MDMA-kristaller för första gången i Berlin

Ålder: 25
Kön: Man
Dos: uppskattningsvis ca 0.2 g
Tid: ca 7h?
Tidigare erfarenheter: Alkohol, Cannabis, Kokain (dock extremt liten mängd, räknas knappt)

Jag har tittat lite på avstånd på dessa trådar tidigare, och aldrig riktigt förstått varför folk delar med sig av inlägg som dessa. Nu vet jag. Jag hade nämligen mina hittills bästa 24h i livet när jag för första gången tog MDMA-kristaller. Den tiden vill jag tänka tillbaka på själv, genom att skriva ned hur den gick till.

Det är lite synd att det har gått någon vecka nu. Det är så många detaljer som jag vet att jag redan har glömt. Jag kommer säkert gå in och ändra här lite senare för min egen skull. Hur som helst så skedde det nyligen i Berlin tillsammans med fyra vänner (två killar, två tjejer).

Jag har över en längre tid varit intresserad av just E/MDMA, som en partydrog, över ett par års tid. Så man kan gott sagt säga att jag hade laddat upp med förväntningar inför helgen. Tidigare hade jag inte riktigt hittat rätt timing bara.

För ett par år sen blev jag bjuden på vad jag trodde var E, men som visade sig vara socker, så man kan väl säga att jag inför denna gång var lite mer misstänksam, men framför allt lite ”nu eller aldrig” inför denna helg. Den här gången hade ett par av mina vänner redan löst lite riktiga grejer dagen innan, och i och med att det gick vägen så tänkte vi att det borde funka idag också på samma sätt, i och med att vi behövde mer om det skulle räcka till alla.

Inför nattens utgång hade jag medvetet tänkt på att inte dricka för mycket alkohol, den här kvällen hade jag bara en inställning: att jag skulle ta MDMA, men framför allt också känna av det utan mycket alkohol i vägen.

Sagt och gjort, antagligen nyktrast i sällskapet gick vi ut till en av Berlins alla större technoklubbar omkring kl. 02:00 som hade ett större event vi spanat in i förväg, antagligen det största av alla vid tidpunkten. Kön var milslång, så vi väljer att sätta oss på en bar i närheten, samtidigt som vi försöker bestämma oss om vilken klubb vi ska försöka oss på härnäst. Jag märker att jag börjar känna mig lite trött. ”Vilken mardröm”, tänker jag inombords samtidigt som jag försöker hålla mig någorlunda vaken för att ens kunna föra bra konversationer med mina vänner. Natten hade inte ens börjat och här höll jag på att bli sömnig, det första som hände.

Som tur var så hade vi ju kvar kristaller från gårdagen, så vi bestämmer oss för att ta slut på dem under tiden vi befinner oss vid baren. Jag går in på toan och tar inte mer än kanske 0.05 g oralt. Inte mycket, men tillräckligt för att det ska göra mig någorlunda pigg och skarp igen, vilket jag märker väldigt subtilt över tid. Från att ha varit trött så blev jag förhållandevis pigg på en 30-45 min kanske. Kanon, ett bra första steg! Jag tänker ungefär att ”oavsett om det var placebo eller inte så är jag nu iallafall inte trött, och redo för vad natten har att erbjuda”. Jag är helt enkelt pepp igen!

Omkring klockan 03.30-04.00 testar vi komma in på en av de andra mer kända technoklubbarna, och alla lyckades som tur var komma in. OK, SHOWTIME! Även om jag är förtjust i techno, och lyssnar en del på det utanför klubbsammanhang, så var jag ju inte här i första hand för att uppleva musiken, utan jag var ju här för att ta MDMA, och SEN uppleva musiken. Den av oss med mest oskyldigt utseende löste snabbt ett gram, som vi fem, var för sig, lämnar över till varandra för att göra slut på. Jag går in på toan och tar uppskattningsvis 0.2 gram oralt.

