag, men jag känner fortfarande att jag vill ta igen det jag har missat, då jag tänker på det så ofta.
Sen är frågan HUR man ens skulle börja få detta till verklighet. Jag har inte en enda kompis, eller ens bekant, som pysslar med sånt längre utan alla börjar snarare trappa ner på det och vill få till det lugna livet. Vanliga utekvällar har t.o.m blivit allt färre. Så hur man ens skulle komma till dessa fester, och igenom det tillgång till allt annat tonårstjafs är en gåta som jag inte ens är säker på att jag kan lösa. Det betyder dock inte att viljan och begäret finns där.
Någon annan som levde ett väldigt introvert och osocialt liv i tonåren? Hur ser ni på allt ni missade? Har ni, liksom jag, fortfarande ett begär att uppleva det eller har ni släppt det?
Började spela WoW, och som de som är bekanta med spelet vet så är det en riktig tidsdödare. Så fram tills 22 års ålder satt man nästan bara och raidade och PVPade, inte mycket till sociala tillställningar.
Det den åldern dock, så blev det lite bättre. Började komma ut lite granna där vi stack ut på barer och så. Visst dansade man på klubb ibland, men kände ändå att man var lite deppig över att man aldrig fått uppleva studentfester, hemmafester osv. Visst har man varit på några mindre hemmafester, men inga större än att det varit 7-8 pers.
Nu fyller man 30 i maj, och vist har ens sociala liv blivit konstant bättre sen dess, faktum är att jag är riktigt nöjd med mig själv, men jag känner ändå att jag missat så mycket tonårstjafs att jag verkligen vill ta igen det på något sätt. Mest för att "alla andra" i min krets har gjort det och jag känner mig utanför.
Mycket av det är mest bara för att ha gjort det, och egentligen inte något regelrätt intresse av det, men som exempel VILL jag uppleva en hemmafest med 20,30,40 eller 50 pers där alla blir dyngraka, och där det ligger folk lite här och där och grovhånglar, och där man själv blir "stökig" och där man, med klara ord, får bete sig lite som en fjortis bara för en kväll. Jag vill sitta i en ring och leka sanning eller konka, jag har aldrig osv.
Mina kompisar ställer sig riktigt frågande till detta, och tycker att det är rätt omoget av mig, men samtidigt är det inte de som känner att de aldrig fick uppleva något och har massa tankar om att vilja uppleva det, så de förstår knappast hur det känns för mig och hur ofta man tänker på det. De tycker att jag ska släppa de tankarna och se till alla de bra saker jag har numera, t ex hur sjukt mycket mer socialt lyckad jag är numera. Och jag håller med dem, absolut, mitt liv jämfört 10 år sen är som natt och dag, men jag känner fortfarande att jag vill ta igen det jag har missat, då jag tänker på det så ofta.
Sen är frågan HUR man ens skulle börja få detta till verklighet. Jag har inte en enda kompis, eller ens bekant, som pysslar med sånt längre utan alla börjar snarare trappa ner på det och vill få till det lugna livet. Vanliga utekvällar har t.o.m blivit allt färre. Så hur man ens skulle komma till dessa fester, och igenom det tillgång till allt annat tonårstjafs är en gåta som jag inte ens är säker på att jag kan lösa. Det betyder dock inte att viljan och begäret finns där.
Någon annan som levde ett väldigt introvert och osocialt liv i tonåren? Hur ser ni på allt ni missade? Har ni, liksom jag, fortfarande ett begär att uppleva det eller har ni släppt det?
Citat:
Oh we have some stuff incommon! Skrattade när jag läste, känner fan samma sak Kan känna igen mig. Jag är 30+ och vill gärna gå ut och festa som i att dansa, dricka, träffa folk, göra lite galna grejer. Riktigt supa som en fjortis vill jag väl egentligen inte, det brukar låta roligt när jag tänker på det men när jag väl dricker drar "nödbromsen" i när jag börjar bli full på allvar eftersom år av erfarenhet lärt mig/min kropp att det inte blir roligare bortom en viss punkt utan mest ångest dagen efter.
