Hur fan kan folk äta döda djurjävlar efter att ha ätit vegetariskt ?

Var vegan i 3 år och började förra veckan käka animaliskt igen. Beror egentligen på att min fru tyckte det var så tråkigt när hon inte kunde laga sin mat till mig eller att jag inte kunde prova hennes grejer, föräldrar som klagar varje gång man är där, jobbigare när man reser att tänka på kosten, helt enkelt ganska jobbigt ibland. Livet är enklare som allätare och det gör min kära fru glad, som är viktigare för mig än djuren. Nu tänkte jag fokusera på min egen lycka i detta enda liv jag har istället för djuren främst.

Jag känner dock varje dag att jag vill återgå till att vara vegan igen, men pga folket i min omgivning så är jag alltså inte det just nu.

tackar för svaret

hur var det när du åt animaliskt 1a ggn ? hur long tid to d före du blev van ?

Gå på det hårt nu.

Ta en bytta med 500gr nötfärs nymalen,ett saltkar och salta rikligt medans du äter med sked
2L tre prosse mjölk till.

Massa nyttiga proteiner - motsvarar ungefär 8 livstids förbrukningar hos en vegan.

Din iq kvot ökar med 30% över natten liksom muskelmassan

De som alltid har varit vegetarianer eller veganer, typ från födseln, de har ju inte valt det själva. Där är det ju föräldrarna som har fattat det beslutet. Så dessa personer behöver inte ha samma syn på djur och köttätande som de personer som själva har valt att avstå från att äta kött.

Jag känner flera personer som har växt upp som vegetarianer. I ett fall var familjen först vegetarianer, senare blev samtliga familjemedlemmar veganer istället. De har alltid upplevt det som ett påtvingat val, och har senare valt att pröva att äta kött. Sedan har de gått över till en kost som inkluderar kött. Dessutom kunde de tycka att det periodvis var rätt jobbigt att vara vegetarian/vegan. Bland annat när de skulle äta mat hemma hos andra (som inte var så kunniga när det gäller sådan kost), eller när de skulle ut och äta på restauranger som milt sagt hade ett klent utbud (utbudet var inte lika 'bra' som det är idag).

Om de själva hade valt att avstå från kött, oavsett anledning till det (moraliska/etiska skäl, miljöskäl, hälsoskäl, whatever), så kanske de skulle behålla sin vegetariska/veganska kost resten av livet. Nu fattade föräldrarna beslut om att samtliga i familjen skulle äta sådan kost, så när barnen blev tillräckligt gamla för att fatta egna beslut så gjorde de det och kunde då välja att äta kött om de så ville.

Jag kände mig orkeslös inkl näringsfattig när jag provade vara vegetarian i 2 år. Det fanns som ingen god mat heller att äta. Då gick jag över till att bara äta vitt kött... kyckling och fisk... då mådde jag mycket bättre.. Sen tyckte jag att det var lika bra att äta rött kött för det är så gott.

Skojar du? Du säger att det inte fanns någon god vegetarisk mat, ändå dög det att äta sådan mat dagligen under två års tid? Vem äter mat som man ogillar/finner äcklig varje dag under flera års tid?

Om du kände dig orkeslös etc och misstänkte att det berodde på kosten, varför läste du inte på lite mer och såg till att du fick i dig mer näringsrik kost?

Det va morsan som tvinga i mig när jag var en liten knatte i lågstadiet i mer exakt i 3 år, hon va vegetarian i flera år men bytte även till kostvanorna som var mest anpassad till att äta kött i rätta proportioner. Nä min kropp är mest anpassad efter mat som rör på sig på fyra ben, och det är bara fysiologisk metabolism och kroppens energiomsättning man inte kan göra nåt åt och ändra, utan det sitter i näringsbehovet ... det är bara så fast jag kan leva på annat enbart grönsaks-aktigt men kommer alldrig må bra av det tyvärr

Den typen av människor såg jag ibland under min uppväxt. Som dock var betydligt längre sedan än flertalet av dom förkortningar du nämner. Anemiska är väl det bästa för hur jag skulle beskriva dessa stackars barn. Själv hade jag tur då mina, även dom, hippie-influerade föräldrar istället valde självhushåll med både grisar, höns, och lamm.

Det tog dock ända till mitten av 80-talet innan dom jävla groddarna försvann från min vardagsmat, jag kan än idag med ytterst vuxen smak inte förstå hur någon kan tycka det är gott. Och kanske något år tidigare försvann det vegetariska alternativet när föräldrarna hade fest.

Jo, kan hålla med dig till viss del. Men jag tror att vissa äter FÖR mycket kött. Jag äter kött kanske 4 dagar i veckan, men inta alla måltider.

Det var inget speciellt. Käkade på buffé så provade lite allt möjligt. Fick inget magont. Men tycker kött är överskattat. Trodde det skulle vara godare än det var. Minns det som godare. Så rent smakmässigt skulle jag lätt kunna fortsätta som vegan. Vanlig gräddost/hushållsost smakar inte gott alls längre. Känner inte heller några hälsomässiga för/nackdelar på kort sikt, även om jag kommer göra det långsiktigt med högre cancerrisk, högre risk för hjärt- och kärlsjukdomar osv.

Jag har växt upp på gård med djur och hemslakt men tycker att djurfabriker är äckligt djurplågeri.
Därför slutade jag radikalt för det var enklast men sen tog förståndet överhanden för det kom småskalig uppfödning som jag vill stödja.
Eftersom jag har råd att hjälpa till att bevara betande, bökande djur i våra marker gör jag det.
Skulle det bli brist på närproducerat just uppfödda djur i Reko-ringen skulle jag bli vegeterian igen. För kött är inget absolut behov hos mig.

De enda känslor jag haft är medlidande med djur i djurfabrik hopträngda i transport till ett ångest/bloddoftande slakteri.

Börjar fler småskaligt just föda upp djur på landsbygden skulle jag vara nöjd.
Jag styrs mer av rättvisepatos än klena känslor.

Så det var ingen psykologisk eller känslomässig gräns att passera.
Jag är nöjd för jag äter inte plågade djur.

Så känslan är nöjdare.

Äter upp min katt om jag känner för det. Älskar djur men jag är i toppen av matkedjan inte fan ser du lejon plantera potatis. Stek upp en flankstek med timjan och smör och kom in i matchen tortyr att leva på frukt