Substans: Lergigan & Hasch
Dos: Oklart. 10+ Lergigan 25MG / Tre gram hasch
Ålder: 20+
Kön: Man
Vikt: ca 95KG
Tid: X antal timmar
Beskrivning: Överdos av Lergigan samt overkliga händelser skapat av hasch.( (FB) Haschpsykos på papper) Jag postar en länk till min första haschpsykos om ni vill läsa den före. Dem overkliga händelserna var psykos enligt läkaren.
Utvärdering: Kostnad på trasiga saker = över 10k S.kr
Okej. Nu ska jag försöka att beskriva så bra jag bara kan om det jag var med om för nio månader sedan.
Jag vaknar runt klockan 12 på dagen och känner att allting är bra som vanligt och jag meckar första för att kicka igång dagen. Jag blir bäng och chillar hemma ett par timmar och kollar på film samtidigt som jag röker några joppar.
Klockan är nu runt 18:00 på kvällen och jag bjuder hem två vänner för att röka på med och lyssna på musik.
X och Y kommer över till min lägenhet och vi sätter igång musik och börjar mecka. Jag tar två Lergigan vid det här tillfället för att minska min ångest och eventuella spök/psykos tankar som jag fick utav THC.
Klockan är nu 19:00 och vi skojar pch skämtar med varann om allt möjligt. Jag har en relativt bra känsla i kroppen. Jag tar två stycken Lergigan till. Vi pratar om samhället och vad som skulle kunna bli bättre och vi försöker lista ut om vi kan påverka världen själva. Inga direkta bra svar på det blev det heller.
Klockan blir 20:00 och det börjar mörkna ute. Två till Lergigan tar jag.
Klockan 21:00 lika så. Två till Lergigan. "Du kanske ska ta det lugnt med dem dära pillrena." Säger X. Jag nickar och håller med. Kroppen och toppen mår bra. Vi röker mera.
Klockan blir nu 22:00 och jag har glömt rådet som jag fick och tog två till. Det är nu saker börjar hända. Ljus från lampor blir mycket starka när jag tittar på dem och jag svävar emellan verklighet och fantasi. Jag säger en hel del korkade meningar till X och Y. Dem lessnar på mig och säger att dem ska gå hem till sig. Jag säger att jag vill följa med för att jag var rädd för att bli lämnad ensam då jag fick det väldigt svårt att skilja på verklighet och fantasi. Jag följer med X och Y halvvägs hem till dem och vi stannar vid en bänk där jag får sitta och andas ut litegrann. Jag har inga skor på mig. Jag ber X och Y om att få sova hos dem för att jag var rädd för att vara hemma ensam. Dem nekar mig och X går hem samtidigt som Y säger att han kan följa mig hem. Jag tar erbjudandet och vi går hem till mig. Y säger hejdå och går hem till sig.
Nu är jag ensam och detta kommer inte att bli roligt. Jag tar fler Lergigan, sätter igång musik och röker på. Jag blir knäpp och tappar medvetandet. Folket på TV:n börjar prata med mig. Det ger mig panik och massa obehagliga känslor. Jag går till hallen där jag öppnar byrålådan och kastar ut alla kläder. Det kickar på så hårt vid det här laget att jag inte ens vet vad jag håller på med. Jag tar en blyertspenna och försöker få ut känslorna jag kände på den vita väggen i hallen. Det blev ett konstverk. Jag försöker sova med CEV's. Ljus blinkade emot ögat när jag blundade och det gjorde att jag inte kunde sova.
Jag stiger upp och meckar en ny och tar flera Lergigan. Komihåg att jag svävar mellan fantasi och verklighet. I fantasin skulle allt bli bättre med flera Lergigan.
Klockan är efter 00:00. Jag är i vardagsrummet och jag får ett utbrott grundat på min ångest där jag kastar något på TV:n. Jag träffar exakt i mitten med ett hårt föremål på ca 10cm och 5cm i diameter. Jag träffar läskigt bra. Som i mitten på en "kasta pil tavla". Jag skrattar för mig själv av ilska över hur allt måste vara så perfekt jämnt. Jag är fortfarande arg så jag slår sönder datorskärmen också. Men jag är inte klar där. Innan jag slår sönder inre fönstret till balkong dörren så fastnar jag i blicken på lamporna utifrån balkongen. Vanliga gula lampor som lyser upp gång vägarna. Ljusen ökar och minskar i storlek. Jag slår mig bort ifrån det.