Jag och min ena killkompis står en bit bakom och mest iakttar våra två tjejkompisar som börjar dansa. Jag ser att det två tjejerna, som tog MDMA:t först, börjar dansa med en del inlevelse till musiken. Jag vet inte om det är pga att de känner av något eller för att de är allmänt danssugna. ”Inte mer med det”, tänker jag, och går till ett annat dansgolv på en annan våning och sätter mig tillsammans med mina två killkompisar vid sidan av golvet. Vi tar det lugnt och väntar på att det ska kicka in samtidigt som främst melodisk, varvat med lite mer piskande hård, techno tjuter ut från högtalarna.

Killkompisen som tog det efter mig börjar skrika att han helt säkert börjar känna av något. Han säger att han börjar svettas. I och med att han har kört E tidigare så litar jag på vad han säger. Jag blir jävligt nere när han berättar det med tanke på att jag själv inte känner något, samtidigt som jag vet att jag tog det minst 5 min före honom. Vi börjar prata om det är något fel på min kropp, och försöker komma på anledningar till varför jag inte kan känna av något. 5 minuter senare så känner jag att jag har lite svårt att hålla mitt vänstra ben och fot stilla. ”Oj, lovande”, tänker jag, samtidigt som jag inte riktigt vet om det är ryckningar som min kropp gör av någon helt annan anledning än MDMA Jag berättar det för min kompis som börjar le och säga att det måste vara MDMA:t som gör det. Någon minut senare så känns det mer över hela kroppen. Jag sitter och rör mig i takt med den techno som hörs högljutt, och inser att det här nog måste vara något annat än random ryckningar från kroppen. Det är som att jag iakttar min kropp som rör sig till technon på sätt jag inte helt kan bestämma över. Vi rör oss in på dansgolvet, och det går inte lång tid innan jag inser att jag aldrig har känt såhär förut. Helt lyrisk, berättar jag för kompisen att han har rätt. Jag känner av det. ”Grattis”, säger han genuint, och vi börjar dansa.

Det svåraste att komma ihåg nu i efterhand är den här delen av ruset. Även om jag kände mig helt skärpt hela tiden, och kände att jag hela tiden visste vad jag gjorde, så dansade jag bort timmar som kändes som minuter. Jag hade väldigt svårt för att ta pauser, även fast främst en av mina vänner försökte ta mig iväg för att köpa dricka, sätta sig, eller t.om. bara gå till ett annat dansgolv. Jag kunde bara inte lämna dansgolvet jag var på. Upplevelsen var för bra för att missa en enda sekund. Som tur var så lyckades mina vänner i alla fall få mig att byta dansgolv ett par gånger lite fram och tillbaka, och ta superkorta pauser emellan. När jag kom till ett nytt golv så var jag mån om att stå längst fram vid högtalarna/DJ-båset. Jag delade med mig av dansrörelser och ”techno-diggning” som jag inte ens visste att jag var kapabel till. Rörelserna kom också så otroligt naturligt till mig. Till delar med hård piskande techno hade jag lite andra (extremt intensiva) rörelser än till de melodiska bitarna. Jag liksom _kände_ musiken i mina rörelser. Musiken var väldigt bra.

Jag känner att jag tycker att alla andra människor runt mig är otroligt fina och goda. Tjejer som jag normalt inte riktigt går igång på blir flera grader snyggare. Jag kramar om alla mina vänner, och känner mig otroligt tacksam över att jag har dem. Jag minns att jag aktivt tänkte att den här stunden måste vara den bästa i mitt liv hittills. All negativitet blåstes liksom bort. Jag får också ett otroligt självförtroende. Jag skulle kunna gå upp till vem som helst och säga vad som helst, och stå för det. Jag blir märkligt sugen på att känna på olika material som känns mjuka. T.ex. så känner jag på mina vänners kläder, men också flera andra främlingar som dansar längst fram på golvet. Jag satte ena handen på flera andras axlar/skulderblad, för att sedan fråga dem om de tyckte att det var ok om jag hade handen där. Tänk att klädesplagg kan vara så mjuka och sköna att ta på???! En rolig händelse här är att jag jämförde mina två tjejkompisars toppar, antagligen av väldigt liknande material. Den ena hade, vad jag tyckte, ett KLART skönare plagg att känna på. Så jag ville inte ha med min andra kompis att göra efter det haha… Hade jag varit helt nykter så hade jag antagligen knappt känt någon skillnad över huvud taget.

