Citat:
Hejsan.Jag tror inte du behöver mediciner eller dylikt. Ett stort problem i världen idag är just ensamhet. Många sitter ensamma dagar o kvällar, och vi tror ofta att det bara är äldre personer som tillbringar sin tid i ensamheten. Ensamhet kan vara bra för många i lagom mängd, då man får tid att reflektera över sin vardag och egentid är viktigt för att må bra. Men det kan också slå över i depression, ångest och till sist kan man få svårigheter med sociala interaktioner pga man inte umgås med människor. Man vet inte riktigt hur man skall bete sig helt enkelt då man blir ovan.
Jag själv har det problemet. Är 32 år, flyttat 14 gånger i mitt liv. Ofta pga jobb och studier men också 3 gånger pga kärlek. Har bott i en storstad i 5 år och har inga vänner. Överhuvudtaget. Studerar för fullt och haft lite småjobb då och då vid sidan om studierna.
Jag förstår dina tankegångar och hur du egentligen lider av din ensamhet.
Tvingad ensamhet är något fruktansvärt, för vi har inte riktigt själv valt situationen, den blir tvingad på oss.
På grund av all tid som gått, som faktiskt består av år, har jag märkt att jag blir obekväm med människor som exempel ger mig komplimanger, jag vet överhuvudtaget inte hur jag skall bete mig i sådana situationer. Känner mig tafatt. Jag är egentligen inte introvert, utan glad och framåt, men ju mer tiden går, ju mer irriterad har jag blivit på människor. Speciellt kallprat där man inte diskuterar något väsentligt eller intressant.
Problemet är ju också internet. Vi umgås knappt med folk, utan sitter mest på facebook, vilket också minskar vår kunskap gällande mötet med en annan människa. De sociala signalerna faller bort när vi använder nätet som en utgångspunkt.
Du behöver inga mediciner, kanske skulle KBT- Kognitiv Beteende Terapi hjälpa för att bryta dina mönster och tankegångar, så du ändrar dina vanor och därav också mående. Jag förstår att det är svårt med det också, känner sig ensam. Försök byta rutiner, vet inte om du går på gym eller är med i någon universitets förening där ni har aktiviteter. Glöm inte bort att folk är vänliga mot en när man väl tagit kontakt och pratar. Många av oss är ju distanserade och håller sig till sin egen bubbla, och kan vara frågade om en främling kommer fram och börjar prata, men försök. Se också till att göra saker du tycker om, så du inte sitter rätt upp och ner hemma och låter dagarna o tiden gå förbi.
Kram
Jag själv har det problemet. Är 32 år, flyttat 14 gånger i mitt liv. Ofta pga jobb och studier men också 3 gånger pga kärlek. Har bott i en storstad i 5 år och har inga vänner. Överhuvudtaget. Studerar för fullt och haft lite småjobb då och då vid sidan om studierna.
Jag förstår dina tankegångar och hur du egentligen lider av din ensamhet.
Tvingad ensamhet är något fruktansvärt, för vi har inte riktigt själv valt situationen, den blir tvingad på oss.
På grund av all tid som gått, som faktiskt består av år, har jag märkt att jag blir obekväm med människor som exempel ger mig komplimanger, jag vet överhuvudtaget inte hur jag skall bete mig i sådana situationer. Känner mig tafatt. Jag är egentligen inte introvert, utan glad och framåt, men ju mer tiden går, ju mer irriterad har jag blivit på människor. Speciellt kallprat där man inte diskuterar något väsentligt eller intressant.
Problemet är ju också internet. Vi umgås knappt med folk, utan sitter mest på facebook, vilket också minskar vår kunskap gällande mötet med en annan människa. De sociala signalerna faller bort när vi använder nätet som en utgångspunkt.
Du behöver inga mediciner, kanske skulle KBT- Kognitiv Beteende Terapi hjälpa för att bryta dina mönster och tankegångar, så du ändrar dina vanor och därav också mående. Jag förstår att det är svårt med det också, känner sig ensam. Försök byta rutiner, vet inte om du går på gym eller är med i någon universitets förening där ni har aktiviteter. Glöm inte bort att folk är vänliga mot en när man väl tagit kontakt och pratar. Många av oss är ju distanserade och håller sig till sin egen bubbla, och kan vara frågade om en främling kommer fram och börjar prata, men försök. Se också till att göra saker du tycker om, så du inte sitter rätt upp och ner hemma och låter dagarna o tiden gå förbi.
Kram
Härligt att höra att man inte är ensam iallafall!
Aldrig hört talas om KBT, får ta och kolla in det. Gymmar 5 gånger i veckan just nu, bara för att inte sitta hemma hela tiden + att det känns skönt att komma ut lite.
Känns dock som en farlig rutin att bli van vid att vara ensam då det känns som att man inte kommer anstränga sig med det sociala och förbli ensam. Håller med dig om internetet, ibland önskar man sig att det var som på 90-talet då folk var tvungna att umgås i person istället för över internet.
