Hur skall jag leva med mitt ansikte

Fast om man har fult ansikte så förändras inget. Har du dålig/ingen käklinje, haka , fult ögon område osv så är du tyvärr dömd att vara ''ful'', såvida du inte opererar dig.

Nej men du verkar ändå något sjuk i huvudet. Inget illa menat jag bara säger det i råvara och inte inlindat i socker.

Skulle jag tycka någon är ful så är den människan äcklig i sitt utseende och avtändande, det bör ju finnas något form av krav för de männen du ber ska våldta dig.
Men du ser väl äckel när du ser dig själv , för att du äcklas av dig själv.
Du mår inte bra och du är mentalt fuckt up, du vet inte hur du ska gå vidare med att se dig själv i spegeln för att livet bara känns som en mardröm och ditt ansikte påminner dig om det.

Har så svårt att se en framtid med det ansikte jag har idag. Hur skall jag kunna leva hela livet som ful. Är snart 19 år och tjej

På en skala 1-10 hade jag sagt att jag kanske ligger på en 2a. (Om det nu går att bedöma människor utifrån en sådan skala hehe).

De som möjligtvis ligger under mig på skalan är grovt överviktiga, men de hade snabbt gått om mig om de blev normalviktiga. Om jag skall vara ärlig är det väldigt sällan, nästan aldrig jag ser kvinnor eller tjejer som är fulare än mig. Lägger ohälsosamt mycket tid på att titta på andra kvinnor och jämföra mig med dem.

Jag tror mig tycka att jag är ganska objektiv när jag tittar på mig själv i spegeln, men så säger väll kanske många som hatar sitt objektivt INTE fula ansikte med. Men, jag tror som sagt jag är ganska ärlig mot mig själv, sjävklart kunde det vara värre.

Vad är då problemet? Mitt ansikte är helt formlöst, inga kind eller käkben, ingenting. Bara en massa fett och stora kinder, liten dubbelhaka med. (Trots att jag inte alls är överviktig). Stor näsa och snea/fula tänder. Även mina ögon är på något sätt lite snea/ ojämna

Allt är bara fel, har mindre att kommentera på mina läppar och ögon, men helheten är bara så, fel och ful.

Det känns faktiskt fruktansvärt och blir otroligt frustrerad över hela den här situationen. Har inte heller en kropp som gottgör någonting.

Jag har aldrig haft problem med att få killar som jag tycker ser bra ut, men skulle aldrig kunna använda deras intresse som ”bekräftelse”. Jag tänker de är intresserade av mig pgr mina egenskaper, helt enkelt.

När jag ser bilder på mig själv när jag ler eller skrattar vill jag gråta. Känns så sorgligt. Är förresten bara 18 år och om det är nu det är tänkt att man skall vara som allra sötast känns det hela inte speciellt lovande.

Fått kommentarer om att jag skulle vara ful tidigare i skolan, alltså mellan och högstadiet så det har ju sjävklart förvärrat och bekräftat den bild jag redan har av mig själv. Alla andra, verkligen alla tjejer är så fina, feminina och söta. Är så avundsjuk och svartsjuk, på i princip alla tjejer jag möter.

Jag använder smink, försöker klä mig ok och ta hand om mitt yttre helt enkelt. Operation är ju självklart en lösning men skulle krävas så mycket, eller vet egentligen inte vad som skulle kunna fixas, allting är ju fel. Är sedan emot operationer, skulle kännas så jävla sorgligt att behöva operera mig som så ung.

Usch, problemet är att jag egentligen inte vill ha bra självförtroende, jag vill ju inte ljuga för mig själv. Det är som sagt inte bara jag som delar denna uppfattning. Jag vet inte vad jag vill, önskar helt enkelt att jag var söt, annars hur jag eventuellt skall orka leva med vad jag känner är konstant utpekning som den fula och äckliga.

Hjälp.. och tack

Stämmer inte. Självkänsla och god fysik ger en annan utstrålning. Har stor betydelse.

Det stämmer visst. Visserligen lite överdrift men huruvida någon ser bra ut eller inte är genom benstrukturen i ditt ansikte och hur dina ögon ser ut. Du kan ej ändra käklinjen, hakan eller hur ditt huvud är format, då det är genetiskt. Sen ser vi alla bättre ut som vältränade eller normalviktiga kontra feta. Men en person med 3/10 ansikte (läs:
dålig ben struktur) kommer ALDRIG bli en 7/10 för att hen gymmat i 2 år, bra självförtroende osv.