Jag blev också otroligt rapp i käften. Jag pratade snabbare än vad jag i stort sett kan tänka. Jag märkte här att jag, och möjligen min ena tjejkompis, kände av grejerna klart tydligare/bättre jämfört med de andra tre vännerna, eller framför allt att det höll i sig över en mycket längre tid för oss. Min ena killkompis, som normalt sett är rapp, fick inte en syl i vädret mot mig när han försökte prata med mig.

På ena dansgolvet börjar jag prata med tjejkompisen som är närmast på min nivå, och inser under tiden att det är något speciellt med hennes ögon. Jag får en otrolig lust att bara stirra henne rakt in i ögonen och fortsätta dansa under tiden. Jag frågar om hon känner likadant, men hon verkar lite tveksam. Jag frågar hur som helst om hon går med på att bara stirra mig rakt in i ögonen, då det av någon anledning känns skönt att bara fokusera på dem. Hon går med på det, och vi stirrar in i varandra på kanske knappt en meters avstånd samtidigt som vi fortsätter dansa. Det här är antagligen den bästa känslan under hela kvällen för mig. Det är helt OBESKRIVLIGT vad jag känner när vi bara tittar rakt in i varandras ögon i säkert någon minut, utan att jag en enda gång ens är i närheten av att börja skratta (vilket hade hänt annars, vi två har väldigt roligt i hop till vardags, kan typ skratta bara av att se henne ibland). Jag berättar för min killkompis att jag precis stirrat henne i ögonen, och han verkar lite creeped out av det, och ställer den helt logiska frågan: ”Varför?”. Varför gjorde jag så, och varför var det så skönt att bara fokusera på hennes ögon? Frågan får mig att verkligen tänka efter. Det var verkligen inget sexuellt, utan snarare något som connectade mig och henne. Det var som en känsla av att vi var där tillsammans och delade en upplevelse, är nog det bästa jag kan likna det vid. Att vi känner något liknande och kan dela det. Samtidigt som det bara var skönt för mina egna ögon att vila på något. (Jag har försökt googla lite på det här fenomenet men har inte hitta något. Är det här vanligt?). Samma tjej står bakom mig och ”masserar” mitt hår, jag kan närmast likna det vid att det kändes som en orgasm när hon gjorde det.

Klockan börjar närma sig ca 8 på morgonen och jag ser att ljus börjar komma in genom ett stort fönster på andra sidan rummet, längst bort från dansgolvet. Från att ständigt ha varit vänd mot DJ-båset, likt alla andra, så får jag av någon outgrundlig anledning för mig att vända mig mot ljuset istället, samtidigt som jag fortsätter dansa. Jag har ingen aning om varför, men det var bara skönt att titta dit, helt enkelt. Samtidigt som jag gör det så blir jag lite självmedveten och tänker ”Vad fan är det som händer och varför vände jag mig dit nu?”. Annars levde jag ju mycket i nuet så att säga. I ett par stunder dansade jag lite tillsammans ihop med olika främlingar som uppenbarligen var på samma nivå som mig, vilket var väldigt befriande och häftigt. Att dela upplevelsen med andra som utan tvekan faktiskt var på samma nivå som mig och dansade lika intensivt. Jag minns t.ex. en tjej som var sjukt attraktiv som jag dansade en del med som samtidigt hade en så sjukt aggressiv blick (och dans) när vi tittade på varandra att jag inte tror att hon ens kunde se mer intensiv ut i lyssnandet till musiken. Trots det blev jag inte rädd för henne på något sätt, utan snarare kände jag att vi var på samma nivå haha. Ett av flera märkligt fina ögonblick, även om det kanske låter brutalt.

