Min (eventuellt felaktiga) syn på kvantmekanik.

Läs först nedanstående citat ang. kvantmekaniken:

Citat
Bakgrunden till de besynnerliga fenomen i kvantmekaniken är att naturen, i dessa skalor, beskrivs enligt en sannolikhetsfördelning av olika fysikaliska tillstånd. Schrödingerekvationen ger (vid komplexkonjugering) en sannolikhetsfördelning för de olika tillstånd som ett system kan befinna sig i. Innan en mätning sker kan vi inte uttala oss om vilket tillstånd systemet befinner sig i - bara sannolikheten att finna systemet i respektive av de tillåtna tillstånden, så kallat väntevärde. Vid en mätning av ett specifikt system erhålls, som resultat av mätningen, endast ett av dessa möjliga tillstånd.

Som exempel kan vi ta platsbestämning av en elektron i ett givet ögonblick. Man uttrycker ibland saken så, att elektronen inte har någon bestämd position före mätningen, men får en position genom mätningen. Det kallas för att sannolikhetsfördelningen kollapsar. All sannolikhet hamnar i en punkt, nämligen den där elektronen hittades.
Slutcitat
Källa: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Tolkningar_av_kvantmekaniken


Min fråga är varför man måste se det så att "elektronen inte har någon bestämd position före mätningen, men får en position genom mätningen"?

Varför kan man inte se det så att elektronen HAR en bestämd position före mätningen, även om vi INTE kan säga något mer om den positionen än vilken den sannolikt är?

Alltså att Schrödingers katt är antingen död ELLER levande, även INNAN någon har tittat i lådan.
Och alltså att huruvida katten är död eller levande, INTE har något att göra med vad vi gör för mätningar eller observationer, utan att det istället bestäms av själva kvantmekaniken, som lever sitt eget "liv" oberoende av vad vi gör.

Jag kanske dock har förstått det här med kvantmekaniken, och tolkningarna av den, helt fel. Har jag det?


Sen ser jag det också som så, att den position som tex en elektron har, den positionen har den av en förutbestämd orsak. Och därför anser jag att allt är förutbestämt i Universum, även kvantmekanik. Och även våran fria vilja är förutbestämd.

Men den förutbestämbarheten gäller förstås bara det NATURLIGA Universum, alltså ej inräknat övernaturliga fenomen och övernaturliga varelser.

Men det finns alltså INGEN slump i Universum, utan allt som sker här har en orsak, även om vi INTE känner till den orsaken.


Eller vad säger ni?

Skulle kunnat skrivit exakt samma som du. Det finns mycket som kan relateras till kvantfysik/kvantmekanik men jag tror ändå detta är något "fel" spår och det som (är en del dock) får denna relation (till kvantfysik/kvantmekanik) troligen kan ingå i normal fysik om man bara ger det lite mer tanke.

Jag är som du, slump existerar inte riktigt (förutom möjligen i kvantfysik). Men även om jag har "fel" och "slump" existerar så är denna slump något som inte påverkar någon reell fysik (eller verklighet som vi uppfattar den). Alltså den slump som möjligen existerar har ingen påverkan verkligheten som vi upplever den.

Gå och läs om "double slit experiment" så kanske du förstår lite mer.
Sen att argumentera emot icke-precisa allegorier för kvantmekaniska händelser är inte så himla igenomtänkt.

Då är det INTE så genomtänkt att använda dessa "icke-precisa allegorier" heller, i skolböcker etc.
Och på vilket sätt menar du att "double slit experiment" skulle motbevisa min syn på saken?

I dubbelspaltexperimentet så ser man att enskilda partiklar åker genom båda hål samtidigt

Och det experimentet har man tagit ett steg längre: https://www.youtube.com/watch?v=8ORLN_KwAgs

Lustigt, jag skulle precis posta denna: https://youtu.be/SzAQ36b9dzs

Mycket häftigt!

