Alfahane på jobbet!

Vi har en på jobbet som är en riktig alfahane. Han vill styra, ha uppmärksamhet och vara i centrum. Dock är jag den personen som hatar att kontrolleras. Ju mer jag ignorerar och inte svarar, desto mer aggressiv blir han. Jag är även lite utav en enstöring som håller till för mig själv.

Gör jag rätt ?

Du gör helt rätt i att ignorera fanskapet. Håll dig kall.
Dokumentera allt, speciellt de gånger han blir aggressiv.

Uppdatera gärna tråden då och då så vi får följa denna såpa.

Ge honom inte uppmärksamhet, det är det han vill ha. Fortsätt ignorera och om du tvunget måste prata med honom så ge korta obrydda svar, det kommer vara provocerande.

Han lyckas uppenbarligen inte styra dig. Tvärtom reagerar du passiv-aggressivt. Du ger för lite info i trådstarten och kan mycket väl ha en frustrerande stil, eller vad går att läsa ut av det här? Att du gör rätt eller att du riskerar att få en stämpel att du har samarbetssvårigheter?

Har varit i liknande situation. Han vill säkert försäkra sig om att ha kontroll över alla av osäkerhet.

Var bara artig och trevlig, nappa aldrig på aggression eller när denne försöker vara överdrivet trevlig mot dig för att byta strategi. Till slut kommer han se att du inte är ett hot utan har integritet, och då kommer han slappna av.

Jag är nära kamrat med min f d arbetskamrat idag, han såg mig som en slags jämlike till slut när han inte kunde dominera mig.

Låter med som en beta än alfa.

Är han duktig eller usel?

Jag är för det första allmänt lite skeptisk till hela användningen av "alfahane" när det gäller människor, eller åtminstone i den betydelse begreppet ges. Alfahanar brukar normalt vara de som ligger med en hona/skaffar familj, ligger med honor eller har ett harem. Däremot brukar det mer generellt ständiga aggressiva och kaxiga beteendet inom många djurarter snarare känneteckna många unga hanar (under deras motsvarighet av tonåren), som möjligtvis högst kan någon gång bli alfahanar, men för tillfället definitivt inte är det. Alfahanen använder oftast aggression och våld sparsamt när det uppfyller en klar funktion. Bland många flockdjur sker det mesta av käbblet mellan lägre rankade flockmedlemmar. Bland många djurarter kan för aggressiva och elaka alfahanar dessutom avsättas av flocken eller så kan flocken vända alfahanen ryggen när andra (och möjligtvis trevligare) hanar utmanar den om ledarskapet.

Jag har själv varit typen som inte direkt söker konfrontation, men inte heller backar eller ger efter när någon försöker styra med enbart skrämsel/konfrontation. I grund och botten spelar jag alltså över bollen till dem, d.v.s. om deras huffande och puffande inte fungerar på mig, så får de antingen ge upp, eller så får de trappa upp konflikten. I regel brukar de inte trappa upp konflikten, utan lommar därifrån muttrande eller slokörade. Nu var det väl i första hand i grundskolan, knappast på arbetsplatser, där det är aktuellt att någon trappar upp med våld om den andre skiter i dem, men mobbartyperna brukade inte ens i skolan våga trappa upp det till en fysisk konfrontation med mig.

Jag gör dock givetvis vad min chef säger till mig, men jag har märkt att jag i högre grad kan framföra frågeställningar om något inte förefaller omedelbart helt vettigt eller som det mest effektiva, medan många andra verkar rakt av göra det man säger till dem (eller snarare låtsas göra det, för att därefter göra ett halvdant, halvfärdigt arbete). Men jag gör så klart ändå det som sägs, då det varken är mitt företag eller mitt jobb att styra arbetet.

Jag har noterat att när folk har tagit t.ex. sin hund till arbetsplatsen, så verkar hundarna ofta uppfatta mig som the big boss på arbetsplatsen, trots att jag definitivt inte har den positionen. Speciellt lite oroliga hundar brukar dissa alla andra (inklusive matte och husse), för att istället söka acceptans hos mig och när de märker att de har fått mitt godkännande, så brukar de bli lugna och mer självsäkra. Jag tycker det är en lite lustig grej, speciellt som jag större delen av mitt liv endast har haft katter som husdjur och inte alls kände mig lika säker med hundar som jag gör idag. Så uppenbarligen är inte alfahane samma för alla. Jag kan även notera att jag trots min autism, min brist på förmögenhet och min brist på social status, aldrig heller har haft svårt att hitta parningsvilliga kvinnor (och kvinnor villiga att ha ett förhållande), så kanske är det lite med dem som med hundarna?

Vad i helvete är det för arbetsplats som tillåter husdjur? Hundar eller katter har inte på en arbetsplats att göra så länge det är något skokartongsföretag med högst 3 personer.

Hej du gör helt rätt, han kommer snart flippa på dig när alla ser tex i lunchrummet det är kollektivt bestraffning psykologisk så alla ser hur dålig människa du är. Här måste du explodera, för att andra kommer se detta och ha dig som en hackkyckling. Exakt det du skriver Du är en enstöring, och han har sätt en svaghet i dig, som han vill hävda sig genom dig att tuffa till sig så tar han den svagaste i rummet.

Titta honom rakt i ögonen med samma ton han har mot dig.

Återkom

Tack för att du läste

Ibland får man va lite smidig. Beroende på vilken relation ni har, undeordnad/överordnad, så kan det vara smart att ibland göra som folk vill. Man ska aldrig ta skit såklart men för att du ska vinna i långa loppet så är det ibland smart att spela med.

Han låter som en beta hanne. En Alfa hanne får uppmärksamhet naturligt. Beta hannar är också de enda som reagerar i aggressivitet, typ som ett barn som börjar skrika och gråta när barnet inte får som man vill.