Kollegor som ej möter en med blicken

Det gäller mest kvinnorna på jobbet. Hur kan man undvika att möta någon med blicken både när man pratar med en, står bredvid en kollega som dom pratar med eller som jag pratar med.
Det ska vara inte möjlighet att dom kan va sura på mig då jag jobbar på en annan avdelning och jag har aldrig snackat om dessa negativt så det inte finns inte en chans att något felaktigt rykte uppstått.

Hade också en manliga kollega häromdagen som satt rakt framför mig och undvek att se eller prata med mig men lyckas prata med en kollega jämte. Detta är dock ovanligt bland killar.

Känns som jag är ett monster och dom äcklas av att titta på mig men det betyder säkert ingenting.

Någon som har varit med om samma?

Antingen är du riktigt snygg eller riktigt ful!

Är du du deformerad?

Låter som att du är ett komplett psykopat som stirrar på folk.

Eftersom jag råkar var det som så vackert kallas för alfa i detta forum samt att jag har ett psykologiintresse så kan jag med lätthet svara.
Med alfa så menar jag dominant o i mitt fall handlar det om att jag är trygg i mig själv i kombination att jag tar över en större grupp människor då alla blickar riktas på mig.
Nej, det har inget med utseende eller pengar att göra utan bara att jag är ett psykiskt monster.

Därför har jag ett helvete med att möta andras blickar, oavsett kön. Men jag har tydligen jävligt snygga skor.
O detta gäller även dig i fall som detta. Du har ett psykologiskt övertag vilket gör dig till den där alfan som alla vill vara på detta forum. Det är alltid den svage som viker ner blicken.

Men jag har även ett tips på hur du gör den andre trygg o nu till skorna.
Det som behövs är en isbrytare o då brukar ett skämt som man själv småskrattar åt lösa situationen.
Jag själv kör med självironi men även småironi mot motparten kan funka. Få in ett, jag vet att skorna är snygga, mitt i konversationen o där åker blicken upp.

Har råkat ut för liknande. Det gäller en kvinnlig kollega där jag har arbetat en del extra.
Hon har ett vikariat på arbetsplatsen som består av 6 personer. Och tittar inte på
mig om hon pratar med mig om hon nu måste det eller delar heller inte med sig av information osv o pratar öppet som vi alla för i vanliga fall.. när det är hon och jag. Pratar aldrig med mig när de andra är med.

Alla de andra är helt underbara att arbeta med och jag är säker på att det inte beror på mig att det blivit så här Jag försöker hitta ett bra sätt att ta upp det med henne men det har inte kommit något tillfälle.
Har verkligen försökt vara så trevlig o pratat så vanligt som vanligt hela tiden men känner jag inte klarar det längre nu..

Pga att det känns jobbigt så börjar jag nu också försöka välja bort att ta arbete när hon arbetar vilket blir helt fel då jag vill arbeta och trivs jättebra för övrigt.

Jag är en person som är glad o pratar med alla och brukar gärna skojja lite mm.,
Det känns som hon inte vill ha mig på arbetsplatsen.. medans alla de fast anställa är supertrevliga o välkomnade!
Önskade så att vi kunde få en bättre relation...

Förlåt att jag inflikade detta i din tråd🙂
Men vi har ju liknande problem grabben !!
/BF

Om det är en person av motsatt kön, så kan det vara så att h*n blir generad och rodnar när hon möter din blick, helt enkelt. Jag har själv varit "på båda sidorna" av den pinsamheten.

En motfråga - varför är det så viktigt för dig att de stirrar dig i ögonen?
Hypnotiserar du folk?!

Jag tittar aldrig någonsin på någon med blicken. Det gör man inte heller i t.ex Japan eller Kina, det är respektlöst.

Om du har någon kollega som beter sig "underligt", t.ex inte tittar på dig men på andra, inte pratar med dig men med andra, osv så är din känsla sannolikt rätt. Och problemet är den andra personen, som är en knäppskalle. Kanske är hon/han kär i dig. Kanske påminner du om hennes/hans ex. Kanske hatar hon/han norrlänningar. Kan vara vad larvigt som helst. Så strunta i det så gott det går. Är du en rakt person så kan du konfrontera honom/henne, frågan måste ställas icke-aggressivt annars blir det värre.

Nej

Man skulle kunna tror detta. En gång i tiden var jag en snygging men även då titta dom mig i ögonen när dom pratar med mig.
Nu för tiden tycker jag personligen att jag är ful som stryk så det kan stämma men vill gärna inte tror att folk inte vågar titta fula människor i ögonen.
Sådant där inget jag bryr mig hos folk. Jag ger dom respekten att möta deras blick oavsett utseende.

Haha Vem vet i en onormal värld så kanske det som ska vara normalt blir onormalt.

Jag tycker det är respektfullt att möta folks blick när man pratar med varandra eller sitter i ett sällskap.

Om du föredrar att titta på taket, marken eller åt sidan. Är i mina ögon weird.