Är det sant att man enbart upplevt sann förlust om man förlorat något eller någon som man älskar mer än sig själv?
Ja, jag ser på Good Will Hunting.
Jag har förlorat mycket, familjemedlemmar och husdjur, men det har inte påverkat mig. Samtidigt har jag en psykisk sjukdom som påverkar förmågan att känna sympati och empati. Detta bryr jag mig inte om och jag anser att det inte stämmer in på mig.
Har killen rätt? Är jag en sann narcissist som sätter mig själv före allt och alla och det enda jag skulle se som en förlust är om jag förlorade mig själv? Kommer jag aldrig kunna uppleva förlust?
När jag tänker efter, när jag tänker så hårt att jag får ett tryck i huvudet, när jag tänker så intensivt att allt är helt tyst och kolsvart i huvudet, så kan jag inte för mitt liv tänka fram en person som är viktigare än mig själv. Varför? Av samma princip som när ett flygplan felar och vi alla ska förbereda oss för döden. Alla ska rädda sig själva först och sedan den som sitter bredvid. Är detta på grund av att dom sätter sig själva före andra? Nej, det är för att om man inte själv tagit hand om syrgasen så kommer man snart tappa medvetandet och dör helt i onödan, när man kunde tagit hand om sig själv först och förhoppningsvis även någon annan.
Jag ser mig själv som viktigast, jag är den personen jag bryr mig om mest. Om inte jag finns, då kan inte jag ta hand om dom som är beroende av mig. Om jag och mina barns mamma båda håller på att förblöda, ska jag då rädda henne av kärlek? Jag kanske misslyckas och barnen förlorar oss båda. Om jag lyckas och mamman överlever så försvinner det som jag bidrar med, det som jag vet att familjen är beroende av. Om jag istället räddar mig själv och lyckas, så kan jag garantera barnens överlevnad och även göra ett försök att rädda deras mamma.
Är man verkligen sjuk om man ser sig själv som den allra viktigaste?
Ja, jag ser på Good Will Hunting.
Jag har förlorat mycket, familjemedlemmar och husdjur, men det har inte påverkat mig. Samtidigt har jag en psykisk sjukdom som påverkar förmågan att känna sympati och empati. Detta bryr jag mig inte om och jag anser att det inte stämmer in på mig.
Har killen rätt? Är jag en sann narcissist som sätter mig själv före allt och alla och det enda jag skulle se som en förlust är om jag förlorade mig själv? Kommer jag aldrig kunna uppleva förlust?
När jag tänker efter, när jag tänker så hårt att jag får ett tryck i huvudet, när jag tänker så intensivt att allt är helt tyst och kolsvart i huvudet, så kan jag inte för mitt liv tänka fram en person som är viktigare än mig själv. Varför? Av samma princip som när ett flygplan felar och vi alla ska förbereda oss för döden. Alla ska rädda sig själva först och sedan den som sitter bredvid. Är detta på grund av att dom sätter sig själva före andra? Nej, det är för att om man inte själv tagit hand om syrgasen så kommer man snart tappa medvetandet och dör helt i onödan, när man kunde tagit hand om sig själv först och förhoppningsvis även någon annan.
Jag ser mig själv som viktigast, jag är den personen jag bryr mig om mest. Om inte jag finns, då kan inte jag ta hand om dom som är beroende av mig. Om jag och mina barns mamma båda håller på att förblöda, ska jag då rädda henne av kärlek? Jag kanske misslyckas och barnen förlorar oss båda. Om jag lyckas och mamman överlever så försvinner det som jag bidrar med, det som jag vet att familjen är beroende av. Om jag istället räddar mig själv och lyckas, så kan jag garantera barnens överlevnad och även göra ett försök att rädda deras mamma.
Är man verkligen sjuk om man ser sig själv som den allra viktigaste?
