Jobba för småföretagande ägare som chefer måste vara det värsta

För mycket oansvariga mellanchefer och byråkrati på större företag.
Ex, helgerna är värst på ditt företag, du som är chemalagd tors-måndag
ser din närmaste chef under de lugna dagarna, torsdag fredag, måndag, chefen ser detsamma, Chefen som aldrig är satt att jobba helg och gått hem 13.00 fredag, vägrar unisont att svara på telefon då helvetet bryter lös under lördagen, möjligtvis ringer denne stönande tilbaka på söndag em.

Privat litet alternativ:
Chefen/ägaren på plats 05:30 fredag morgon, ivrig att allt skall vara tip-top till helgen.
Övervakar och fördelar uppgigfter under dagen, går hem 22:30 efter admininstartion.

Lördag morgon, Chefen aningen sömnig anländer 07:00, hjälper till så gott och ofta denne kan, går hem 20:30 efter administration.
Söndag, Chefen "sen" anländer 09:00 hjälper till så gott och ofta denne kan, men försöker så ofta det går att smita undan för administration, Går hem redan 18:30.

Vem av dessa stärker arbetsmoralen för övriga anställda?

Bor hellre hemlös under en bro än att jobba i ett litet företag igen.
Jobbade på ett litet företag i Gbg-trakten, bossen och jag bara, helt galet var det.

Han var otrogen mot frugan med kunder för att få skitkontrakt, sålde kinakopior som äkta till kunder där det kan göra stor skada...

Svårt att vara seriös på ett sånt ställe.

Snacka om att dra alla över en kam.
Det finns både bra o dåliga småföretagare. Oftast brukar det gå hand i hand med lönsamheten.
Den bästa chef jag haft drev ett företag med tio anställda där då även kontoret som han jobbade på ingick.
Företaget gick bra o jag som inte var värst snittade 60h/v.
Förutom hög lön så utgick bonus samt att vi fick alla spånpengar i egen ficka. Spånpengar är då att industrin säljer överblivet material till återvinning.
En gång per år så stängde han företaget o bjöd med alla på en fotbollsresa över en fyradagarshelg.

Som anställd fick man även på betald arbetstid åka på div mässor.

Den här chefen insåg, precis som alla andra småföretagare jag kommit i kontakt med att det är personalen som är AoO för att få företaget att gå runt.
Jag känner personligen flertalet småföretagare o då både privat samt de jag jobbat för.
Alla vårdar sin personal utifrån bästa förmåga men samtidigt så kan de inte gå längre än vad kassaflödet tillåter.

Det företaget jag beskrev drog till slut in alla förmåner. All övertid försvann över en natt. Efter ett halvår kom permitteringarna. Eftersom personalomsättningen var noll så var jag efter fem år så ny att jag bara hade en kille anställd efter mig. Jag var permitterad i ett halvår o chefen grät när han meddelade att jag o den andra killen var tvugna att sluta.

Nej, småföretagare kan jag bara hylla då de oavsett förutsättningarna gör så gott de kan.

Det är snarare tvärtom enligt mig. Stora organisationer har ofta en extremt sektliknande kultur, där det mer eller mindre är omöjligt att göra sin röst hörd samt där man enbart blir hänvisad till en policy av något slag så fort man försöker att påverka något.

Detta gäller till och med sådant som direkt berör den anställde, t.e.x löneförhandling. Försöker man att löneförhandla på ett storföretag hänvisar de bara till sin policy där man har olika löneklasser, de har inga mandat att själv förhandla om lönen.

Själva arbetet är extremt standardiserat, där man ska fylla i veckorapporter för allting, rapportera incidenter enligt vissa mallar, läsa in sig på arbetshandböcker även för banala uppgifter osv. Som enskild tjänsteman har man väldigt lite att påverka i en stor organisation, det är lätt att man blir en kugge i maskineriet och inte känner att man bidrar med så mycket, med följd att man varje dag sitter av sina timmar på jobbet.

Samtidigt verkar ledare ointresserade av att förbättra organisationen så att man slipper all ineffektivitet, tvärtom är dessa väldigt måna om att upprätthålla ett byråkratiskt arbetssätt som de själva har lärt sig en gång i tiden.

Kulturen på ett stort företag är minst sagt sektliknande.

Delar inte alls TS bild.

Först och främst: det finns bra och dåliga stora företag. Det finns bra och dåliga småföretag. Så, när vi rett ut det:

Jag började skriva en lång text om för- och nackdelar med att jobba i småföretag, men jag tror jag nöjer mig så här istället: om du är en person som vill jobba 8-17 med lunch 12-13 och helst göra så lite som möjligt, inte ens behöva tänka jobb efter kl 17, gör dig klar att gå hem 16.45 för att sen vara borta som en löning 17.01 - nej, då är småföretag där alla måste bidra för att överleva troligen inget för dig. Då föredrar du ett stort företag där du bara kan vara en i mängden, glida och inte göra mer än plikten kräver.

Jag har gillat att jobba i småföretag. Men då beror det på att jag gillar mitt jobb och tycker det är kul att jobba. Alla är inte sådana.

Min erfarenhet är precis det motsatta. Under intervjun påtalar du bara att det inte finns några karriärvägar jämfört med på ett större företag och att detta måste kompenseras i lön.

+1 på detta. Samt att i småföretag har du så oändligt mycket större möjlighet att påverka ditt arbete. I större organisationer går det så ohyggligt långsamt att ändra något och högre chefer har oftast ingen som helst aning om hur man ska göra saker då de är rekryterade för att vara just chefer och att inte kunna kärnverksamheten är bara en merit.

Men visst en dålig chef är aldrig roligt men småföretagande sådana brukar försvinna tämligen snabbt oftast.

Jovisst är man lågpresterande så får man det svårare på mindre företag, det är ju en självklarhet. Är man det minsta ambitiös så blir man dock chef på nolltid och får betydligt bättre betalt än i stora organisationer där i stort sett endast antal arbetade år och utbildning sätter lönen.

Intressant att du ska anta att jag är lågpresterande.
I ett litet företag kan du ses som ett hot bland dina kollegor om du är hårt presterande, varför? För att man med största sannolikhet blir mer populär av chefen och sätter dina kollegor i en press där de känner att dem måste prestera mer.
Resultatet av detta kan innebära mer skitsnack om dig, samma som om du presterar i ett lågt tempo, då är du inget hot på samma sätt men då anser kollegorna att dem får göra ditt jobb.

Har provat alla tre delar i ett mindre företag dvs. Presterar mer än kollegor, mindre, och i ett ungefärligt samma tempo.
Det som skar sig för mig var att jag påtalade vid flertalet gånger om att vi bör ha mer betalt exempelvis tillägg här och där som jag haft på större firmor. Det tyckte inte kollegorna det är bättre att jobba gratis och ställa upp för firman, så minsta lilla ”fel” man gjorde fick man höra senare av chefen trots att kollegor har gjort samma ”fel”.

I större företag är generellt sett tempot lägre och man får dessa tillägg/betalt för det man ska ha betalt för och folk skiter mer i vad andra gör för att företaget inte är det viktigaste i världen.

Sen är det möjligt att jag haft otur och hamnat på dåliga småföretag men jag ser samma tendenser hos kompisar som jobbar åt små företag, där de ställer upp för firman utan att ha pröjs för det dem ska ha och är uppfostrade på samma sätt att firman är viktig att sätta före mycket annat i livet.