Vad händer till slut när man sväljer sina känslor?

Du blir riktigt avtrubbad till slut och blir inte glad över något. tro mig du vill inte dit.

Intressant att höra allas åsikt, anledning att jag startade tråden är nog för att jag känner att jag har lite svårt att förstå mig på mina egna känslor över saker, känner att jag kan trycka bort jobbiga känslor så kände mig nyfiken på vad som kan hända i ”värsta fall”

Jag är uppfostrad med att inte visa negativa känslor. Det har ställt till mycket för mig. Kompisar vet inte var de har en, flickvänner känner sig utestängda osv. Värst är väl att jag lätt dragit på mig jävligt egostiska människor som älskar att man alltid är positiv, hjälpsam och inte kräver något tillbaks. Har fått klippa av många vänner för de var sällan något att spara på i slutändan. Nu har jag gjort en vändning. Umgås bara med varma och omtänksamma kompisar som jag haft i många år, en flickvän som gillar mig som jag är och får bra hjälp av terapi.

Att känslor kokar över som andra säger håller jag med om. Det riktas dock mot mig själv för kan inte hantera dem. Hade en jobbig dag i skolan igår och "var tvungen" att rätta till det med lite öl och kokain när jag kom hem för att inte sitta och disintegrera av irrationella känslor. Vanligt folk kanske hade haft lättare att hantera eftersom de är mer bekanta med dem. Jag håller dem nere tills något triggar allt att komma på samma gång även om det inte är i proportion till vad som hänt/inbillats.

Tror inte att känslor byggs upp rent kvantitativt för att sedan explodera när det inte får plats mer,, men ett mönster av att aldrig uttrycka sig eller våga känna efter gör en knäpp i slutändan. Det är någon sorts frustration över att inte ha ett naturligt utbyte med andra som gör att man inte kan relatera eller bonda som vanligt folk. Det är jäkligt ångestdrivande i längden att känna att man har en glasvägg mellan sig själv och sina känslor. Man kan se dem men inte känna dem på riktigt, bara på ett intellektuellt plan. När jag sitter med min psykolog och pratar om något riktigt bisarrt som hänt är det som om jag pratar om något jag läst eller hört, inte egna erfarenheter. Det är fucked up.