Ibland önskar jag att jag vore utvecklingsstörd!

Ibland när jag iakttar begåvningshandikappade människor ute på stan eller på TV fylls jag av stort avund. Många gånger ser dessa människor ut att vara enormt avslappnade och tillfreds med sin tillvaro. Inget verkar bekymra dom...och inget bör kanske bekymra dom heller. Ingen kräver ju något av dessa människor, utan dom tillåts tramsa omkring och göra alla möjliga tokiga saker. Precis sådär skulle jag också vilja leva känner jag ibland. Tänk er vad skönt att vara oförmögen att tänka abstrakt i någon högre utsträckning...man skulle ju slippa oron för framtiden och i stort slippa livets många gånger oangenäma grubblerier.
Jag menar givetivs inte att jag vill sitta som ett dregglande paket i en rullstol hela dagarna...jag vill bara vara ordentligt puckad i skallen helt enkelt. Sedan att man skulle vara oförmögen att klara av en del elementära saker i livet skulle man nog inte ha så ont av, eftersom behovet och viljan till det förmodligen inte skulle infinna sig på samma vis som det gör hos "friska" personer.
Så vad säger ni om det här egentligen? Några kommentarer?

Du slår än en gång till med häpnad! Profeten har talat! Du har en poäng. men tänk på alla brudar du inte raggar på då, för att du inte bryr dig om kvinnor.

Ibland önskar jag att jag var en daggmask. Dom värkar också vara bekymerslös så länge man inte delar dom och sätter dom på en krok.

Jo, men eftersom jag antagligen inte hade brytt mig om brudar i någon större utsträckning hade jag ju inte haft ont av deras frånvaro. Det är ju det som är det fina med alltihop...och resonemanget gäller ju inte bara brudar...det gäller även vänner, arbete, pengar...allt sådant där hade varit småpotatis i sinnet förmodligen.

kommentar kan du få:

det är ju ganska flitigt diskuterat i filosofin, att man hellre vill vara omedveten och lycklig än medveten och dala fram och tillbaka mellan lycklig och olycklig. personligen vet jag inte vad jag skulle föredra, jag tror nog innerst inne dock att jag skulle föredra det medvetna livet, eftersom det för med sej så mycket saker, som ömsesidig kärlek, barn, vänner (på ett medvetet plan då). visst säger ni kanske, mongon kan ju också få dessa fördelar i livet, men jag tror inte att de uppskattar dessa ting lika mycket. fan daddy, du lockar fram det mest filosofiska ur en.

Kanske du skulle börja med att röka braj eller ännu bättre käka lugnande piller. Det finns massor med alternativ av droger som får dig avtrubbad.
Jag skulle förresten råda dig till att käka piller med benzo. Då bryr man sig inte så mycket och du mår bra. Senare i din drog karriär kan du kanske börja köra med heroin när benzo inte "fäster" lika bra.
Jag blir ganska eefterbliven och mår bra av Somadril och blandmissbruk kan också vara till din fördel...
Lycka till!!

Har ponerat över detta själv mången gång.Istället för att vara såhär allmänt små-störd (en hel del mentala rubbningar) som sätter p för ett funktionerande liv så skulle man helt enkelt vilja vara ordentligt störd. Inte ett bekymmersmoln på himlen, man får ordnat boende , käk..you name it. Dum och glad hela tiden, sitta hemma och måla med fingerfärg och ha pottfrilla. Samtidigt skulle det ta emot på ett visst estetiskt och sexuellt plan men vissa dagar trånar jag efter denna livstil som attans.

Det finns ju en anledning till termen "den leende idioten", det är ju sådan man vill vara.
Jag får väl bli korkad på droger som alla andra...

Drogers effekt avtar dock och sen sitter man i skiten igen.Dessutom är det dyrt.
Att vara utvecklingsstörd har inga bieffekter.Ja.. förutom pottfrisyren och miniryggsäcken då. Men det uppfattar man endå inte själv i det tillståndet.
Ja jävlar. Dom lyckostarna.

Ja, det hade kanske inte varit så dumt! Då har man inga plikter som helst på sig. Andra tar hand om det nödvändigaste åt en. Jag är förvisso långtidssjukskriven pga. psykiska problem, men jag är på väg ut på arbetsmarknaden igen!

Men man har ändå massa plikter på sig, möten, rehab o annat tråkigt. Så hela denna veckan har jag sagt till alla att jag har haft feber o känt mig illamående, bara för att för att få vara lite ifred, o slippa alla tråkiga möten!

Samt, som utvecklingsstörd får man parkera på gratis-platserna precis vid ingången! Om man nu hade fått ha kvar sitt körkort. Jag fyllde i en ansökan om handikappstillstånd, med motiveringen att jag hade svår agorafobi, o inte kunde gå på öppna platser, typ parkeringsplatser. Men doktorn tyckte bara att jag tramsade när han skulle skriva under!

Hade hellre vart en sköldpadda på galapagosöarna.. .

Är detta en seriös tråd? Den ger ett ganska patetiskt och idiotiskt intryck. Är du säker på att du inte redan är utvecklingsstörd? Man kan ju tro det utifrån dittt resonemang. Dumma människor är inte i regel lyckliga, det är ett stort missförstånd från din sida. De är medvetna hur deras intelligens är svagt utvecklad och det stör dem oerhört mycket. Dumheten hindrar dem från att uppnå deras mål och drömmar.

Kan du tänka dig hur frustrerad, desperat och ångestfylld man kan bli när man inte förstår omvärlden? Det alstrar enorm ilska. Tristessen är nog outhärdlig den också.

PS. De har också ett behov av sex, lika mycket som vi "vanliga".