Kollegor som ej möter en med blicken

Bad boy är väl nånting helt annat, och inget jag ser som nån som förtjänar respekt eller nån typ av uppmärksamhet.

Min tanke om en person som Är alfa är att det är ingen konstgjord personlighet, nått som går att skapa. Personen är naturlig och inger respekt på ett bra sätt, en person alla lyssnar på bara han pratar. En kraftfull person som är ödmjuk men rättvis och hård. Nån andra tycker om att vara inärheten av. Säger vad han tycker, ingen lögnare som inte står för sitt ord.

Listan kan säkert göras lång, finns säkert olika typer av alfa, men han är definitivt ingen gangster eller otrevlig person.
Och dom är ledare vilket tydligt märks på deras sätt på tex möten mm.

Sedärja. O vad fan gnäller du över? I princip så beskrev du mig.
Det du beskriver skapar just att man är mentalt stark o med det så viker de svagare ner blicken.
Finns alltid en alfa även om alfan blir en beta om motparten är starkare.
O, ja jag hatar dessa ord.

Kan vara att dom ser dig som en alfa hanne, och inte vågar utmana dig,

Eller så går det ett rykte om dig på arbetsplatsen,

Typ där är våldtäktspedofil mamma knullaren,

Eller där är han som har sex med sin hund,


Vem vet, fråga nästa person varför den inte ser dig i ögonen,


Förresten, du kanske skelar

Utifrån hur du själv beskrev dig så verkar du vara en person som känner att du måste hävda dig mer så alla inte ser hur svag du är.
Typ som en mobbare

Det är din tolkning av en skriven text. Jag hade ingen lust att skriva exakt allt om mig utan bara det som var relevant. Vill du dra stora växlar av det så varsegod.

Tycker igentligen det är mest intressant att du tror du är mentalt starkare än nån som väljer att inte stirra dig i ögonen som nån högstadie elev. 😂
Fick inte alfa killen lära sig att det är fult att stirra?
Många töntar brukar stirra, men det är ochså allt dom kan brukar det visa sig.

Jag brukar undvika att stirra allt för mycket på personer jag pratar med på jobbet av flera anledningar, men några helt rimliga skäl är exempelvis:
1. Jag vill inte göra personen jag pratar med obekväm. Och ja, majoriteten tycker det på ett eller annat sätt är obekvämt att titta folk djupt i ögonen och bli stirrad på.

2. Jag anser det som mer respektfullt att faktiskt lyssna på vad personen säger, snarare än att efterfölja meningslösa konventioner som inte har någon funktion.

Sedan rent vänlighetsmässigt slänger man ju såklart en blick på dem regelbundet för att visa att man lyssnar på dem och är uppmärksam. Fast folk har missuppfattat det där med ögonkontakt och tror att man ska gå runt och stirra på folk man pratar med, det blir onaturligt och konstigt. Är man på en intervju så ska man göra det möjligen, men chillar man i lösa sammanhang så är man ju en stel och konstig jäkel om man sitter och stirrar in i personens ögon konstant. Folk gnäller om att man måste hålla ögonkontakt för att vara socialt smart, jag skulle säga att man är socialt klumpig av att göra det för mycket.

Jag kan inte möta en annan människa med blicken, har autism. Kan de inte respektera det på jobbet får jag gå till chefen och berätta om deras samarbetssvårigheter, brukar bli några gånger i månaden när någon kränker min rättighet.

Tror jag kan vara lite autistisk också. Det här med ögonkontakt känns inte jättespontant för mig, utan något jag känner att jag har fått träna mig på. För andra kommer det ju naturligt. Därför känner jag mig mest bekväm vid samtal i en bil, eller ute på promenad, eller i mer intima sammanhang om man typ lutar sig mot någon i en soffa så att man inte direkt kan se varandra i ansiktet. Om jag samtalar med någon som söker mycket ögonkontakt, så känner jag mig extremt obekväm.

Det är den där jävla autismen som förstör.

Nu råkar jag veta att jag är mentalt stark. Att du ska övertolka är ditt problemsom knappast har något med tråden att göra.

Några av mina tankar angående ögonkontakt:

1. Blicken är själens spegel, varje gång du ger någon ögonkontakt så kan man säga att man ger en liten bit av sin själ till dem. Eller en ingång till din själ iaf. Är du säker på att du vill göra det till vem som helst?

2. Jag brukar undvika att titta på folk som jag inte gillar, för att markera att de är oviktiga för mig. Men det kan också vara så att man känner att någon är jävligt stirrig och konfliktsökande, då har man verkligen inget att tjäna på ögonhångel. Det gäller även ensamma människor som tror att man vill ha kontakt bara för att man ser dem i ögonen en sekund.

3. För tjejer är det väl så, förutom de ovanstående anledningarna att många många killar tror att hon vill suga hans kuk bara för att hon gav honom ögonkontakt i mer än en halv sekund. Det gör förstås att hon tlll slut undviker ögonkontakt med i princip alla för att slippa jobbiga uppraggningsförsök.

4. Självklart ser jag däremot folk i ögonen som jag talar med, men även där försöker jag att undvika att vara stirrig, för att inte provocera folk.


Jag tänkte inte alls på detta förut, men jag börjar förstå (snygga)tjejer och autister allt mer, ögonkontakt är mer än bara ögonkontakt.