Hur som helst - ungefär samtidigt som det ena golvet stängde ned så bestämde vi oss för att lämna stället, vilket kändes ok för mig så länge vi gick till en annan klubb. Min ena killkompis, som inte längre riktigt märkte av något, frågade om han kunde smaka av det lilla som var kvar av min öl som jag säkert hade dansat med i ett par timmar i handen (minns inte helt vad jag drack där inne, men kan inte ha druckit mycket mer än den ölen och lite vatten - tuggade tuggummi en ganska lång tid). Det var ungefär det vidrigaste han smakat, sa han. Så jag lär ju ha svettat in den flaskan en del, antar jag.

När vi kommer ut behöver jag ta ut pengar från en ATM alldeles i närheten av samma klubb som inte riktigt har stängt helt än. Man hör fortfarande kicken/beatet/takten från technon utifrån men inte mycket mer. Min kompis kommenterar att mina ben rör sig till den monotona rytmen samtidigt som jag tar ut pengar. Jag är inte medveten om detta och frågar vad fan han snackar om, och tittar ner på mina ben som mycket riktigt dansar helt i takt. ”Vad i helvete?”, tänker jag. Ännu märkligare att benen slutade dansa när takten från musiken försvann för några sekunder.

Vi försöker återigen ta oss till den klubb som vi först försökte komma in på men som tidigare hade lång kö. På vägen till en taxi så passerar vi någon som ligger ned på trottoaren (?) och spelar lite musik. Jag kommenterar till mina vänner att det var härligt att gå förbi den där musiken. Min kropp gillade den. Mina vänner tipsar mig om att sätta på musik från min telefon samtidigt som vi väntar på taxi. Jag gör det - och direkt så svarar min kropp på den techno jag själv har sparat i en egen spellista sen innan. Mitt på en ganska ödslig trottoar står jag med en telefon i ena handen vänd mot örat, och använder den andra armen och resten av kroppen för att röra mig till musiken. Det ser antagligen löjligt ut, men jag kunde inte bry mig mindre i stunden.

Tyvärr lyckas vi inte komma in den här gången heller. Jag föreslår ett annat ställe, som vi inte heller kommer in på. Vid den här tidpunkten (ca kl 8.30?) är alla rätt taggade på att dra hemåt.

Men inte jag. Jag är fortfarande lika rapp i käften och svarar att jag ska ut igen, om det så betyder att jag behöver gå ut ensam. Det här är väldigt ovanligt för att vara jag. Normalt sett är jag extremt medgörlig, och går väldigt ofta andra tillmötes, hjälpsam osv. Nu var jag istället extremt bestämd på min sak, och visste vad jag ville.

Vi försökte en sista gång att gå tillbaka dit vi kommit in tidigare. Tyvärr så var dock hela stället nedstängt den här gången. Jag tänkte för mig själv ”Ok, nu har jag försökt iallafall. Uppenbarligen kan jag inte hitta något ställe nu som är öppet där jag blir insläppt. Det är bara att gilla läget och följa med de andra hem.”.

