Varför är det fel att vara bitter?

Varför är det så fel att vara just bitter?

Varför är i princip alla känslomässiga tillstånd en människa kan befinna sig i mer eller mindre fullt ut accepterade medans den som anses vara bitter ofta utan omsvep fördömms och nästan fråntas rätten att befinna sig i sin känsla?

Varför liknar "bitter" mer ett skällsord när tex den nära släktingen "deprimerad" fått tagit plats i känslornas finrum och tvärtom ofta bejakas?

Håller ni med om att bitterheten är den själsliga motsvarigheten till spetälska?

Varför är det så?

Är det i sin ordning att bitterhet och bittra människor möts med avsmak medans andra känslomässiga tillstånd hos andra människor genererar empati och en klapp på axeln?

Jag vill alltså diskutera bitterheten i i relation till andra känslor och varför bittra personer ofta kan avfärdas så mycket lättare och är påtagligt mycket mindre önskvärda i tex sociala sammanhang än människor som befinner sig i minst lika negativa känslomässiga tillstånd men av annan karaktär.

För tydlighetens skull vill jag understryka att jag själv inte på något sätt känner mig bitter eller personligen har problem att uttrycka och få acceptans för mina känslor.

Frågan är ställd utifrån ett större perspektiv där jag förundras över med vilken lätthet även professionella själavårdare kan avfärda och markera bitterheten som något väldigt "fult" och icke önskvärt medans allsköns andra känslor gärna omfamnas och gullas med.

Kan passa på att önska god fortsättning på nya året också.

Mvh Conny

För att bittra människor förstör stämmningen med sin passiv-aggressivitet

För att alla andra känslor är flyktiga?

Bitterhet kan självfallet vara nåt dåligt om den gör den bittre personen onödigt olycklig, samt om hen behandlar andra människor illa p.g.a. sin bitterhet.

bitterhet är nära förknippat med avundsjuka. Att gå runt och vara avundsjuk på allt och alla så man blir bitter är fruktansvärt ocharmigt.

Jag älskar bitterhet, jag är nog själv en bitter jävel. Dagligen möter jag glada människor och bara ligger i hängmattan och tänker "vänta några år du din optimistiska fan så ska nog du också hata livet".

Unga vidriga backpackers, som inget vet.

Bittra människor är ofta människor som arbetat med något skitjobb hela livet som ser till att samhället går runt, till skillnad från jätteglada journalister som bor på Södermalm, dricker rödvin fyra kvällar i veckan och äter ute jämt, och knullar runt i sina PK-kretsar, såna som tror att vatten kommer automatiskt utan arbete i kranen, och lever på att förnedra de bittra män som ser till att det finns vatten i kranen. Klart man kan bli bitter om man arbetar på Reningsverket och bara får skit av samhället för det.

Svårt att veta vad bitterhet är eg.. Men att de anses dåligt och Inte PK, det är klart.
Bara det gör att jag vill höja bitterhet till skyarna.

Men ett försök till att def. vad bitterhet är:
Att se något som är fel, MEN inte kunna göra något åt det. Ger kanske bitterhet.
Om Gud såg människornas ondska, men inte kunde fixa det, vore det rimligt att han bev sur (bitter).

MEN han kom på att han kunde dränka alla människor, SÅ DÅ blev han nog inte bitter.
Så om man vill bli av med bitterhet ska man nog hämnas.

Vad gäller umgänge med bittra människor och att deras missnöje skulle förstöra stämningen för de andra så kan jag bara säga att exempelvis depression som idag är så normaliserat, avstigmatiserat, accepterat och till och med trendigt inte är något bättre att ha i umgängeskretsen. Fan vad jag stör mig på att alla snowflakes är deprimerade över ingenting nu för tiden. Känner ffolk som är milt förbittrade och brukar oftast stötta dem med genuint medhåll istället för att dalta med dem som man gör med alla konstant deprimerade. Är ej bitter själv men folk som är bittra har ofta, väldigt ofta rätt i vad de säger. Ljuset kan vara ganska mörkt ibland.

Lite åt det hållet kanske men tillstånd som melankoli t.ex. är inte flyktigt.

Bitterhet betraktas definitivt förklenande precis som självömkan. Antingen är det synd om en eller så är det inte, är det synd om en så är det ju ingenting man "går omkring" och "tycker". Redogör man om saker man plågas av får man ofta nedlåtande höra att man ömkar sig själv och att man vill bli tyckt synd om när man egentligen bara behöver ventilera och få feedback och förståelse.

Bitterhet är väl ett negativt tillstånd som irrelevant läggs ut på omgivningen.

Bitterhet är en dygd när den utförs med glimten i ögat.

Bitterhet är ett gift du själv tar för att du vill andra ska må dåligt. Funkar sådär....