Hur gör man för att inte "dö av tristess" när man arbetar/pluggar?

Nej gör så här istället.

Starta eget. Driv den själv utan anställda. Se till att driva en verksamhet med minimal mellanmänsklig kontakt. Jobba minimalt i tid och tjäna ok med pengar. Så står du ut och kan spendera din andra tid med det som du hellre vill göra. Som att hänga på Flashback tex😉

Det skulle ändå inte bli så om jag hade eget företag. Antingen så skulle jag konsulta hos andra, eller så skulle jag ha en egen produkt, vara skitstressad och ringa vänner varje dag och fråga om råd kring saker.

Välkommen till vuxenlivet. Det är så här livet ser ut för de flesta. Det är bara att bita ihop och kämpa på.

Det här är inte sant. Allt blir tråkigt efter ett tag. Alla ämnen/jobb blir tråkiga.

I början kan det vara intressant, men sedan blir det svårt eller tråkigt. Oavsett om det är mer logiskt eller socialt.

Det bästa man kan göra är att tänka vad som skulle passa en bäst, samt vad som ger mest möjligheter i framtiden, och satsa på det.

Själv trodde jag att jag aldrig skulle trötta på datorspel. Många i skolan sa att gamlingar kommer sitta och spela spel på ålderdomshem. Jag är inte så gammal, och jag äcklas redan av spelen.

Bara för att du tröttnat på något tröttnar alla på allt alltså? Visst visst.

Hmm. Du har en poäng. Fast jag ser mig själv som en vanlig människa. Människor fungerar på liknande sätt?

Ni dödliga, tröttar inte ni? Spelar ni ett simpelt spel, om och om. 12h om dagen. Dag efter dag, i åratal. Tröttar inte vanliga människor?

Har man asperger, så mår man bra av att göra samma sak om och om.

När det gäller träning, så får man en fysiskt reaktion och blir hög av det.

När det gäller studier och jobb? Man tröttnar nog..

Bara om man gör om exakt samma sak om och om igen.

Tänk om människor bara tröttnar efter ett par dagar av samma ämne? Sker nog för många.

Fast det blir ju nästan likadant. Själv har jag jobbat inom butik. Det var rätt socialt. Det hände inte EXAKT samma sak varje dag, men ungefärligt så var det samma sak. Orden jag använde på jobbet var nästan samma sak varje dag.

Att skita i det och gå på bidrag är däremot fruktansvärt tråkigt och menlöst. Det är ungefär som att skolka under skoltiden. Det låter som en bra idé, men när man sen är där helt ensam utan något vettigt att göra så blir det ganska dumt.

Det är väldigt få som jobbar över 40 h/vecka. Jag brukar landa på 35 h/vecka.
Jag gör saker jag tycker är kul. Visst det var inte alltid kul att plugga matematik på Chalmers, men jag hade en målsättning att bli civilingenjör och alla kompisar och fritiden var ju grymt roligt. Att flytta hemifrån och klara sig själv. Fantastiskt!
Sen kom man ut i arbetslivet och fick jobba med utmanande projekt. Resa runt och jobba lite här och där för att implementera olika saker direkt hos kund. Bo på hotell och äta gott. Numera har jag familj så jag undviker det, men då har jag istället intressanta projekt lokalt med kul kollegor och uppdragsgivare som uppskattar det man gör och ger massor tillbaka. Jag kan träna varje dag till och från jobbet så det är kul att gå upp och springa eller cykla till jobbet.

När jag tröttar på ett uppdrag så byter jag till ett nytt. Nya projekt, ny teknik, nya kollegor, nya förutsättningar för att träna till och från jobbet.
Än så länge har jag aldrig hamnat på ett tråkigt uppdrag och gått vidare efter kort tid. Jag har alltid stannat i alla fall 2 år på varje ställe vilket jag brukar ha som målsättning. Efter 2 år har man lärt sig det mesta om det uppdraget och börjar bli en inventarie och utbildningstakten sjunker, dvs man lär sig inte alls lika mycket som under det första året. Då kan det vara dags att se sig om efter något nytt.

Det faller ju i den montona kategorin i så fall. Bara för att det var så betyder det inte att alla jobb är så.

Fast alla jobb har blivit så. Vi har simplifierat allt (teknologin) så att alla människor kan göra det.

Jobben är simpla. Även efter utbildningen på svåra utbildningar så är redskapen man använder väldigt simpla. Allt har blivit monotont.

Tvärtom, jobben blir mer och mer komplexa, och teknologin gör det som är monotont.