Citat:
Ursprungligen postat av
HarryBawlz
... det har inget att göra med schizofreni i någon aspekt, och det betyder hellerl inte att man kan få det utav ältning/oro eller depp.
Sånna som har shizofreni har vaneställningar, får för sig saker som är helt banala, och dom hör röster i huvudet. Som tur är så är det bara 1 utav 100 som har denna hemska sjukdom.
Nu har väl forumet redan konstaterat att det nog inte är schizofreni. Men om det inte är just att du hör röster eller motsvarande (om du läser mer än första 100 orden på 1177 så står det nog mycket), så tror jag inte att du behöver oroa dig alls!
Citat:
Ursprungligen postat av
maertino1
Det har jag inte. Tänker att jag får antidepressiva utskrivna om jag säger jag är deprimerad. Eller om jag är orolig får jag väl opiater/hjärtmedicin utskrivna vilka båda har biverkningar. Har pratat med min mamma som är läkare och hon delar min uppfattning. Min pappa rekommenderade dock KBT mot social ångest i mitt fall, erbjöd sig att betala och köpte en bok till mig om det.
Citat:
Ursprungligen postat av
maertino1
Har tänkt på att börja med pulssänkande eller lindrande mot oro men kanske är behandling för schizofreni jag behöver.
Ska man tolka detta som att du är mer skeptisk mot SSRI eller betablockerare, än mot schizofreni?? Din mamma som är läkare borde ju också vara medveten om vad schizofreni innebär

(jag själv är stort fan av betablockerare dock, för att den (åtminstone för mig) inte påverkar psyket utan bara dämpar den fysiska upplevelsen av stressen. Finns mkt info under Vetenskap / Medicin och hälsa / Psykiatri och psykofarmaka)
Citat:
Ursprungligen postat av
maertino1
Jag har inte tagit droger eller alkohol på nästan ett halvår. Mina föräldrar är akademiker och jag går en tuff civilingenjörsutbildning på KTH. De har satt press på mig sedan jag var liten att prestera bra och studera. Skickat mig till en massa aktiviteter jag innerst inne hatat.
KBT är bra mot t.ex. social fobi. Men det bör också finnas en massa självhjälpsböcker som handlar om självkänsla och/eller utmattning. I kombination hade det säkert varit till stor nytta! Jag tror att den delen av "psykisk ohälsa" som ökar mest, är för personer som kommit ur liknande situation som du beskriver.
Eftersom det låter som att du helst inte vill ha mediciner, så tror jag absolut att det är möjligt utan det. Hade du kontaktat vården etc. så hade det kanske varit mer relevant med t.ex. en kurator? Det brukar dock finnas kuratorer via
Studenthälsan om du pluggar vid ett lite större universitet. Stort tips! Även om det kan ta tid, men det gör ju alla andra behandlingar också.