Era tankar - Del III (Hämnd och rättvisa)

1. Hämnd är en personlig känsla av att man vill utjämna en balans. Rättvisa är det som måste finnas i ett samhälle, brott och straff.

2. Japp.

3. Det är fel, till en viss gränt. Vi måste kontrollera behovet av hämnd för att fungera i samhället - och kunna skapa ett fungerande, civiliserat samhälle.

Det måste skiljas på vad som är "rätt" enligt ett effektivt system och vad som känns rätt för individen.

Eftersom den mänskliga arten är så enfaldig är det bra om det finns en "lag" som hindrar den från att ta död på sig själv. De som är enfaldiga är ofta de som är farliga och antingen låter sig kontrolleras eller bör kontrolleras.

Ingen har egentligen rätt att bestämma vad någon annan ska få göra.

Dessutom kan inte saker förenklas till ord som "rätt" eller "fel".

Om någon har fått sin familj våldtagen och mördad av en kristen t.ex.
och den personen reagerar med att leta upp och döda den skyldige,
så kan det inte kallas varken "rätt" eller "fel".

Det kan vara naturligt.

1: Vad är det för skillnad mellan hämnd och rättvisa?
Hämnd kan ses som är moraliskt rätt för enskillda individer vid ett speciellt fall, medans rättvisa är något som de flesta kan enas om är moraliskt rätt för samhället som helhet.

2: Är försök eller lust att hämnas en del av den mänskliga naturen?
Ja, självklart.

3: Om det är en del av den mänskliga naturen, skall det då betraktas som "fel"?
Ja, det är det som skiljer oss från djuren. Att vi kan genom vilja och förnuft göra saker som strider mot våra instinkter.

1# Hämd är inte nödvändigtvist en personlig aktion, hämd leder till hämd medans rättvisa är en slutpunkt där alla fått det dom ska ha. Rättvisan står för ett civiliserat samhälle medans hämd står för anarki. Samtidigt är rättvisa ett sånt där ord som tex perfekt, vad är perfekt och om det verkligen är perfekt så måste det ju inte finnas några nackdelar eller fel alls, och det är omöjligt.

2# En vilja till hämd är naturligt medans en hämdaktion är onaturligt. Tycker det där med djuren var intressant, tror helt klart att det inte är uteslutet att hämd skapadas av vår "civilisation".

3# Ja det är fel.

Tror jag iaf

1: Vad är det för skillnad mellan hämnd och rättvisa?
Hämnd är en vedergällning/hämndaktion som i första hand ger personlig upprättelse. Att definiera rättvisa är krånligt. Men själv utgår jag nog från John Rawls uppfattning om rättvisa. Han skriver i boken A theory of justice att rättvisa uppnås när människor samlas för att komma överrens om vilka grundregler som ska ingå i deras samhälle. Deltagharna förutsätts tänka rationellt. Därefter följer diverse principer som frihetsprincipen, jämlikhetsprincipen etc.

Skillnaden enligt mig mellan de två begreppen är att hämnda är en personlig åtgärd, medan rättvisa är viss grupps (ett samhälle, Land) åtgärd.

2: Är försök eller lust att hämnas en del av den mänskliga naturen?
Ja. Har inget påtagligt argument för detta, men det är en känsla bara. Kan bara tala för egna erfarenheter när jag säger att jag alltid har en viss hämndkänsla inom mig.

3: Om det är en del av den mänskliga naturen, skall det då betraktas som "fel"? I och med att vi numera ses som civiliserade individer ska vi även handla utefter vad som anses vara rationellt och civilserat. Hämd medför i med stor sannolikhet negativa konsekvenser och anses därför inte vara ett rationellt handlade. Dock ska man inte klandra den som känner hämnd iom att det är naturligt. Men för att samhället ska fungera korrekt är det viktigt att vi inte får utlopp för vår hämndlystenhet.

