Substans: LSD
Tidigare substanser:Kokain, Hasch, Nikotin, Alkohol, Ecstasy
Dos: En och en halv lapp, 375ug
Tid: 12 Timmar
Det här är min första tripprapport och det är lite svårt att beskriva allt Jag kände men försökte det bästa Jag kunde.
En tråkig lördag fick jag och min kompis idén att ta några LSD lappar som Jag hade införskaffat runt jul. Det hela gjorde vi på impuls vilket nu i efterhand inte var en speciellt bra idé. Mina föräldrar var hemma och därför var det ganska riskfyllt även om vi kunde vara för oss själva.
CA: 20:00: Sitter med min polare i discord när han säger att vi borde hitta på något. Halvt på skämt säger Jag att vi skulle kunna ta dom där lapparna som vid det här laget har legat i min byrålåda i 3 veckor. Han säger visst och att han är framme om en kvart tjugo minuter.
20:30: Min polare kommer in i mitt rum och vi sitter och snackar en stund om vi verkligen ska göra det.
20:45: Vi bestämmer oss för att göra det och stoppar in varsin lapp på tungan och väntar förväntansfullt på dom första tecknen.
Ca:21:15: Jag känner dom första tecknen hur det börjar krypa i benen och magen känns konstig. Känner mig också lite tung i bakhuvudet. Min kompis börjar gäspa väldigt intensivt och det njuter han av väldigt mycket.
21:30: Jag börjar känna mig sjuk hög i kroppen men känner inte något speciellt med hörseln eller synen. Det känns som att min kropp blir fylld med spändhet och tunghet fast det ändå känns skönt. Lägger mig ned på golvet och blundar och tänker att det här nog kommer bli en jävla resa som jag inte riktigt är beredd på men nu finns det verkligen ingen återvändo. Det börjar också dra i benmusklerna som det har den tidigare gången Jag tog syra.
22:00: Nu börjar hallucinationerna komma. Ligger på golvet och kollar upp i taket. Jag märker att det är som små diskokulor som snurrar runt i ett roterande inzoomande mönster. När jag kollar upp runt mig så ser jag att alla metallytor utan färg glänser och växlar mellan röd, grön och blåa färger. Det här fascinerar mig något enormt. Vi har blandad musik på och album omslagen börjar bli ojämna och omöjliga att fokusera på då dom skiftar konstant. Vid den här tiden bestämmer vi oss för att dela på sista lappen och vi stoppar in den i munen.
23:00: Nu börjar trippen på riktigt och jag och min polare sätter på Shpongle. Båda hallicunerar nu grovt och jag ligger mest på golvet och njuter av musiken. Vi varvare Shpongle och Stevie Ray Vaughan och The Doors. En väldigt fascinerande grej var att vi satte på Stevie Ray Vaughan live och vi sätter oss på golvet och kollar på skärmen och det känns som att vi sitter i publiken och kollar på honom. Musiken upplevs helt otrolig och det känns nästan religiöst. Jag hör verkligen musiken på en helt ny nivå. Alla detaljer hör Jag separat och kan fokusera på individuellt. Jag och min kompis försöker förklara alla saker vi ser och känner men det går inte riktigt. Då kommer Jag på att allt vi försöker tänka ut är bara en cykel (alltså tidsbegreppet) När vi inte kan förklara något säger jag bara att det är en cykel och att den kommer pågå för alltid. Detta sätter sig verkligen i mitt huvud.
00:00: Vi sätter på Shpongles museum of consiousness och albumomslagen börjar verkligen spåra ur. Bilden står verkligen inte stilla och Jag har svårt att tro att videon inte rör sig på något sett. Vi njuter av Shpongle och Musiken styr verkligen hallisarna som för mig är som diskokulor som är som ett lager på alla fysiska objekt som skiftar i färg hela tiden. Jag kollar på mina gitarrer och märker att dom ser levande ut och att dom ser väldigt inbjudande ut. Jag sitter nästan och dregglar åt mina gitarrer för dom är så fina och Jag känner att Jag gillar dom väldigt intensivt. Emellan åt lägger jag mig helt ner och kollar ner i golvet. Det bildas väldigt komplexa mönster i olika färger som jag helt försvinner in i ills Jag känner behovet av att prata med min kompis. Då Jag tappar fokus och dom försvinner. Tillslut sätter Jag mig på en av stolarna i rummet och det känns som jag kommer in på en helt ny nivå av verkligheten och jag undrar varför jag inte gjort det tidigare. På skärmen är museum of consciousness omslaget kvar och Jag försöker verkligen fokusera på att förstå vad Jag ser men det går verkligen inte och den är helt otrolig den pulserar i färger och skiftar form konstant. Jag förklarar det här genom att mina tankar är cykeln igen. Min mobil vid det här laget är helt otrolig. Texten på både Chrome och Snapchat skiftar form och färg konstant. Det är väldigt underhållande och helt otroligt.
