Citat:
Ursprungligen postat av
bigmaccompany
Hejsansvejsan! Jag har bott ihop med min kille i över ett år nu, det fungerade fint i början men nu känner jag nästan att jag kvävs! Han pluggar och jag jobbar, när jag kommer hem från jobbet säger han alltid något i stil med ''Kom så kan vi mysa lite i soffan, ligga och kramas'' eller liknande saker. Direkt känner jag bara ''Nej fy fan heller'', vill bara vara ifred, sitta vid datorn en stund eller kolla på tv i min ensamhet. Han är väldigt ''needy'' och krävande vad gäller att mysa, pussas osv medan jag inte alls känner att jag vill pussas speciellt ofta eller mysa. Vill ha mitt egna ''andrum'', sedan är han typ aldrig ute med kompisar eller festar fast jag föreslagit flera gånger att han borde gå ut mer, vilket resulterar att han alltid är hemma och jag aldrig får vara själv. Börjar få PANIK på detta.
Nu är frågan : Funkar det att bli särbos? Har någon erfarenhet av detta? Får man tillbaka glöden då kanske? Eller ska man göra slut? Isåfall: hur vet man om man bör göra slut?
Var och en har ett ansvar över att göra livet bra och behagligt för sig själv genom intressen, vänner, jobb, självutveckling och lära känna sig själv etc och sedan har båda ett ansvar för att livet tillsammans ska fungera ihop med. Så det finns tre olika att ta ansvar över i en relation: mannen för sig, kvinnan för sig och relationen tillsammans. Om något av de tre haltar går det ut över allt. Man måste hitta en balans som funkar bra.
Jag har samma erfarenheter som dig där mannen "överger" sig själv och fokuserar allt på relationen vilket gör att man känner sig kvävd, jagad, att man aldrig få vara ifred. Där mannen säger och uppvisar beteenden som -Här är jag - se på mig - prata med mig - umgås med mig - var med mig hela tiden. Det tar kraft istället för att en relation ska ge kraft till båda.
Jag hade försökt att först strukturera upp vardagen där båda får ge och ta för att den ska fungera. Annars sambo.
Vissa har ett väldigt stort bekräftelsebehov och måste bli bekräftade hela tiden för att de ska må bra. Men de tänker aldrig på att den som som ska bekräfta hela tiden tröttnar på att ge och ge och ge hela tiden.