Detta kanske blev lite luddigt

I ett experiment som publicerades ganska nyligen visade man att män som får uppleva en önskad hämnd stimuleras i belöningscentrum i hjärnan. Så var det inte för kvinnor. Så kanske man vågar påstå att för män är hämnden åtminstone mer naturlig än för kvinnor.

Och djur hämnas. Apor tar ofta ut sin frustration på någon annan apa efter att själva utsatts för kränkningar. Man kanske kan anta att OM det hade gått att ta ut hämnden på förövaren inom den tidsrym apan fortfarande mindes händelsen så hade den föredragit att göra detta. Elefanter hämnas nog också...men jag kommer inte på något faktiskt exempel.

Jag anser att hämnden har en renande och pedagogisk funktion.

Hämnd ser jag som de klensinnades rättvisa. Om man saknar förmågan att se orsaksföljden i ett händelseförlopp är det lätt att börja anklaga och bestraffa. Om man däremot har en god slutledningsförmåga förstår man att en enskild människa svåreligen kan hållas ansvarig för sina handlingar. Vilka beslut man fattar beror på hur hjärnan påverkats av omgivningen allt sedan födelsen.

Sen är många människor så pass klarsynta att dom inser hur destruktivt det är att agera ut hämndkänslor, även om de kan tyckas vara berättigade.

Jag anser att hämnd inte borde existera.
Om någon försöker att döda min fru, då skyddar jag henne. Om det redan hänt, då försöker jag istället rätta till snubben. Har svårt att tro på våld, psykiskt eller fysikt. Det sker dagligen. Men att förstå problemet istället för att låsa in någon eller straffa mm löser problemet istället för framtiden. Vad har jag att säga? Har aldrig behövt hämnas mot någon. Dödar någon min fru, då var väll det menat så! Inget sker av slumpen.

Intressant. hur gick experimentet till?

Har inte vi alla ett ansvar för våra egna armar och ben? eller är vi ansvarslösa för att vi drivs av deterministiska krafter?

Hämndlystnad är en genetiskt överlevnadsrelaterad instinkt (aggression för att försvara den grupp man tillhör) eller en primitiv egovärjande affekt, rättvisa är en föreställning, en strävan, en längtan efter ett idealtillstånd eller åtminstone en "korrigering" av naturtillståndet.


Mer eller mindre är det nog så. En mer "förfinad" individ (danad av samhällsbetingelser som möjliggör reflektion och kontemplation och en mer långtgående subjektivt upplevd "individuation") kan å ena sidan bli mer jävlig, utstuderad, långsint och indirekt i sin hämndlystnad, men har även möjligheten att nå ett stadium där futiliteten och vulgariteten i att agera hämndbetingat blir uppenbar (ofta givetvis p.g.a. internaliserade "moraliska bud" etc.) och därmed avhåller individen från att hämnas. Bäst är förmodligen det läge där man glömmer förmenta oförrätter därför att de tycks en för futtiga...


Nej, den mänskliga naturen är en del av evolutionen, bortom gott och ont, rätt och fel. Ett alltför starkt och obetvingligt hämndbegär kan bedömas som
icke önskvärt i en civilisation, men de flesta människor som gjort bestående avtryck i historia och kultur har nog besjälats av starka affekter, som hämndlystnad. Skillnaden mellan "hjältar", "härförare", "konstnärsgenier" osv. i jämförelse med "gemena kriminella" är kanske framförallt förmågan till sublimering och kanalisering av dessa råa drifter till något som bedöms ha "tjänat det allmänna goda".

Själva experimentet minns jag inte - man skapade nån slags situation där man manipulerade försökspersonerna att känna agg gentemot andra (falska) försökspersoner (och jag antar att man på ngt sätt verifierade ATT de hade dessa känslor) och mätte sedan aktiviteten i nåt område i hjärnan (kanske nucleus accumbens) när den falske försökspersonen utsattes för någon form av bestraffning.

I stora drag. Har bara skumtittat i artikeln, men om du är intresserad av detaljer så försök leta reda på den på www.pubmed.org

Eller skicka ett PM