Tänk er följande två fall:
Fall 1:
En man håller en kniv i handen och skär grönsaker med den. Plötsligt sticker han den i hjärtat på en person i närheten, och personen dör. Det konstateras att han har en hjärnskada som orsakar ofrivilliga armrörelser, och att det var orsaken till att han stack kniven i personen. Händelsen klassas därför som en olycka, och han slipper straff helt och hållet.
Fall 2:
En man sticker en kniv i hjärtat på en person. Han erkänner att hans avsikt var att döda personen. Han bedöms vara fullt frisk både fysiskt och psykiskt, och händelsen klassas som mord och han döms till livstids fängelse för mord.
Båda dessa män har alltså orsakat en annan människas död. Mannen i fall 2 döms till livstids fängelse för mord, men mannen i fall 1 slipper straff helt. Detta är det normala förfarandet inom svenskt rättsväsende i liknande fall.
Och som jag tolkar det förfarandet, så resonerar svenskt rättsväsende som så, att mannen i fall 1 ska INTE straffas eftersom det var INTE hans fel, utan det var hans kropps fel.
Det verkar alltså som att svenskt rättsväsende, skiljer mellan en människas PSYKE/PERSON/JAG och hens KROPP, alltså att de anser att psyket/personen/jaget INTE tillhör kroppen.
Men samtidigt så är det ju så när det gäller svenskt rättsväsende, att om det kan bevisas att en person har dödat någon MED AVSIKT, men pga en ALLVARLIG PSYKISK SJUKDOM. Då kommer den personen INTE straffas för mordet, utan hen kommer istället dömas till rättspsykiatrisk vård.
Och som jag tolkar det förfarandet, så resonerar svenskt rättsväsende som så, att en allvarligt psykiskt sjuk person som har mördat, ska INTE straffas eftersom det var INTE personens fel, utan det var hens psykiska sjukdoms fel.
Det verkar alltså som att svenskt rättsväsende anser, att en människas psyke/person/jag kan bli sjukt.
Men då uppstår följande fråga:
Vad anser svenskt rättsväsende egentligen är skillnaden, mellan en allvarligt psykiskt sjuk mördare och en psykiskt frisk mördare?
Anser svenskt rättsväsende, att den allvarligt psykiskt sjuke mördaren har en sjuk hjärna och därför INTE ska straffas, men den psykiskt friske mördaren har en frisk hjärna och SKA därför straffas?
Om svenskt rättsväsende anser, att en fysiskt och psykiskt frisk mördare, har en frisk kropp och en frisk hjärna, då uppstår följande fråga:
Vad var det hos denna fullt friska mördare, som gjorde att hen mördade?
Det finns ju INGA delar kvar hos mördaren, där orsaken till mordet kan finnas, när man har konstaterat att både hens kropp och hens hjärna är fullt friska.
Det krävs därför att man "uppfinner" en ny del hos mördaren, där orsaken till mordet finns, och man kan kalla denna del för SJÄLEN. Och själen måste förstås vara övernaturlig och odödlig, för annars är den ju något fysiskt som kanske kan bli sjukt, och då kan ju "sjukdom i själen" vara skäl för straffrihet.
Själen måste också kunna vara antingen GOD eller OND, och det är ONDA själar som orsakar tex mord och andra onda handlingar som människor begår. Och om själen är GOD då ska den förstås INTE straffas, men om den är OND då SKA den straffas.
Ja det blir sannerligen väldigt krångligt, om man erkänner själens existens. Inte minst eftersom vetenskapen anser att DEN FYSISKA KROPPEN OCH DEN FYSISKA HJÄRNAN, är hela orsaken till en människas beteende, i kombination med miljö och uppväxt förstås. Dessutom anser vetenskapen vanligen att själen helt enkelt INTE existerar.
Men om man INTE vill erkänna själens existens, då måste man konstatera att det är FEL att straffa tex en mördare, som man INTE har hittat några sjukdomar hos som kan ha orsakat mordet.
Man måste då också konstatera att ALLA brott som en människa begår, beror på någon sjukdom hos den människan. Och det innebär att man har två val:
Val 1.