Klockan är 02:00. Jag ska ut på balkongen och röka en cigg men jag ser mig själv i balkongfönstret och jag blir så arg på monstret jag skådat så jag slår sönder inre fönstret på balkongdörren. Jag skadar handen av glaset och blöder ifrån handen. Så här står jag, mitt i vardagsrummet 03:00 med ena handen högt upp i luften för att "stoppa" blödningen. Jag blir stående där en längre tid samtidigt som jag fightas med mig själv i huvudet. Det kickar på som fan och jag vet om att detta inte kommer att sluta bra. Jag kan inte tänka logiskt i denna skepnad och där av ringer jag inte någon vän som skulle kunna kört mig till sjukhuset. Där jag behövde sy och få vila. Men jag kom till sjukhuset senare men det var ingen vän som skjutsade mig. Blödningen har slutat och jag vill inte vara kvar i misären jag skapat i lägenheten, en blinkande TV, datorskärm med total pixel fel och glas på golvet. Jag går till frysen och tar fram en snabbmat låda. Torskfilé. Perfekt. Jag kastar skiten på golvet i hallen och begär mig ut mot civilisationen. Jag kommer inte långt då jag fastnar på ljusen i trapphuset och där sätts det även igång ett mänskligt iRL spel, en verision av Age of Empire II som jag spelat som liten. Varje trappsteg uppåt i trapphuset var som en seger och varje våning var som en ny nivå i spelet. Jag hörde olika ljud inifrån olika lägenheter och på andra våningen,2/3, så fastnar jag i trappen påväg upp mot sista våningen och mitt slutgiltiga mål. Kom jag upp där skulle jag bli belönad med allt möjligt, trodde jag.
Jag hör X och Y's röster inifrån en lägenhet på andra våningen när jag är på trapporna upp mot våning tre. Dem krigar emot mig. Vi använder olika verktyg ifrån spelet för att klå varandra. Allt psykiskt. Klockan var runt 04:00 när jag gick ut och klockan var runt 04:10 när jag var på andra våningen och började kriget emot mina vänner som var i en lägenhet på våning två. Fighten håller i över en halvtimme innan jag vinner då jag uppgraderade mina hästar på spelet. "YYYyhhhhYyyyy" lät det. Hästarna är nu uppgraderade och jag vinner fighten. Jag tar mig upp till sista våningen och där är det två dörrar. En dörr är mörk brun och den andra ljus brun. Går jag in i fel dörr, då får jag va med om tortyr i 40år för att sedan bli avrättad. Tar jag rätt dörr och öppnar så får jag världens alla krafter och en dator där jag kan styra allt. Allt skulle jag kunna styra ifrån lägenheten, om jag valde rätt lägenhet. Jag börjar grubbla med mig själv om hur jag ska välja. Sedan hör jag en kvinnlig röst ifrån den ljusbruna dörren. (Tjejen som bor där känner min stora syster och har återberättat detta för min syster. Jag visste inte vem som bodde där.) Hon märker att jag är påverkad och hon har larmat Polisen. Jag vet inte det. Jag frågar henne om jag får komma in men hon nekar mig och säger att hennes hamster har gått och lagt sig. Jag får känslan av att hamstern är svaret på allt och att detta är rätt lägenhet som jag ska in i.
Jag pratar med kvinnan innanför dörren och frågar snällt om jag får komma in gång på gång. Jag kunde inte säga varför men jag visste att jag kunde styra världen efteråt. Så jag försökte och försökte. Jag är helt i fantasi världen och ja, Polisen kom. Poliser har på sig Komradio där det lyser grönt och rött i väldigt litet format och jag fastnar på dem röda och gröna prickarna. Samtidigt som jag diskuterar med Poliserna i en bra stund. Säkert 10minuter innan dem spreyar pepparspray på mig och bär ner mig ifrån trapphuset. Poliserna lastar in mig i bilen. Han som kör är i min fantasi en tjejväns pojkvän. Det lät som honom. Jag såg inget förnst senare. Polisen hade suttit på min luva över ansiktet för att jag spotta på dem. Vi åker ett tag innan dem stannar på donken och jag vet inte än idag om det var fantasin eller inte men dem frågar mig om jag vilm ha något men jag svarar nej.
Efter det kommer vi till sjukhuset där dem ska sy ihop mitt sår på handen och hon som syr är blind och dem andra guidar henne igenom proceduren.
Snipp snapp slut så var sagan slut.
Det tog lång tid att (ca sju dagar) att förstå verklighet och fantasi. Jag blev direkt inlagd efter dem sytt mig. Inlagd i ca tre veckor innan jag fick komma till ett behandlingshem.
Ingen höjdare var detta och jag har mått dåligt av mitt missbruk. Idag är jag drogfri.
Jag förstår att det inte är så kul att läsa en sån här rapport men jag ville ändå dela med mig av den.
