Varför gråter barn när de ramlar men inte vuxna?

Antar att det inte beror på lägre smärttröskel i alla fall.

För att barn blir rädda på ett annat sätt än vuxna. Vuxna gråter också när de blir rädda men det krävs helt enkelt mer för att vuxna ska bli rädda.

Rikitgt små barn gråter ju när de trillar även om de inte gör illa sig. Dessutom så är det något som resulterar i trygghet. När barn gråter kommer det ju oftast en vuxen kutande och det är en trygghet för barnen.

Visst kan man väl gråta som vuxen när man ramlar och slår sig rejält? Tårarna kommer per automatik som en kvarleva från barndomen...? Ingen mamma kommer för att trösta utan man får lugna sig själv.

Skulle man aldrig ha ramlat som barn så skulle man nog gråta när man till slut ramlar, som vuxen alltså.

Fast på min tid, för länge sen när det fanns två kön som fick attrahera varandra, då slutade killar att gråta när tjejer var i närheten hur ont det än gjorde. Tjejer vet jag inte riktigt med, dom gråter när det finns behov.

Gråtens (tårarnas och jämrandets) funktion är att signalera till omgivningen att jag är ledsen och behöver tröst. Eller allmänt skrik betyder att jag behöver någon hjälp. Gråten väcker en sympati och vilja att hjälpa hos mottagarna. Det är ett sätt för arten att fortleva genom samarbete. Barn har lägre egenförmåga så funktionen är viktigare och starkare hos dem.

Man har lärt sig ta itu med smärtan psykiskt på ett annat sätt helt enkelt? Man kan fortfarande gråta för det om man vill men man gör det inte för man vill inte hamna där med psyket.

När man gråter så tillverkar även hjärnan egna substanser som är smärtstillande!

Ungar gråter för allt ! 15 vanligaste
1. Dom får inte godis
2. Dom har ont i magen
3. Dom når inte till obojen
4. Dom når inte dörrhandaget
5. Hunden bett ungen
6. Katten rev
7. Snubblade på matt kanten utan att ramla
8,Snubblade på matt kanten och ramlade
9. För att mamma super
10. För att pappa dum!
11. Maten för stark
12 Maten för varm
13. Maten kall.
14. Fel presenter
15. Fel på födelsedagstårtan ,antingen för lite eller för mycket!
Ungar är av naturen as jobbiga ,därför gråter dom när dom ramlar , det gör inte vuxna

Barn har inte samma förmåga till affektreglering som en vuxen har. Det gör ont och barnet kan inte själv bedöma och värdera detta, till exempel ifall det är farligt eller om det kommer att gå över (och i sådana fall när?), så för säkerhets skull påkallas uppmärksamhet. Över tid lär sig barnet att det är "okej" att ramla, det kan göra ont men det går över. Slår man sig lite värre kan det bli svårt att hantera igen och en vuxen kan behövas som stöd.

det "roliga" är,
att de under tiden de letar efter mamma,
lyckas hålla sig...och då kommer grinet...

Antagligen handlar det om att man medärvt gråter för att signalera att: det här klarar jag inte av själv, hjälp mig.
Desto äldre du blir, desto mindre förlitar du dig på att andra löser dina problem.

Sen varför kvinnor grinar stup i kvarten kan jag inte svara på.
Motsäger allt jag skrev.

Grät när min mor dog, innan dess hade jag inte gråtit sen jag var 14 år.
Har vart lite oroad över detta för har knappast alltid mått bra mellan 14-30 år.

Så troligen handlar det om social press.
Män ska inte gråta, men va fan i smyg när ingen ser bör man kunna få gråta en skvätt.
Tror man mår bra av det.
Men har inte kunnat, och har sett det som ett problem.
Är egentligen rätt känslig men att gråta har jag inte kunnat förän när min mamma gick bort.
Var en otroligt konstig känsla!

Men samtidigt vem fan vill tjura för varenda oförätt man stöter på.
Kvinnor använder ju gråten som ett vapen mot oss män.
Min sambo börjar gråta så fort argumenten tryter.
Oavsett hur fel hon har.
Min naturliga reaktion blir ju att lägga mig platt och be om ursäkt, även om jag oftast tycker jag hade rätt.

Känns väldigt avväpnande, lite orättvist man kan ju inte vinna!

Gråter du inte åt bra kultur? Blir rörd av en härlig film?

Jag gråter inte, vet inte vad jag skulle gråta över. Men när mina föräldrar där.. Vill inte ens tänka på det. Dock drar jag lite fukt runt ögonen ibland när jag ser en film som berör mig, kanske inte minst om det är en bra dokumentär.