Man straffar och hatar ALLA som har orsakat skada eller dödsfall, oavsett om det var med avsikt, pga någon känd sjukdom eller genom olycka, som de orsakade skadan/dödsfallet. Och straffet och hatet beror helt på hur mycket skada personen har orsakat. Så en person som ramlar i trappan och fallar på en bebis så att den dör, han straffas och hatas alltså lika hårt/mycket, som en person som MED AVSIKT dödar en bebis.
Val 2.
Man slutar helt och hållet med att straffa och hata ALLA som har orsakat skada eller dödsfall, oavsett om det var med avsikt, pga någon känd sjukdom eller genom olycka, som de orsakade skadan/dödsfallet. Och så fokuserar man på att under ständig övervakning, vårda dessa personer istället. Och man vårdar personen så länge som personen anses vara farlig för samhället.
Och som jag ser det, så är val 1 otänkbart i Sverige. INGEN svensk vill bli straffad och hatad lika hårt/mycket som en mördare, för att man har råkat döda en annan människa genom en olycka eller pga sjukdom.
Så därför är det val 2, som är det enda alternativet för Sverige.
Ett brott är en tragedi för både offret och gärningsmannen, och för deras anhöriga, och för hela samhället. Alltså är det INGET att fira, när en gärningsman får sitt straff. Såvida man INTE är en sadist förstås. Men då är man själv en tragedi. Och ofta är man då också en inkonsekvent dubbelmoralist/hycklare, eftersom man troligen skulle vilja skona sig själv och sina egna anhöriga och vänner, om man/de någonsin skulle begå något hemskt brott.
Så för allas bästa, behandla ALLA brottslingar som den tragedi de är, och genomför ALLTID denna behandling under ständig övervakning på någon form av sjukhus, pga de sjukdomar de har som har orsakat deras brottslighet.
Då blir det troligen också mycket lättare, att få gärningsmännens anhöriga och vänner att hjälpa till att få dem fast och under behandling.
För det är väl viktigare att få brottslingar under ständig övervakning, än att njuta av att de blir torterade av andra, minst lika hemska, brottslingar på fängelser. Eller?
Vad tänker/tycker ni?
Fall 1:
En man håller en kniv i handen och skär grönsaker med den. Plötsligt sticker han den i hjärtat på en person i närheten, och personen dör. Det konstateras att han har en hjärnskada som orsakar ofrivilliga armrörelser, och att det var orsaken till att han stack kniven i personen. Händelsen klassas därför som en olycka, och han slipper straff helt och hållet.
Fall 2:
En man sticker en kniv i hjärtat på en person. Han erkänner att hans avsikt var att döda personen. Han bedöms vara fullt frisk både fysiskt och psykiskt, och händelsen klassas som mord och han döms till livstids fängelse för mord.
Båda dessa män har alltså orsakat en annan människas död. Mannen i fall 2 döms till livstids fängelse för mord, men mannen i fall 1 slipper straff helt. Detta är det normala förfarandet inom svenskt rättsväsende i liknande fall.
Och som jag tolkar det förfarandet, så resonerar svenskt rättsväsende som så, att mannen i fall 1 ska INTE straffas eftersom det var INTE hans fel, utan det var hans kropps fel.
Det verkar alltså som att svenskt rättsväsende, skiljer mellan en människas PSYKE/PERSON/JAG och hens KROPP, alltså att de anser att psyket/personen/jaget INTE tillhör kroppen.
Men samtidigt så är det ju så när det gäller svenskt rättsväsende, att om det kan bevisas att en person har dödat någon MED AVSIKT, men pga en ALLVARLIG PSYKISK SJUKDOM. Då kommer den personen INTE straffas för mordet, utan hen kommer istället dömas till rättspsykiatrisk vård.
Och som jag tolkar det förfarandet, så resonerar svenskt rättsväsende som så, att en allvarligt psykiskt sjuk person som har mördat, ska INTE straffas eftersom det var INTE personens fel, utan det var hens psykiska sjukdoms fel.
Det verkar alltså som att svenskt rättsväsende anser, att en människas psyke/person/jag kan bli sjukt.
Men då uppstår följande fråga:
Vad anser svenskt rättsväsende egentligen är skillnaden, mellan en allvarligt psykiskt sjuk mördare och en psykiskt frisk mördare?