Absolut inte! Partiklar har alltid en distinkt position när man ser dem och därför kommer interferensmönstret att försvinna om man undersöker vilken spalt fotonerna passerar.

Att fotonen passerar genom båda spalterna samtidigt när man inte tittar är Köpenhamnstolkningen. Det finns andra tolkningar där den inte gör det.

Experimentet "Delayed-choice quantum eraser" drar verkligen kvantmekaniken till sin spets, men dess obegriplighet anser jag bero på att vi misstolkar kvantmekaniken för att vara en förklaringsmodell, när det i själva verket är en beräkningsmodell för att förutsäga utfallen av de experiment vi kan göra.

Premisserna är att vi preparerar ett experiment och sedan observerar utfallet av experimentet. Och så utvecklar fysikerna modeller för att beräkna hur experimentet kommer att utfalla, vilket leder till Köpenhamnstolkningen. Kvantmekaniken fungerar för att förutse utfallet, men är i övrigt helt obegriplig. Men det senare borde kanske inte vara så förvånande då begriplighet aldrig var syftet.

Utförandet av experiment förutsätter att tiden utgör ett plan i rumtiden som rör sig längs tidsaxeln. Vi vet vad som finns på ena sidan planet (dåtiden) och vill ta reda på vad som finns på andra sidan (framtiden). Vi utgår därför att naturlagarna har tillgång till samma information som vi har, dvs. naturlagarna vet vad som har hänt men inte vad som kommer att hända.

Allt talar dock för att naturlagarna är symmetriska med avseende på tid. De måste därför ha tillgång till framtiden på samma sätt som de har tillgång till dåtiden. Allt som sker följer naturlagarna oavsett åt vilket håll vi kör klockan. Att fotonen vet om vi kommer att observera dess väg i framtiden kan därför inte vara konstigare än att den vet om vi redan har observerat den.

Nedanstående är mitt försök att förstå/förklara Double Slit Experiment. Jag är nybörjare, så ni kommer kanske hitta fel direkt. Men försök gärna förklara felen för mig.

Titta först på 0:53-1:55 i nedanstående video:

https://m.youtube.com/watch?v=A9tKncAdlHQ

Om vi tänker oss att vi istället skulle täcka över den övre spalten först, och bara låta ljusvågorna från den nedre spalten träffa skärmen. Och vi låter detta fortsätta lika länge som när båda spalterna var öppna. Sen gör vi samma sak med den övre spalten öppen, och den nedre spalten övertäckt.
Vad händer?

Min hypotes:
När vi är klara med båda spalterna, så har vi samma resultat som vi fick när båda spalterna var öppna samtidigt. Detta beror på att det i själva verket INTE sker någon interferens, iallafall INTE någon interferens som förändrar hur vågorna från vardera spalt, fördelar sin intensitet mot skärmen.
Med andra ord:
The waves DON'T cancel each other out!
Alltså tvärtemot vad som sägs i nedanstående video, 1:10-1:30:

https://m.youtube.com/watch?v=DfPeprQ7oGc

Man kan i ovanstående video också se, att vågorna i själva verket fortsätter när de möts, opåverkade av varandra. Alltså så som de hade gjort om de hade gått genom en spalt, medan den andra var övertäckt.
Jämför med hur vågorna ser ut när de går igenom en enda spalt, 0:40-1:00 i ovanstående video.


Om min hypotes ovan stämmer, då gissar jag att det innebär att om du skickar en partikel åt gången. Då kommer den första partikeln ge upphov till en liten våg, som påverkar hela skärmen, fast med väldigt låg intensitet överallt utom precis framför spalten.
Och effekten av den första partikeln på skärmen, kommer vara kvar även när nästa partikel kommer, och därmed kommer de förstärka varandra.
Och därmed kommer de två spalternas partiklar, förstärka varandra på samma sätt som de hade gjort, om alla partiklar hade sänts ut på en gång.
Och de där väldigt svaga märkena på skärmen, alltså vid sidan om det som är rakt framför spalterna, de kommer alltså med tiden att växa och bli lika starka som när alla partiklar sänds ut på en gång.

