Vad skulle du som förälder vilja läsa i ett avskedsbrev från ditt barn?

Om du tänker dig att det hemska inträffar och ditt barn avslutar sitt liv, vad skulle du som förälder vilja läsa i ett avskedsbrev från ditt barn?

Att jag varit en bra förälder och inget var mitt fel

Meh! Vafan, det är fredag! Kan du inte fokusera på annat, lite kuligare liksom!

Hmm, varför undrar du över detta om jag får fråga?

Detta är en hopplös fråga!

Oavsett vad du skulle skriva, så skulle jag fråga mig VAD hade jag kunnat ha gjort annorlunda.

Ärligt talt: Självmord kan vara bekvämt för dig. Men aldrig nånsin för en förälder.

Att allt bara var på skämt och ingen har tagit livet av sig. Detta är den ultimata mardömmen för alla föräldrar dels att barnen dör före dom sedan att de också gör detta olyckliga genom att ta livet av sig.

Kanske skulle det var skönt att veta VARFÖR.

Men istället för ett brev hade jag nog ringt eller träffat mina föräldrar kort innan och berättat hur mycket de betyder och betytt för en.

Hej!

Jag vill aldrig uppleva det eller tvinga någon annan igenom det hela men skulle det vara så att det händer så hade jag velat att det stod lite såhär om det var ett brev riktat emot mig som pappa. (Antar då brev ifrån min son på snart 15år.

--------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej pappa.

Jag skriver detta brevet till dig för att det finns saker som jag inte orkar leva med längre, som du kanske märkt så har jag mått sämre och sämre under den sista tiden och nu orkar jag inte kämpa mer.
Ingenting av det som leder till att jag väljer detta har med dig och göra, du har alltid varit en bra pappa som gav mig allt stöd och kärlek som jag kunde få, hjälpte mig med läxorna i skolan och vidare förhoppning till ett jobb, du har förberett mig inför vilket program som jag skall gå i skolan och detta har jag känt ett enormt stöd i. Tack Pappa.

Vill även att du skall veta att detta jag gör nu är inte för att skada någon eller för att du misslyckats som förälder för jag älskar dig väldigt mycket för den du är, men tyvärr så hatar jag den jag är och jag har svårt att leva vidare med dessa känslorna inuti mig, varken du eller mamma känner till hur jag egentligen mår och ingen annan för den delen, detta är något jag har hållt inom mig själv för jag skäms så otroligt mycket över att må såhär så det finns inte något annat jag kan göra åt det hela.

Det är inte på något sätt ditt eller mammas fel skall du veta och att ni har gjort allt som ni bara kan för mig och oss, ge all den kärleken som jag skulle fått extra på mitt syskon (om sånt finns) och gå inte och sörj över mig förlänge. Jag älskar er så mycket och önskade att det aldrig skulle bli såhär, men nu blir det så och detta är mitt val över min kropp, än en gång vill jag säga att det har inget med er att göra på något sätt utan det är någonting inom mig som jag inte har mod att berätta för någon om.

Älskar er.

Kommer vänta på er tills det är er tid.

Hejdå. <3
---------------------------------------------------------------------------------------------------- --------

Detta hade ju inte gjort saken lättare att leva med men "vetskapen" om att det är något som aldrig kommer berättas pga skam gör att om en människa som tänker ta sitt liv har sån skam så blir den människan mest troligt narkoman/alkolist. Att han uppskattar det jag gjort och gör för honom och sen att han älskar mig och "planerar" att vänta på mig tills jag dör och vi återförenas om det nu är något som händer efter döden.

Min förhoppning är dock att hitta detta brevet innan något händer eller lyckas kanske rädda honom i sista stunden så det finns något att jobba med, men det är oftast en lång process innan man tar sitt liv. Det är inget man skall skoja om eller önska andra för jag lider själv av otroligt mycket självmordstankar, dock har jag mina två söner som jag använder för att mota bort tankarna med men det är bara något som fungerar när jag är nykter ett tag..

Hoppas det var lite i rätt riktning på din fråga.

Må väl!

Om de inte vore allt för åldrade skulle jag skriva "Bemöda er inte med onödig sorg, föd istället nya barn"
Jag skulle vid händelse av självmord också poängtera att det var jag som var för svag, inte världen som var för hård.
Vidare vill man väl försöka förmedla den kunskap/uppfattning man besitter om världen man lämnar också tänker jag.
Men det viktigaste för föräldrarnas självkänsla är ju ändå att de kan anklaga "världen" och inte sig själva
.
Gissningsvis hade jag bemödat mig med lögn för att skriva ihop något som endast uppfyller det senare.
Om det var så att jag verkligen var benne (självmordsbenägen) alltså.

Inget alls. Oavsett vad som stått hade man självklart tagit på sig skulden. Om man inte är dum och narcissistisk dock, och lätt kan förneka sin egen roll i det hela.

'Vilja läsa'? Hela frågeställningen är en oxymoron, samt en outhärdlig tankeövning för mig som har två (levnadsglada) tonårsbarn.

Att när du vänder hamburgaren på stekpanna eller grill - att då INTE trycka till köttet - det är viktigt att saften bevaras inuti köttet.