Tack för denna gång.
Dos: Oklart. 10+ Lergigan 25MG / Tre gram hasch
Ålder: 20+
Kön: Man
Vikt: ca 95KG
Tid: X antal timmar
Beskrivning: Överdos av Lergigan samt overkliga händelser skapat av hasch.( (FB) Haschpsykos på papper) Jag postar en länk till min första haschpsykos om ni vill läsa den före. Dem overkliga händelserna var psykos enligt läkaren.
Utvärdering: Kostnad på trasiga saker = över 10k S.kr
Okej. Nu ska jag försöka att beskriva så bra jag bara kan om det jag var med om för nio månader sedan.
Jag vaknar runt klockan 12 på dagen och känner att allting är bra som vanligt och jag meckar första för att kicka igång dagen. Jag blir bäng och chillar hemma ett par timmar och kollar på film samtidigt som jag röker några joppar.
Klockan är nu runt 18:00 på kvällen och jag bjuder hem två vänner för att röka på med och lyssna på musik.
X och Y kommer över till min lägenhet och vi sätter igång musik och börjar mecka. Jag tar två Lergigan vid det här tillfället för att minska min ångest och eventuella spök/psykos tankar som jag fick utav THC.
Klockan är nu 19:00 och vi skojar pch skämtar med varann om allt möjligt. Jag har en relativt bra känsla i kroppen. Jag tar två stycken Lergigan till. Vi pratar om samhället och vad som skulle kunna bli bättre och vi försöker lista ut om vi kan påverka världen själva. Inga direkta bra svar på det blev det heller.
Klockan blir 20:00 och det börjar mörkna ute. Två till Lergigan tar jag.
Klockan 21:00 lika så. Två till Lergigan. "Du kanske ska ta det lugnt med dem dära pillrena." Säger X. Jag nickar och håller med. Kroppen och toppen mår bra. Vi röker mera.
Klockan blir nu 22:00 och jag har glömt rådet som jag fick och tog två till. Det är nu saker börjar hända. Ljus från lampor blir mycket starka när jag tittar på dem och jag svävar emellan verklighet och fantasi. Jag säger en hel del korkade meningar till X och Y. Dem lessnar på mig och säger att dem ska gå hem till sig. Jag säger att jag vill följa med för att jag var rädd för att bli lämnad ensam då jag fick det väldigt svårt att skilja på verklighet och fantasi. Jag följer med X och Y halvvägs hem till dem och vi stannar vid en bänk där jag får sitta och andas ut litegrann. Jag har inga skor på mig. Jag ber X och Y om att få sova hos dem för att jag var rädd för att vara hemma ensam. Dem nekar mig och X går hem samtidigt som Y säger att han kan följa mig hem. Jag tar erbjudandet och vi går hem till mig. Y säger hejdå och går hem till sig.
Nu är jag ensam och detta kommer inte att bli roligt. Jag tar fler Lergigan, sätter igång musik och röker på. Jag blir knäpp och tappar medvetandet. Folket på TV:n börjar prata med mig. Det ger mig panik och massa obehagliga känslor. Jag går till hallen där jag öppnar byrålådan och kastar ut alla kläder. Det kickar på så hårt vid det här laget att jag inte ens vet vad jag håller på med. Jag tar en blyertspenna och försöker få ut känslorna jag kände på den vita väggen i hallen. Det blev ett konstverk. Jag försöker sova med CEV's. Ljus blinkade emot ögat när jag blundade och det gjorde att jag inte kunde sova.
Jag stiger upp och meckar en ny och tar flera Lergigan. Komihåg att jag svävar mellan fantasi och verklighet. I fantasin skulle allt bli bättre med flera Lergigan.
Klockan är efter 00:00. Jag är i vardagsrummet och jag får ett utbrott grundat på min ångest där jag kastar något på TV:n. Jag träffar exakt i mitten med ett hårt föremål på ca 10cm och 5cm i diameter. Jag träffar läskigt bra. Som i mitten på en "kasta pil tavla". Jag skrattar för mig själv av ilska över hur allt måste vara så perfekt jämnt. Jag är fortfarande arg så jag slår sönder datorskärmen också. Men jag är inte klar där. Innan jag slår sönder inre fönstret till balkong dörren så fastnar jag i blicken på lamporna utifrån balkongen. Vanliga gula lampor som lyser upp gång vägarna. Ljusen ökar och minskar i storlek. Jag slår mig bort ifrån det.