Vad det är för slags våg som partiklarna ger upphov till, och som påverkar skärmen, det vet jag INTE. Men kanske någon slags ljusvåg?
Alltså att partikeln är ungefär som en pistolkula, som skjuts rakt fram under vatten och ger upphov till en vattenvåg framåt, samtidigt som kulan också rör sig framåt. Men partikeln rör sig bara rakt framåt, INTE åt sidorna som vågen gör.


Men även om mina teser ovan skulle förklara varför det blir interferensmönster, även när partiklarna skjuts en i taget, som man frågar sig 5:05-6:45 i nedanstående video:

https://m.youtube.com/watch?v=A9tKncAdlHQ

Så kvarstår frågan varför det INTE blir interferensmönster, när man har en detektor som övervakar det hela, som i 6:45-9:07 i ovanstående video.

Den enda förklaringen som jag kan ge till det i nuläget, det är att detektorn på något sätt (tex elektromagnetiskt) påverkar partiklarna, eller påverkar ett eventuellt vågmedium (typ etern). Alltså så att spridningen på skärmen uteblir.


Flera frågor uppstår dessutom hos mig ang. allt detta, tex:

1.
Har man testat vad som händer när man skjuter partiklar genom bara en spalt under lång tid? Sprids det mer och mer uppåt och neråt på skärmen?
Om det gör det, så talar det för att min tes ovan stämmer. Alltså att interferensmönstret i själva verket INTE beror på interferens, utan beror på att de två spalternas partiklar, förstärker varandras effekt på själva skärmen.

2.
Hur har de riktiga experimenten gällande detta, egentligen gått till?
Knappast som i ovanstående videos iallafall, eller? Så hur mer exakt har de gått till? Någon som har länk till en mer exakt beskrivning?
Har de tex utförts i vakuum?

1. Dubbelspaltexperimentet visar att en ensam foton eller elektron som propagerar sig som en våg innan man utfört en mätning på den utbreder sig över ett större område så att den kan interagera mig sig självt då den kan färdas genom båda spalterna.

mm.

2. Så kan du se det men det finns inga experimentella indikationer för så kallade "dolda variabler". Allt indikerar att slumpen är verklig. Och med "indikation" så menar jag vad man i vardagligt tal skulle kalla "bevis".

1. Fel. Det är ju en vital del av experimentet, att det inte blir så. Täcker du en spalt så får du inte något interferensmönster. Inte heller om du kollapsar sannolikhetsvågen genom en mätning så att det blir en partikel.

2. Intensiteten är elektronens eller fotonens energi eftersom vi sysslar med kvant.

3. En sannolikhetsvåg är en våg som visar en sannolikhetsamplitud för partikelinteraktioner som är "vågdelen" av våg-partikel-dualiteten. Det är ett helt eget fenomen, inte att förväxla med en klassisk våg.

4. En "mätning" innebär att någon utomstående partikel, eller en våg som kollapsar till en partikel, interagerar med vågen från vad som far igenom spalten så att denna också kollapsar till en partikel. Detta kräver att ett kvanttal förändras hos mätpartikeln så att det går att mäta i efterhand.

5. Se 1.

6. De har i princip gått till som i videorna men med lite tekniska detaljer. Ljuset ska vara så nära monokromt det går och spalterna ska vara avstämda mot vågens frekvens på ett speciellt sätt. Det måste såklart vara avgränsat mot störningar. Detektorerna i slutet kan vara lite allt möjligt, kemiska plåtar t.ex. Strålningskällan är lite tekniskt komplicerad men inget märkvärdigt, en elektriskt uppvärmd kardel t.ex.. Detektorerna vid spalterna är en elektron eller foton som går över spalten och sedan detekteras med en, minns inte vad de heter, vattenfalls/kaskad-någonting elektrondetektor, eller fotondetektor vilket är det förstnämnda men med ett fosforlager. Inte heller något märkvärdigt.