CA:01:00: Vi bestämmer oss för att gå ut och ta en promenad. Vid det här laget trippar vi båda sönder och min kompis är rastlös. Jag känner inte något direkt behov av att gå ut men tänkte att det kunde bli kul. Vi tar oss upp så tyst vi kan. När vi går upp känns det som att vi kommer till en helt ny nivå. Ungefär som i ett spel med olika nivåer med olika utseenden. Vi tar på oss skor och jacka och går ut. Nu märker Jag att min kompis inte riktigt är på samma nivå som mig. Han går fram till våran familjs bil och börjar dra i dörren och säger att vi ska åka iväg på en åktur. Jag frågar vad han snackar om och drar bort honom ifrån bilen. Han slår till bakrutan lite löst som att han är packad. Sen säger han att vad var meningen med att vi går ut om vi inte skulle åka iväg. Han är verkligen helt borta vid det här laget. Jag har fortfarande lite grepp om verkligheten men märker att min kompis inte har det. Vi börjar gå och min kompis börjar prata om att han är gud och att han är odödlig. Jag försöker bara hänga med. Min syn vid det här laget liknar det vid en gammal cirkus att allt konstant skiftar i färg och blinkar. Det är väldigt underhållande. Ljudet vid det här laget är helt vridet också. Det känns som Jag hör ljud runt omkring mig hela tiden men Jag vet inte vart dom kommer ifrån. Jag snackar med min kompis och medans vi går försöker vi att lura varandra att fastna i tankeloopar och djupa tankar. Min kompis slår till en bils bakruta och Jag frågar vad han håller på med. Han sa att kände för det. Min kompis nämnde också att han känner sig som en gud och att han styr över våran värld. Nu är vi i centrum och ibland kommer det bilar. Jag känner mig som ett rådjur som nyss hoppat fram på vägen och Jag känner hur hela min verklighet skiftar när en bil kommer uppför en backe. Bara på grund av dess ljus. Min kompis säger att han vill gå in någonstans och föreslår tandläkaren. Jag säger att klockan är halv 2 på natten och att det inte går. Då börjar vi bege oss hem igen. Vid ett tillfälle går min kompis ut på bilvägen. Jag säger att det kan vara farligt men han säger att han är gud och är odödlig.
02:00: Vi kommer hem och går ner i mitt rum och fortsätter lyssna på Shpongle. Det är väldigt varmt så Jag öppnar dörren för att vädra. Vi snackar vidare om hu sjukt allt är och försöker förklara för varandra. Musiken är så himla intensivt och alla Shpongle låtar är så logiska i mitt huvud och hypnotiserande bra. Allt känns så bra och intensivt. Vi har en avslagen läsk som vi dricker av och det är helt otroligt. Sätter flaskan i munnen och biter och det är väldigt behagligt. Jag ligger på golvet och nästan dregglar och blir åter underhållen av mönstrena i golvet. Allt är så fantastiskt skönt. Det är några tillfällen när Jag ligger och blundar som Jag känner hur mitt sinne upplöses ifrån min kropp och blir ett med musiken och universum.
02:30: Jag hör ett skrik ifrån övervåningen. Det är min mamma som har vaknat av våran musik. Det känns helt sjukt men på något sätt lyckas Jag hålla mig lugnt och säger att vi ska gå upp och lägga oss på en gång. Tar med hörlurar och mobilen upp när Jag går och lägger mig.
02:45: Ligger i sängen och lyssnar på Sphongle. Sätter på Codex VI albumet och det är helt otroligt. Känslorna när första droppet slår in i remember the future är hel otrolig. Tappar hakan helt och kan inte stänga munnen det känns helt otroligt intensivt och så fantastiskt bra.
