Vad krävs för att medvetandet ska upphöra?

Okej, låt oss ponera följande:

Jag sitter med benen i kors och mediterar, dvs jag rensar bort ALL tankeverksamhet och känslomässighet från mitt medvetande. Genom ett enkelt experiment så kommer man finna att medvetandet återstår, trots att jag inte använder min hjärna (åtminstone den medvetna delen).

"Problemet" är åtminstone delvis att man fortfarande kommer att ha en "input" av sinnesintryck under meditationen, vilket bör hålla medvetenheten i gång... som syn, hörsel, känsel och eventuellt lukt. Låt oss säga en person som har den rejäla oturen att vara helt blind, döv och förlamad, samt befinner sig i en miljö där inga dofter/lukter är närvarande. Denna person tänker ingenting, och känner ingenting då denne mediterar. Kommer denna person fortfarande att ha en "närvarandekänsla" (medvetenhet)? Eller kommer personen "förlora sig själv"... typ svimma?

Om personen trots allt detta... trots NOLL sinnesintryck och ingen form av aktiv verksamhet som tankar eller känslor... ÄNDÅ är medveten. Vad fan krävs för att personen ska bli medvetslös? Många ateister/skeptiker/kalla dem vad du vill menar ju att medvetandet är en produkt av hjärnan. Men om hjärnan inte används aktivt/medvetet borde medvetenheten upphöra kan man tycka. Visst hjärnan har en rad undermedvetna/omedvetna processer, men dessa är ju inte en del av de medvetna processerna, så dessa kan väl inte räknas in? Eller? I så fall hur? Medvetenhet är per definition medvetet. Hur kan något undermedvetet upprätthålla medvetenhet om inga medvetna processer äger rum? Låter paradoxalt.

Finns det några neurologer eller liknande här som kan reda upp det här lite?

Den "totala döden" är ju noll aktivitet i hjärnan, dvs att vara hjärndöd. Frågan är när medvetenheten upphör. För något säger mig att medvetenhet upphör långt före man är helt hjärndöd.

Detta är en intressant, men rent filosofiskt rätt svårbesvarad fråga! Det vi vanligen kallar "medvetslöshet"; alltså ett tillstånd då personen inte reagerar på några yttre stimuli, är ju ofta reversibelt, och kan framkallas av många orsaker (yttre våld mot skallen, elektrisk chock, narkosmedel); men vet vi verkligen att personen inte har något medvetande under detta? Kanske hen bara är oförmögen att bilda varaktiga minnen?

Självmedvetenhet åtminstone, sen är kanske frågan om medvetenhet existerar oberoende av observatör/observation och fortsätter i en grad när självmedvetenhet inte sker.

Låg aktivitet i bakre gördelvindlingen.

Det är bland annat detta som gör mig lite halvt "sömnlös om nätterna". Om medvetandet upphör vid frånvaro av aktivitet tycker jag att detta talar för att det inte finns något "fundamentalt medvetande". Naturligtvis är det inget motbevis, då man alltid kan komma med en annan förklaring, men åtminstone ett tecken på detta. Om mitt medvetande upplöses bara för att det råder otillräckligt med aktivitet (utan att vara död) så tyder det ju på att det faktiskt är hjärnan som upprätthåller medvetandet.


Tack för inlägget.

Såhär står det åtminstone på Wikipedia:

"Gördelvindlingen är en del av det limbiska systemet som är engagerat i emotionella processer, inlärning och minne. Den har en central roll i orientering av uppmärksamhet,[1] vid uppfattningen av smärta [2] och kan ses som en källa för mental och motorisk aktivitet.[1]"

Är dock en skillnad mellan "mental aktivitet" och "medvetande". Jag behöver inte tänka eller känna något för att vara medveten. Jag kan liksom bara "vara". Men enligt din bild så står det ju bland annat på en av bilderna "minimally conscious state" vilket då innebär typ att personen är nära att somna/svimma? "Vegetative state" innebär det att personen (nästan) är död eller?

Jag har faktiskt suttit i total tystnad i meditation, det kan verka som inget händer men det som sker är att energin växer och när den växt en stund så öppnas en port till en annan dimension upp.

Det som då sker är att du släpper in krafter i din kropp du inte kan hantera = allvarlig psykisk sjukdom = hoppa från bro.

Att tänka och göra saker kostar energi, när energin når noll då är det dags att sova. Om du när du är utvilad i stället för att förbruka energin låter den växa kan du öppna upp kanaler till krafter som gör ditt liv till kaos och helvete.

I böcker låter det som att meditation är bra, vilket det är, så länge inga medvetandeportar öppnas upp.

Med all respekt, men din upplevelse kan ha andra psykologiska förklaringar än att en ny dimension öppnades upp. Eller hur?

När det gäller Buddah så beskrivs väl händelseförloppet att han "sjönk ner" till sitt undermedvetna, där han utsattes för "hårda prov" som skräckupplevelser och sexuella sådana... som han sedan ignorerade och "uppnådde upplysning". Det här låter mer vetenskapligt och troligt. Dvs att man till slut börjar rota i sitt undermedvetna om ens fokus är tillräckligt starkt och envist, därmed eventuellt obehagliga upplevelser. Till exempel eventuella gamla trauman kan "vakna till liv" eller fobier etc.

Fysik, matematik och teknologi --> Medicin och hälsa

/Moderator