"Guldkedja" var bra, hittills har jag trott uttrycket var "honungsfälla".
Jag känner definitivt igen mig i TS beskrivning. Själv har jag gått alltför länge i ett välbetalt jobb. Jag har inte sagt upp mig, för att jag vet att en ny bruttolön kommer att bli på halva nivån. Eftersom jag har en väldigt stor erfarenhet, hög arbetskapacitet och inblick i små praktiska detaljer (är också mycket ödmjuk som ni hör!) så har jag tagit på mig mer och mer av "skitjobbet" genom åren.
Det innebär att ingen velat befordra mig för att ingen annan kan ersätta mig när det handlar om att ta hand om skiten. Kollegor går vidare, projektleder, går obskyra utbildningar, hoppar från tjänst till tjänst, osv. Till slut hamnar dom som chef eller gruppledare på nåt ställe enligt den s.k. "Peters-principen". Gröngölingar som ses som påläggskalvar helt enkelt.
Jag har egentligen inget emot att vara den som städar upp och tar hand om hopplösa fall. Det är som sagt välbetalt, jag är respekterad, men det är ju ändå väldigt trååååkigt i längden. Nu har jag ändå beslutat mig för att säga upp mig, eftersom jag byggt upp en hyfsad ekonomi pga lönen. Vi får se...
Jag vill avsluta med att säga att det absolut inte är synd om vare sig TS eller mig! Det är långt många fler som fastnat i hopplöst tråkiga lågbetalda jobb....