03:30: Bäddar ner mig i sängen nu och tider börjar gå helt sjukt fort. Lyssnar fortfarande på Codex VI och ibland när Jag släpper greppet och min själ åter ett med universum och Jag njuter som jag aldrig gjort innan. Går och kollar till min kompis ibland så att han inte snear. Det verkar gå bra för honom så går och lägger mig i sängen igen.
05:30:Jag har nu lyssnat på Shpongles Codex VI 2 gånger irad och det är helt otroligt varje gång. Min kompis kommer in i mitt rum och sätter sig i min stol. Han börjar fråga om vi verkligen var ute och Jag svarade ja. Han blir helt förbryllad och tror nästan inte på mig. Han säger att han upplevde det som att han var i en annan verklighet där han trodde att han var gud och att hans fysiska kropp var helt säker. Jag började förstå hur borta han var när vi var ute och insåg att om Jag inte hade haft grepp om verkligheten hade det kunnat gå riktigt illa. Vi sitter mest och kollar på varandra och det är sjukt hur mycket min kompis ansikte vrids och vänds. Sätter på musik på min mobil och det är helt otroligt hur mycket musik kan göra.
07:00: Min kompis vill gå och hämta sin mobil som han hade glömt i mitt rum. Vi går ner och sätter oss i mitt rum. Vi sitter mest och kollar på varandra och pratar om hur flummigt vi beter oss. Det är väldigt underhållande med att synen vrids och vänds hela tiden när vi kollar på varandra. Även fast vi inte gör något. Efter en stund går vi upp och lägger oss igen.
08:00: Har nu lyssnat på lite mer musik och känner att det är dags att försöka sova. Lägger hörlurarna åt sidan och släcker. Tankarna blir ännu mer konstiga när man inte har musik guidar dom.
08:30: Jag lyckas äntligen somna.
Skulle ge trippen 4/5 lappar. Den var väldigt spontan och ska Jag ta så här stora doser LSD igen så kommer verkligen behöva planera mycket bättre till nästa gång.
Tidigare substanser:Kokain, Hasch, Nikotin, Alkohol, Ecstasy
Dos: En och en halv lapp, 375ug
Tid: 12 Timmar
Det här är min första tripprapport och det är lite svårt att beskriva allt Jag kände men försökte det bästa Jag kunde.
En tråkig lördag fick jag och min kompis idén att ta några LSD lappar som Jag hade införskaffat runt jul. Det hela gjorde vi på impuls vilket nu i efterhand inte var en speciellt bra idé. Mina föräldrar var hemma och därför var det ganska riskfyllt även om vi kunde vara för oss själva.
CA: 20:00: Sitter med min polare i discord när han säger att vi borde hitta på något. Halvt på skämt säger Jag att vi skulle kunna ta dom där lapparna som vid det här laget har legat i min byrålåda i 3 veckor. Han säger visst och att han är framme om en kvart tjugo minuter.
20:30: Min polare kommer in i mitt rum och vi sitter och snackar en stund om vi verkligen ska göra det.
20:45: Vi bestämmer oss för att göra det och stoppar in varsin lapp på tungan och väntar förväntansfullt på dom första tecknen.
Ca:21:15: Jag känner dom första tecknen hur det börjar krypa i benen och magen känns konstig. Känner mig också lite tung i bakhuvudet. Min kompis börjar gäspa väldigt intensivt och det njuter han av väldigt mycket.
21:30: Jag börjar känna mig sjuk hög i kroppen men känner inte något speciellt med hörseln eller synen. Det känns som att min kropp blir fylld med spändhet och tunghet fast det ändå känns skönt. Lägger mig ned på golvet och blundar och tänker att det här nog kommer bli en jävla resa som jag inte riktigt är beredd på men nu finns det verkligen ingen återvändo. Det börjar också dra i benmusklerna som det har den tidigare gången Jag tog syra.
