DMT: Hur hanterar man dödsångest?

Morfin

För sent. Har redan provat DMT. Men som ett generellt råd håller jag med dig.

Har du själv testat denna kombination. Kan du utveckla lite mer?

Morfin hjälper mot allt

Aldrig haft dödsångest när ja tagit DMT. Är redan död så varför vara orolig för något sådant?

Menar du att du är psykiskt sjuk och är orädd för det okända?!

Nej varför tror du att jag skulle vara psykiskt sjuk?


Jag är död, förbi döden. Helt orädd för det okända kan jag inte säga att jag är, men min nyfikenhet och fascinationen för det okända är större

Om du syftar på att du har upplevt egodöd många gånger om så är jag med på tåget.


Har KirkHammet fortfarande dödsångest efter sina trippar som inte tillåter honom att sova ordentligt?

Tja, Valium och Morfin kan säkert hjälpa till att balansera det sköra psyket.

nope jag menar död. men kan vara svårt att förstå :P

Jag kan tipsa om Calma/dimenhydrinat (Åksjuke tabletter) det får allting att fastna på plats så att säga. Mycket smart, testade det själv häromdagen...

skulle själv lägga upp det så här- Rök/Svampa/Trippa ----- och börja tugga Calma ^^ (MKT MASSA MÅNGA) hehehe

Kan bara tala utifrån egna erfarenheter men imo finns ingen quick fix. Jag vet utan tvivel att rädsla enbart är ett koncept i huvudet, dvs inte verkligt. Vidare är allt okänt en del av dig liksom allt känt, det ena kan inte finnas utan det andra. När du börjar acceptera allt som händer dig vardagligen, definiera allt som OK, är du på god väg. Allt omkring dig är DU, är en del av dig. Det finns bara du/jag och har alltid funnits bara jag, i olika skepnader. Du vet att människor föds och du vet mycket väl att människor dör, och därefter vet du att nya människor föds. Dom är alla DU. Varhelst det finns människor, där finns DU.

Varesig du upplever egodöd med eller utan droger, poängen är att acceptera. Mer och mer för varje dag. Egodöd är ingen tröskel, det är en stege eller trappa. Ta ett steg varje dag, förbered dig genom att acceptera världen som en del av dig själv. Lycka till broder.

Blir både lite sugen och förskräckt på samma gång. 🙂

Om man vantrivs här med allt vad det innebär och inte har några alls som man står nära (helt allvarligt alltså, trivs bäst ensam), hur tror du döden ser ut? Trött på allt tjat om att återförenas med nära och kära. På vilket sätt börjar livet efter detta? Varför anser du det vara bättre? Är uppriktigt nyfiken då jag inte finner några svar själv mer än att jag är trött på eländet här