Då skulle jag ändå inte säga att jag riktigt missade tonåren som du gjorde, absolut blev det en del fester och dylikt, men jag var upptagen med samma kille hela tonåren och trots en del partyn så var jag väl en skötsam tjej där den mesta tiden ändå gick åt mer ordentliga och skötsamma sysselsättningar.
Sen tror väl jag (fast kanske för att jag var en tönt?) att de där hemmafesterna i tonåren med 50+ fulla tonåringar är mer av en bild man får från amerikanska tonårsfilmer än något som verkligen var så vanligt eller något "alla" andra gjorde varje helg? Våra riktigt lyckade fester lyckades kanske locka 20 pers. Priset för att fylla hela huset med aspackade randoms som river stället blir nog högt som normal tonåring, det gör man nog bara en gång.
Egentligen är ju 30+ en mycket bättre tid att festa. Vi har egna rymliga bostäder, rätt att gå på systemet och pengar nog att inte köra Castillo de Gredos i pappmugg. Hångel och sex med nya människor lär också statistiskt bli bättre och smidigare efteråt med andra vuxna än med tonåringar. Men av någon anledning har de flesta jag känner, även de som var roliga i tonåren, dött tråkdöden och nu är det läggdags efter 2 glas framåt 22 för det är ju en dag imorgon också.
Då skulle jag ändå inte säga att jag riktigt missade tonåren som du gjorde, absolut blev det en del fester och dylikt, men jag var upptagen med samma kille hela tonåren och trots en del partyn så var jag väl en skötsam tjej där den mesta tiden ändå gick åt mer ordentliga och skötsamma sysselsättningar.
Sen tror väl jag (fast kanske för att jag var en tönt?) att de där hemmafesterna i tonåren med 50+ fulla tonåringar är mer av en bild man får från amerikanska tonårsfilmer än något som verkligen var så vanligt eller något "alla" andra gjorde varje helg? Våra riktigt lyckade fester lyckades kanske locka 20 pers. Priset för att fylla hela huset med aspackade randoms som river stället blir nog högt som normal tonåring, det gör man nog bara en gång.
Egentligen är ju 30+ en mycket bättre tid att festa. Vi har egna rymliga bostäder, rätt att gå på systemet och pengar nog att inte köra Castillo de Gredos i pappmugg. Hångel och sex med nya människor lär också statistiskt bli bättre och smidigare efteråt med andra vuxna än med tonåringar. Men av någon anledning har de flesta jag känner, även de som var roliga i tonåren, dött tråkdöden och nu är det läggdags efter 2 glas framåt 22 för det är ju en dag imorgon också.
Sen håller jag med om det du säger att det inte är 50 pers på fester nu för tiden och att man inte längre bjuder vem som helst, man måste åtminstone vara bekant med någon som tar med en, det är inte som i Amerika.
Citat:
Haha fyfan vilken bra idé! Är i samma ålder som dig, kunde inte sagt det bättre själv!!! Jag hade lätt kommit
Dessutom kul att se vilka typer som hänger här! Jag upplevde dock massor av fester i tonåren men får väl inte riktigt nog, det är alltid kul med fest!
Mycket möjligt att det är så som någon skrev tidigare i tråden, att jag inte har ett sug efter att få bete mig som en fjortis, utan att det mer grundar sig i att jag alltid varit den där lugna, introverta (inte blyg, då det inte alls är samma sak, men introversion frammanar ofta en lugn personlighet) killen, medans jag förmodligen varit lite granna avundsjuk på kompisar och anra som var betydligt mer utåt och "galna" förr, och var på alla dessa fester.
Kanske är att man för en gång skull bara vill släppa loss ordentligt och skita i allt, i en naturlig miljö, det handlar om. Vet inte riktigt, ärligt talat, men kanske är så
Kanske är att man för en gång skull bara vill släppa loss ordentligt och skita i allt, i en naturlig miljö, det handlar om. Vet inte riktigt, ärligt talat, men kanske är så
__________________
Senast redigerad av B.B.T.L 2019-03-21 kl. 14:55.
Senast redigerad av B.B.T.L 2019-03-21 kl. 14:55.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera