Avtrubbad av litium

Hej! Har sedan ett halvår varit diagnosticerad bipolär och då min bror har samma diagnos och svarat bra på litium fick även jag denna medicin.

Nu har jag tagit litium sedan september (har 0,7 i blodkoncentration) och börjar fundera på om jag blivit känslomässigt avtrubbad.

Jag känner mig opassionerad när det kommer till så mycket. Tidigare var jag väldigt engagerad i min omvärld och människor omkring - hur de mår, vad de är med om osv. Jag höll på med yoga och ansåg mig andlig, engagerade mig i de offentliga debatterna och kände ett patos för världens utveckling. Idag känner jag mest en axelryck jämtemot det mesta. Som att ord och tyckande inte spelar så stor roll...

En annan del i det hela kan vara att jag har ganska mycket oro för att gå in i ett maniskt skov och i värsta fall bli psykotisk igen vilken kanske gör att den mesta av min mentala energi upptas av dessa bryderier så att mindre blir över för andra och omvärlden... Jag vet inte! Därför är jag nyfiken på era erfarenheter av litiumets biverkningar. På bibacksedeln står det dessutom bara om de fysiska biverkningarna som tremor och påfrestningen av njurarna.

Tacksam för era tankar och erfarenheter.

Min bror har inte bara samma erfarenheter som du utan han har även utvecklat hypotyreos - en allvarlig skada på sköldkörteln som litium ordnat. Snart måste du ta andra mediciner också .
Jag tror inte på psykofarmaka, d verkar som om de flesta med bipolär diagnos kan kanalisera sina "energier" utan mediciner. Det vore tuffare om du var borderline eller paranoid scizofren.

ingenting är ändå som det ska med normala människor. Vem vill va som dem?

jag har ätit litium och lamotorgin sen 2016, första månaden var ett helvete, jag spydde konstant 4-5 gånger per dag, annars tycker jag dom fungerar bra, ge det mer tid så kommer kroppen vänja sig, tar du bara litium eller någonting mer, det kanske beror på mörkret och väder att du inte ha passion, jag brukar också känna mig nedstämd ibland men man kämpar, lycka till!

Du verkar sakna insikt i vilka problem det kan ställa till.

Psykisk hälsa --> Psykiatri och psykofarmaka
/Moderator

Vilket skitsnack! Det går inte att kanalisera sin energi när du är uppe i ett maniskt skov. Du har ingen kontroll och det bara eskalerar och för vissa slutar det i psykos. Samma gäller depressionerna som kan vara väldigt svåra och djupa med suicidförsök som följd. Båda tillstånden kan kräva inläggning på slutenvården. Tycker inte du ska vräka ur dig något sådant om du inte själv lever med sjukdomen och upplevt båda typerna av skov.

För att svara på TS fråga. Ja du kan bli avtrubbad av lithium. Men då lithium är det som oftast är bästa behandling vid bipolär sjukdom så får man stå ut med det eller leva ett liv med sjukdomsskov.

Fast idag upplever jag mig inte som avtrubbad längre faktiskt. Sköldkörteln verkar funka optimalt nu (initialt hade jag dock lite höga värden av något hormon, men det är vanligt). Sedan har jag kunnat minska dosen till det minimala och hoppas att det kommer funka.

Den som funkar på litium har tur, tror det är en bra medicin. I annat fall är min tanke att det viktigaste är att bli medveten om hur man fungerar, vad som triggar en upp och ner så att man kan ta en minimal dos neuroleptika om det behövs. Hoppas det ordnar sig för din bror!

Kul att läsa att det blivit bättre. Jag har också titt som tätt känt mig något avtrubbad på litium, men numera vant mig vid det. Om jag måste välja mellan avtrubbad och instabila svajande känslor (men främst deprimerad) väljer jag hellre att vara avtrubbad. För det mesta
Har också funderat på om den upplevda avtrubbningen också är det faktum att man är mer stabil för en gångs skull? Om man nästan glömt hur det är att känna sig mer stabil och sedan får en stabiliserande medicin som litium kan jag tänka mig att det bidrar extra till hur litiums avtrubbande effekt upplevs.

Jag testade den i 7 månader. Blev mer och mer avtrubbad och initiativlös ju högre dos jag fick. Varje gång från läkaren "det borde bli bättre om vi höjer en gång till" - till slut var jag tvungen att avsluta medicineringen tvärt. De negativa symtomen jag beskrev blev bara värre och värre! Ingen bra medicin för mig. Kanske hjälpte minimalt mot depression och manin men depressionen blev sämre efter 4-5 månader eller så var det att jag var så oföretagsam som gjorde så det blev så. Misskötte jobbet litet, jobbtiderna innan jag insåg att jag inte kunde jobba kvar så sa upp mig. Blev arbetslös några månader tills jag slutade med medicinen. Huvudvärk nåt enormt fick jag också av den. Ganska migränliknande. Vill inte testa denna skitmedicin igen. Hade samma koncentration som TS. Tror mycket väl att Litium hjälper för vissa men som med alla andra mediciner så finns det fall där Litium inte är ett bra alternativ. Jag har bipolär 2 enligt läkaren.

Litium är den i särklass grymmaste medicin jag har testat i form av bieffekter på läkemedlet. Det gick så långt att jag blev helt personlighetsförändrad. Från att ha varit aktiv och djupt deprimerad så blev jag oföretagsam hemmavid men mindre deprimerad. Dom diskreta maniska symtomen försvann helt, hade inget nöje i att göra saker längre. En stark känsla av att jag lika gärna kan sitta hemma och läsa en bok än att gå på en stor fotbollsmatch. Hände bara inte innan jag började med Litium.

Litium är en kraftfull medicin. Enda läkemedlet som är profylaktiskt mot självmord (!) Om valet står mellan att bli galen, ta livet av sig, eller bli en aning avtrubbad..ja, jag vet vad jag väljer.

Jag har käkat litium i flera år,tycker inte att jag upplever någon avtrubbning .gillar den skarpt