Väl hemma, ca kl 9, så sätter jag på techno på vår högtalare det första jag gör, samtidigt som ett par av de andra försöker somna. Det fortsätter för mig som innan. Det är fortfarande en sån otroligt skön känsla att röra sig till musiken. Jag tackar alla mina vänner på plats stort för att de delar den här upplevelsen med mig. Det kändes skönt att tacka dem - de är riktigt bra personer som verkligen förtjänade det. En typisk sådan grej jag aldrig hade gjort annars. Nackdelen med att fortsätta hemma, gentemot hur det var på klubben, är att jag inte kan uppleva musiken med fler. Fördelen är att jag kan lyssna på musik som jag själv vet att jag gillar, vilket är extremt effektfullt å andra sidan. Jag märker på mig själv att jag nu främst i stort sett bara vill lyssna på extremt hård techno, och därmed göra extremt intensiva rörelser till musiken. Det är skönt av någon anledning att ta i väldigt mycket. Jag tror att det hör ihop lite med att det känns som effekten börjar avta smått, och att jag vill ta tillvara på tiden som är kvar. Kommer t.ex. ihåg att jag gick extremt igång på dessa två låtar:
ANNA - Hidden Beauties
UVB - Mixtion.

Samtidigt som jag står där och dansar i vårt rum, och jag tittar på min tjejkompis, så märker jag att något börjar hända långt ut på synfältet av mitt ena öga, dvs där jag inte fokuserar min syn. De kläder på golvet som jag skymtar med mitt öga kanske 5 meter bort, börjar plötsligt ändra form litegrann. Här börjar det bli lite läskigt för mig. Kläderna förvandlas till en häxa, och när jag vänder mig dit så hoppar jag till med hela kroppen av rädsla, vilket min tjejkompis märker. Jag sätter mig vid henne och berättar att jag hallucinerar. Hon lugnar mig och säger att jag kanske borde lägga mig i sängen istället. Jag sätter mig på sängen och ser att kläderna som finns på en stol vid sidan av mitt synfält förvandlas till en man som bara sitter där. Lyckligtvis så blir det inte mer intensiva hallucinationer än såhär. Framför allt blev jag överraskad, då jag inte visste att MDMA kunde ha de effekterna. Antar att det var en effekt av att jag tog ganska mycket. Samtidigt är jag tacksam för att jag fick uppleva den den korta delen av trippen - nu vet jag att hallucinogener som t.ex. LSD inte är något för mig.

Det slutar med att jag lånar hennes hörlurar så att de andra slipper höra min musik, samtidigt som jag fortsätter mina rörelser till musiken när jag ligger i sängen. Jag håller på så tills jag somnar någon gång antagligen kring 11-12. Vaknar upp bara 2-3 timmar senare och är förvånansvärt pigg, och undrar vad som tusan har hänt och fortfarande händer. Det enda jag i stort sett har gjort under hela natten/morgonen är att ha rört kroppen men ändå är jag pigg?!

Kommande dagar fortsatte på liknande spår, och jag var märkbart mer positiv och mer energifylld i ett par dagar till. Liksom upprymd. Började ta tag i flera olika typer av relationer som jag inte riktigt har prioriterat tidigare. Efter upplevelsen kändes det som en sådan naturlig sak att göra, och märkligt att jag inte gjort det tidigare. Att jag har personer runt mig, vänner eller bekanta, som jag faktiskt skulle kunna prioritera bra mycket mer. Det blev precis den perfekta upplevelse som jag hade hoppats på. Fast bättre.

Den känslan är verkligen obeskrivlig. Även om jag är totalt maxad på en klubb med okända människor eller nykter och dansar med vänner fylls jag ständigt med känslan att här är vi - nu.
Som en liten enad legion, en stam som utför en ritual och inget annat i världen spelar någon roll.

Tråkigt däremot att du väljer att vifta bort LSD. Du tror inte att du var mentalt utmattad efter en berlinsession på 12 timmar och därför kände dig både skev och mätt på alla intryck och känslor?

Hur som helst - grym rapport.

Precis så - det var en bra beskrivning av hur det kändes!

Du har såklart en poäng när det gäller LSD. Jag ska nog försöka skapa mig en större förståelse för hur olika hallucinogener fungerar. Hur som helst så var mina hallucinationer i det här fallet inte direkt något som jag skulle vilja uppleva igen. Det var nog snarare det som jag försökte beskriva, blev lite klumpigt uttryckt.

Tack!