Anser svenskt rättsväsende, att den allvarligt psykiskt sjuke mördaren har en sjuk hjärna och därför INTE ska straffas, men den psykiskt friske mördaren har en frisk hjärna och SKA därför straffas?
Om svenskt rättsväsende anser, att en fysiskt och psykiskt frisk mördare, har en frisk kropp och en frisk hjärna, då uppstår följande fråga:
Vad var det hos denna fullt friska mördare, som gjorde att hen mördade?
Det finns ju INGA delar kvar hos mördaren, där orsaken till mordet kan finnas, när man har konstaterat att både hens kropp och hens hjärna är fullt friska.
Det krävs därför att man "uppfinner" en ny del hos mördaren, där orsaken till mordet finns, och man kan kalla denna del för SJÄLEN. Och själen måste förstås vara övernaturlig och odödlig, för annars är den ju något fysiskt som kanske kan bli sjukt, och då kan ju "sjukdom i själen" vara skäl för straffrihet.
Själen måste också kunna vara antingen GOD eller OND, och det är ONDA själar som orsakar tex mord och andra onda handlingar som människor begår. Och om själen är GOD då ska den förstås INTE straffas, men om den är OND då SKA den straffas.
Ja det blir sannerligen väldigt krångligt, om man erkänner själens existens. Inte minst eftersom vetenskapen anser att DEN FYSISKA KROPPEN OCH DEN FYSISKA HJÄRNAN, är hela orsaken till en människas beteende, i kombination med miljö och uppväxt förstås. Dessutom anser vetenskapen vanligen att själen helt enkelt INTE existerar.
Men om man INTE vill erkänna själens existens, då måste man konstatera att det är FEL att straffa tex en mördare, som man INTE har hittat några sjukdomar hos som kan ha orsakat mordet.
Man måste då också konstatera att ALLA brott som en människa begår, beror på någon sjukdom hos den människan. Och det innebär att man har två val:
Val 1.
Man straffar och hatar ALLA som har orsakat skada eller dödsfall, oavsett om det var med avsikt, pga någon känd sjukdom eller genom olycka, som de orsakade skadan/dödsfallet. Och straffet och hatet beror helt på hur mycket skada personen har orsakat. Så en person som ramlar i trappan och fallar på en bebis så att den dör, han straffas och hatas alltså lika hårt/mycket, som en person som MED AVSIKT dödar en bebis.
Val 2.
Man slutar helt och hållet med att straffa och hata ALLA som har orsakat skada eller dödsfall, oavsett om det var med avsikt, pga någon känd sjukdom eller genom olycka, som de orsakade skadan/dödsfallet. Och så fokuserar man på att under ständig övervakning, vårda dessa personer istället. Och man vårdar personen så länge som personen anses vara farlig för samhället.
Och som jag ser det, så är val 1 otänkbart i Sverige. INGEN svensk vill bli straffad och hatad lika hårt/mycket som en mördare, för att man har råkat döda en annan människa genom en olycka eller pga sjukdom.
Så därför är det val 2, som är det enda alternativet för Sverige.
Ett brott är en tragedi för både offret och gärningsmannen, och för deras anhöriga, och för hela samhället. Alltså är det INGET att fira, när en gärningsman får sitt straff. Såvida man INTE är en sadist förstås. Men då är man själv en tragedi. Och ofta är man då också en inkonsekvent dubbelmoralist/hycklare, eftersom man troligen skulle vilja skona sig själv och sina egna anhöriga och vänner, om man/de någonsin skulle begå något hemskt brott.
Så för allas bästa, behandla ALLA brottslingar som den tragedi de är, och genomför ALLTID denna behandling under ständig övervakning på någon form av sjukhus, pga de sjukdomar de har som har orsakat deras brottslighet.
Då blir det troligen också mycket lättare, att få gärningsmännens anhöriga och vänner att hjälpa till att få dem fast och under behandling.
För det är väl viktigare att få brottslingar under ständig övervakning, än att njuta av att de blir torterade av andra, minst lika hemska, brottslingar på fängelser. Eller?
Vad tänker/tycker ni?
__________________
Senast redigerad av a987 2019-03-03 kl. 18:38.
Senast redigerad av a987 2019-03-03 kl. 18:38.