Citat:
Ursprungligen postat av
yatzy666
Jag tror att jag har fått en av de upplevelser som kristna talar om, där man uppmanas att lämna intellektet och göra/skriva det som "andan" faller på. Erbjudandet om det kändes ganska trevligt, men jag är egentligen inte intresserad av spänning och tror inte att det leder någonstans. Varken att det gör mig fri, ger mig evigt liv eller förändrar världen.
Är det OK att säga nej och fortsätta som förut, för jag tycker att jag började klara mig ganska hyfsat innan, eller kommer Jesus att fortsätta tjata på mig? Var det egentligen inte en gåva till mig som jag skulle bli lite glad av, utan ett krav blandat med ett gåva, och jag valde att ta emot bara det senare?
Det var inget avancerat som att steka byxorna på hög värme eller ringa den lokala pizzerian utan att ha något att beställa, utan något enkelt som egentligen var meningslöst, men jag hade ett kategoriskt motstånd mot det. Varför?
Är det något avancerat att steka brallor eller ringa meningslösa samtal? Gud ger oss inte meningslösa saker att göra, så om det verkligen var något meningslöst du kände dig manad till att göra så var det inte från Gud. Du behöver förstå att inte alla andar kommer från Gud, och precis som vi möter människor efter de vägar vi vandrar och knyter an utifrån vad vi säger och gör så är det likadant med andarna, de kommer dit där de har något att vinna, det gäller ju också Guds ande. Bara för att en ande känns behaglig betyder inte att den är vänlig och bara för att den känns mäktig betyder inte att den har hög ställning i himlen. Andarna är precis som oss; de klär sig i välmening och vänlighet, men får de inte som de vill så blir de otrevliga.
Jag hade för ett par år sedan regelbundna besök av ett par andekrafter som kom till mig under bön, och deras beröring var inte olik Herrens ande, men av diverse skäl så anade jag oråd vad dem gällde. Så jag frågade högt och rakt ut om de tjänade Herren, och då växlade deras energi på fläcken och jag fick ett avgrundsskri till svar och ett stygn som av en kniv i sidan. Sedan for de bort från mig som med ett swoosh och har aldrig kommit åter.
Dessa två andar började besöka mig efter det att jag kom i samröre med några kristna som blev en del av mitt liv vid samma tid, och jag tror att det var deras änglar. Jag kunde känna dem som sfärer av andekraft som strykte runtomkring mig och for in i och ut ur mig. De var mycket påtagliga, och den ene var större än den andre. Vid ett tillfälle kunde jag känna dem gripa mina njurar så att mycket kraft strömmade in i dem. Jag misstänker att de kom när de här kristna bad för mig.
Det finns bara ett skydd mot Satans änglar, ett enda sätt att skilja dem från Guds andar, och det är sanningen. Om vad de inger oss inte underordnar sig Guds ord eller tjänar det, är inte heller de i Guds tjänst för att uträtta hans vilja, sen är det irrelevant hur de upplevs av oss eller hur mycket makt de har. De kristna som jag nämnt ovan talar lögn i Jesu namn. De är alltså djävulsdyrkare, och tjänar de Satan så tjänar också hans änglar dem. Det är vad det vill säga att tillbe Satan, att göra lögnen till Gud och tillbe den i Jesu namn. Riktig satanism hittar man i kyrkorna.