22:00: Nu börjar hallucinationerna komma. Ligger på golvet och kollar upp i taket. Jag märker att det är som små diskokulor som snurrar runt i ett roterande inzoomande mönster. När jag kollar upp runt mig så ser jag att alla metallytor utan färg glänser och växlar mellan röd, grön och blåa färger. Det här fascinerar mig något enormt. Vi har blandad musik på och album omslagen börjar bli ojämna och omöjliga att fokusera på då dom skiftar konstant. Vid den här tiden bestämmer vi oss för att dela på sista lappen och vi stoppar in den i munen.
23:00: Nu börjar trippen på riktigt och jag och min polare sätter på Shpongle. Båda hallicunerar nu grovt och jag ligger mest på golvet och njuter av musiken. Vi varvare Shpongle och Stevie Ray Vaughan och The Doors. En väldigt fascinerande grej var att vi satte på Stevie Ray Vaughan live och vi sätter oss på golvet och kollar på skärmen och det känns som att vi sitter i publiken och kollar på honom. Musiken upplevs helt otrolig och det känns nästan religiöst. Jag hör verkligen musiken på en helt ny nivå. Alla detaljer hör Jag separat och kan fokusera på individuellt. Jag och min kompis försöker förklara alla saker vi ser och känner men det går inte riktigt. Då kommer Jag på att allt vi försöker tänka ut är bara en cykel (alltså tidsbegreppet) När vi inte kan förklara något säger jag bara att det är en cykel och att den kommer pågå för alltid. Detta sätter sig verkligen i mitt huvud.
00:00: Vi sätter på Shpongles museum of consiousness och albumomslagen börjar verkligen spåra ur. Bilden står verkligen inte stilla och Jag har svårt att tro att videon inte rör sig på något sett. Vi njuter av Shpongle och Musiken styr verkligen hallisarna som för mig är som diskokulor som är som ett lager på alla fysiska objekt som skiftar i färg hela tiden. Jag kollar på mina gitarrer och märker att dom ser levande ut och att dom ser väldigt inbjudande ut. Jag sitter nästan och dregglar åt mina gitarrer för dom är så fina och Jag känner att Jag gillar dom väldigt intensivt. Emellan åt lägger jag mig helt ner och kollar ner i golvet. Det bildas väldigt komplexa mönster i olika färger som jag helt försvinner in i ills Jag känner behovet av att prata med min kompis. Då Jag tappar fokus och dom försvinner. Tillslut sätter Jag mig på en av stolarna i rummet och det känns som jag kommer in på en helt ny nivå av verkligheten och jag undrar varför jag inte gjort det tidigare. På skärmen är museum of consciousness omslaget kvar och Jag försöker verkligen fokusera på att förstå vad Jag ser men det går verkligen inte och den är helt otrolig den pulserar i färger och skiftar form konstant. Jag förklarar det här genom att mina tankar är cykeln igen. Min mobil vid det här laget är helt otrolig. Texten på både Chrome och Snapchat skiftar form och färg konstant. Det är väldigt underhållande och helt otroligt.
CA:01:00: Vi bestämmer oss för att gå ut och ta en promenad. Vid det här laget trippar vi båda sönder och min kompis är rastlös. Jag känner inte något direkt behov av att gå ut men tänkte att det kunde bli kul. Vi tar oss upp så tyst vi kan. När vi går upp känns det som att vi kommer till en helt ny nivå. Ungefär som i ett spel med olika nivåer med olika utseenden. Vi tar på oss skor och jacka och går ut. Nu märker Jag att min kompis inte riktigt är på samma nivå som mig. Han går fram till våran familjs bil och börjar dra i dörren och säger att vi ska åka iväg på en åktur. Jag frågar vad han snackar om och drar bort honom ifrån bilen. Han slår till bakrutan lite löst som att han är packad. Sen säger han att vad var meningen med att vi går ut om vi inte skulle åka iväg. Han är verkligen helt borta vid det här laget. Jag har fortfarande lite grepp om verkligheten men märker att min kompis inte har det. Vi börjar gå och min kompis börjar prata om att han är gud och att han är odödlig. Jag försöker bara hänga med. Min syn vid det här laget liknar det vid en gammal cirkus att allt konstant skiftar i färg och blinkar. Det är väldigt underhållande. Ljudet vid det här laget är helt vridet också. Det känns som Jag hör ljud runt omkring mig hela tiden men Jag vet inte vart dom kommer ifrån. Jag snackar med min kompis och medans vi går försöker vi att lura varandra att fastna i tankeloopar och djupa tankar. Min kompis slår till en bils bakruta och Jag frågar vad han håller på med. Han sa att kände för det. Min kompis nämnde också att han känner sig som en gud och att han styr över våran värld. Nu är vi i centrum och ibland kommer det bilar. Jag känner mig som ett rådjur som nyss hoppat fram på vägen och Jag känner hur hela min verklighet skiftar när en bil kommer uppför en backe. Bara på grund av dess ljus. Min kompis säger att han vill gå in någonstans och föreslår tandläkaren. Jag säger att klockan är halv 2 på natten och att det inte går. Då börjar vi bege oss hem igen. Vid ett tillfälle går min kompis ut på bilvägen. Jag säger att det kan vara farligt men han säger att han är gud och är odödlig.