Klockan är 02:00. Jag ska ut på balkongen och röka en cigg men jag ser mig själv i balkongfönstret och jag blir så arg på monstret jag skådat så jag slår sönder inre fönstret på balkongdörren. Jag skadar handen av glaset och blöder ifrån handen. Så här står jag, mitt i vardagsrummet 03:00 med ena handen högt upp i luften för att "stoppa" blödningen. Jag blir stående där en längre tid samtidigt som jag fightas med mig själv i huvudet. Det kickar på som fan och jag vet om att detta inte kommer att sluta bra. Jag kan inte tänka logiskt i denna skepnad och där av ringer jag inte någon vän som skulle kunna kört mig till sjukhuset. Där jag behövde sy och få vila. Men jag kom till sjukhuset senare men det var ingen vän som skjutsade mig. Blödningen har slutat och jag vill inte vara kvar i misären jag skapat i lägenheten, en blinkande TV, datorskärm med total pixel fel och glas på golvet. Jag går till frysen och tar fram en snabbmat låda. Torskfilé. Perfekt. Jag kastar skiten på golvet i hallen och begär mig ut mot civilisationen. Jag kommer inte långt då jag fastnar på ljusen i trapphuset och där sätts det även igång ett mänskligt iRL spel, en verision av Age of Empire II som jag spelat som liten. Varje trappsteg uppåt i trapphuset var som en seger och varje våning var som en ny nivå i spelet. Jag hörde olika ljud inifrån olika lägenheter och på andra våningen,2/3, så fastnar jag i trappen påväg upp mot sista våningen och mitt slutgiltiga mål. Kom jag upp där skulle jag bli belönad med allt möjligt, trodde jag.
Jag hör X och Y's röster inifrån en lägenhet på andra våningen när jag är på trapporna upp mot våning tre. Dem krigar emot mig. Vi använder olika verktyg ifrån spelet för att klå varandra. Allt psykiskt. Klockan var runt 04:00 när jag gick ut och klockan var runt 04:10 när jag var på andra våningen och började kriget emot mina vänner som var i en lägenhet på våning två. Fighten håller i över en halvtimme innan jag vinner då jag uppgraderade mina hästar på spelet. "YYYyhhhhYyyyy" lät det. Hästarna är nu uppgraderade och jag vinner fighten. Jag tar mig upp till sista våningen och där är det två dörrar. En dörr är mörk brun och den andra ljus brun. Går jag in i fel dörr, då får jag va med om tortyr i 40år för att sedan bli avrättad. Tar jag rätt dörr och öppnar så får jag världens alla krafter och en dator där jag kan styra allt. Allt skulle jag kunna styra ifrån lägenheten, om jag valde rätt lägenhet. Jag börjar grubbla med mig själv om hur jag ska välja. Sedan hör jag en kvinnlig röst ifrån den ljusbruna dörren. (Tjejen som bor där känner min stora syster och har återberättat detta för min syster. Jag visste inte vem som bodde där.) Hon märker att jag är påverkad och hon har larmat Polisen. Jag vet inte det. Jag frågar henne om jag får komma in men hon nekar mig och säger att hennes hamster har gått och lagt sig. Jag får känslan av att hamstern är svaret på allt och att detta är rätt lägenhet som jag ska in i.
Jag pratar med kvinnan innanför dörren och frågar snällt om jag får komma in gång på gång. Jag kunde inte säga varför men jag visste att jag kunde styra världen efteråt. Så jag försökte och försökte. Jag är helt i fantasi världen och ja, Polisen kom. Poliser har på sig Komradio där det lyser grönt och rött i väldigt litet format och jag fastnar på dem röda och gröna prickarna. Samtidigt som jag diskuterar med Poliserna i en bra stund. Säkert 10minuter innan dem spreyar pepparspray på mig och bär ner mig ifrån trapphuset. Poliserna lastar in mig i bilen. Han som kör är i min fantasi en tjejväns pojkvän. Det lät som honom. Jag såg inget förnst senare. Polisen hade suttit på min luva över ansiktet för att jag spotta på dem. Vi åker ett tag innan dem stannar på donken och jag vet inte än idag om det var fantasin eller inte men dem frågar mig om jag vilm ha något men jag svarar nej.
Efter det kommer vi till sjukhuset där dem ska sy ihop mitt sår på handen och hon som syr är blind och dem andra guidar henne igenom proceduren.
Snipp snapp slut så var sagan slut.
Det tog lång tid att (ca sju dagar) att förstå verklighet och fantasi. Jag blev direkt inlagd efter dem sytt mig. Inlagd i ca tre veckor innan jag fick komma till ett behandlingshem.
Ingen höjdare var detta och jag har mått dåligt av mitt missbruk. Idag är jag drogfri.
Jag förstår att det inte är så kul att läsa en sån här rapport men jag ville ändå dela med mig av den.
Tack för denna gång.
