I feministiska utopin Sverige har människor som utsatts för sexbrott varje år ökat från 2% till 6,4% på bara 3 år (från att Löfven kom till makten 2014 till 2017), bland kvinnor är det 10,7%, och bland unga kvinnor är det hela 34,4% som utsattes för sexualbrott förra året.
https://www.bra.se/statistik/statistiska-undersokningar/nationella-trygghetsundersokningen.html
Intressant att vidare studera hur det ser ut lokalt:
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/stora-skillnader-i-utsatthet-for-brott
Citat:
Ursprungligen postat av BRÅ
Andelen kvinnor som uppger att de har utsatts för sexualbrott i lokalpolisområdet Norra Malmö är 16 procent. Det är landets högsta siffra.
I andra änden av spektrumet finns Ljungby i västra Småland där bara 3,4 procent av kvinnorna uppger att de blivit utsatta. Ljungby är ett lokalpolisområde där invånarna uppger sig vara utsatta för brott i relativt liten omfattning, oavsett vilken typ av brott det handlar om.
Varför har just Norra Malmö så destruktiv maskulinitet gentemot Ljungby? Hur får vi resten av Sverige att se mer ut som Ljungby istället för Norra Malmö? Eller har de kanske bara högre anmälningsfrekvens i Norra Malmö gentemot Ljungby?
Tänker inte skriva någon jävla essä om detta, men frågan som jag ställer feminister är enkel: vad har ni gjort fel, och då era tidigare metoder inte visat sig fungera (skylla på patriarkatet, genusdagis, babbla om destruktiv maskulinitet varje dag i media), vad tänker ni göra annorlunda från och med nu för att skydda unga flickor?