02:00: Vi kommer hem och går ner i mitt rum och fortsätter lyssna på Shpongle. Det är väldigt varmt så Jag öppnar dörren för att vädra. Vi snackar vidare om hu sjukt allt är och försöker förklara för varandra. Musiken är så himla intensivt och alla Shpongle låtar är så logiska i mitt huvud och hypnotiserande bra. Allt känns så bra och intensivt. Vi har en avslagen läsk som vi dricker av och det är helt otroligt. Sätter flaskan i munnen och biter och det är väldigt behagligt. Jag ligger på golvet och nästan dregglar och blir åter underhållen av mönstrena i golvet. Allt är så fantastiskt skönt. Det är några tillfällen när Jag ligger och blundar som Jag känner hur mitt sinne upplöses ifrån min kropp och blir ett med musiken och universum.
02:30: Jag hör ett skrik ifrån övervåningen. Det är min mamma som har vaknat av våran musik. Det känns helt sjukt men på något sätt lyckas Jag hålla mig lugnt och säger att vi ska gå upp och lägga oss på en gång. Tar med hörlurar och mobilen upp när Jag går och lägger mig.
02:45: Ligger i sängen och lyssnar på Sphongle. Sätter på Codex VI albumet och det är helt otroligt. Känslorna när första droppet slår in i remember the future är hel otrolig. Tappar hakan helt och kan inte stänga munnen det känns helt otroligt intensivt och så fantastiskt bra.
03:30: Bäddar ner mig i sängen nu och tider börjar gå helt sjukt fort. Lyssnar fortfarande på Codex VI och ibland när Jag släpper greppet och min själ åter ett med universum och Jag njuter som jag aldrig gjort innan. Går och kollar till min kompis ibland så att han inte snear. Det verkar gå bra för honom så går och lägger mig i sängen igen.
05:30:Jag har nu lyssnat på Shpongles Codex VI 2 gånger irad och det är helt otroligt varje gång. Min kompis kommer in i mitt rum och sätter sig i min stol. Han börjar fråga om vi verkligen var ute och Jag svarade ja. Han blir helt förbryllad och tror nästan inte på mig. Han säger att han upplevde det som att han var i en annan verklighet där han trodde att han var gud och att hans fysiska kropp var helt säker. Jag började förstå hur borta han var när vi var ute och insåg att om Jag inte hade haft grepp om verkligheten hade det kunnat gå riktigt illa. Vi sitter mest och kollar på varandra och det är sjukt hur mycket min kompis ansikte vrids och vänds. Sätter på musik på min mobil och det är helt otroligt hur mycket musik kan göra.
07:00: Min kompis vill gå och hämta sin mobil som han hade glömt i mitt rum. Vi går ner och sätter oss i mitt rum. Vi sitter mest och kollar på varandra och pratar om hur flummigt vi beter oss. Det är väldigt underhållande med att synen vrids och vänds hela tiden när vi kollar på varandra. Även fast vi inte gör något. Efter en stund går vi upp och lägger oss igen.
08:00: Har nu lyssnat på lite mer musik och känner att det är dags att försöka sova. Lägger hörlurarna åt sidan och släcker. Tankarna blir ännu mer konstiga när man inte har musik guidar dom.
08:30: Jag lyckas äntligen somna.
Skulle ge trippen 4/5 lappar. Den var väldigt spontan och ska Jag ta så här stora doser LSD igen så kommer verkligen behöva planera mycket bättre till nästa gång.