Citat:
Ursprungligen postat av
Kedox
Vi får börja med att backa ett antal århundraden, hur många vet jag inte exakt men till en tid då Engelska enbart talades i England iallafall.
Antiken ungefär. Det är en bra början, engelsmännen hade en massa fördelar av det romerska arvet. Det stämmer iofs även in på andra kolonialmakter som Frankrike, Spanien och Portugal, men även kolonialmakter utan romerskt förflutet, som Ryssland och Japan, klarade sig bra. Ingen unik fördel alltså, men kanske värt att nämna. Även vikingarna och (framför allt) normanderna spelade en viss roll för framtida brittisk imperialism.
Citat:
Var det så att de var först och sen följde en ketchupeffekt då de kunde arbeta sig vidare från de ytor de befäst eller vad? Misstänker att även båtbyggandet låg i framkant då detta ju såklart är ett måste för att nå långt bort.
Delvis. Det började förstås med att erövra och konsolidera de brittiska öarna, vilket gjordes av de normandiska kungarna på medeltiden. Dessa kungar hade även mark på kontinenten i Frankrike. Båtbyggandet spelade förstås en stor roll. Bl.a. inspirerades de av konstruktionen på gamla vikingaskeppsvrak som de fann, och de var även innovativa. Henrik VIII lät konstruera dåtidens modernaste krigsfartyg, som hade både bågskyttar och kanoner. Minns jag rätt gick det inte så jättebra för just
det enskilda skeppet, men uppfinningsrikedomen fanns där absolut. Britterna har nog alltid varit lite egensinniga, och det kanske gjorde att reformationen och industrialiseringen kom igång ordentligt där, vilka i sig blev motorer för den särskilda brittiska stormaktstiden.
Citat:
Men varför just Storbritannien? Är nästan bara dem och Holland man hör om som dominerande koloniseringsländer. Har det att göra med att det är en Ö och att båtbyggartekniken var tvungen att utvecklas fortare där, eller var landet ovanligt rikt och hade andra möjligheter än andra?
Grejen med att vara en ö är ju att man blir ett osänkbart hangarfartyg, det blir väldigt svårt för en fiende att invadera. Samtidigt leder isolationen till att man måste ge sig ut i världen för att få tag i värdefulla resurser. Jämför med imperierna USA och Japan, som år 1800 maktmässigt var i ungefär samma situation som England år 800, men år 1900 var de på mer eller mindre samma nivå som Storbritannien.
Citat:
Varför koloniserade inte Tyskland, Grekland, Egypten, Finland, Belgien eller vilka fan som helst på samma sätt?
Tyskland blev inte en enad nation förrän 1871, men försökte faktiskt med kolonier ändå. Det rådde även inre oenighet om Tyskland hade nytta av kolonier på andra sidan haven, eller om det var bättre att satsa på ett landrike. Den sena starten var visserligen ett handikapp men inget hinder (se återigen på USA och Japan), men det var däremot Tysklands geografiska läge och brist på kust. Ett landimperium likt Österrikes, Rysslands, och i viss mån Frankrikes, hade varit en bättre strategi, som också prövades, om det nu inte var för att Tyskland var mer eller mindre omringat av fiender som omöjliggjorde även detta på lång sikt.
Grekland var under lång tid en del av Osmanska riket, och när det väl lyckades bryta sig loss kom det i krig med andra småstater på Balkan. Det var dessutom en instabil politisk situation inrikes.
Egypten var lite samma sak. De hade haft sitt eget imperium, men sen kom romarna, araberna, osmanerna och sen britterna.
Finland hade sämsta tänkbara läge för att bli en kolonialmakt. Dels geografiskt, men också för att landet var en integrerad del av Sverige sedan medeltiden och därmed ganska konstant i krig mot Ryssland som ville åt Östersjön, och när det väl blev självständigt och så smått började fundera på att ena alla finska folkslag så var ju inte det mäktiga Sovjet särskilt suget på det (och inte direkt någon annan heller).
Belgien lyckades väl ändå rätt bra? En liten, ung 1800-talsstat, som lyckades ta hela Kongo.
Andra som provat på kolonier var bl.a. lilla Kurland. Men med tanke på vilka hungriga grannar Kurland hade så är det inte så konstigt att det gick som det gick. D.v.s. inte alls. Några som dock lyckats ungefär lika bra som Storbritannien är Japan*, USA, och Ryssland/Sovjetunionen. Norges och Danmarks stora atlantimperium med Island och Grönland, samt Kalmarunionen ett tag, hade haft potential om dessa länder inte haft så väldigt liten befolkning.
Citat:
Ursprungligen postat av
Kedox
Intressant det du säger, ger ju klara tecken på hur mycket avgörande tillfälligheter kan vara.
Är det möjligt att om det inte blivit strul med Spanska tronföljden att vi idag haft ett USA och Kanada som pratat spanska? De hade ju redan Sydamerika och då har de ju halva inne för att gå norrut.
Kanske inte Kanada, men varför inte en stor del av USA? Mexikos gräns gick ursprungligen mycket längre norrut, och ett tag låg de ryska och de spanska besittningarna längs amerikanska västkusten väldigt nära varandra.
Citat:
Kan man säga att deras isolerade läge och öppenhet mot världshaven utan hinder varit en stark fördel?
Helt klart.
Citat:
Du får gärna fördjupa lite också, Nordamerika var väl inte den första koloniseringen? De har ju kontrollerat ruskigt stora delar av världen vid olika tillfällen, t.ex Indien med sin mastodontbefolkning. Hur hamnade de i Asien?
Nästan alla europeiska länder ville åt rikedomarna i Asien. Handel mellan kontinenterna hade pågått ända sen antiken, men med Roms fall och Kinas isolering blev det sämre fram till dess att mongolerna öppnade upp sidenvägen igen. När sedan storkhanatet föll och osmanerna tog över främre Orienten blev det sämre igen. Därav initiativ som Vasco da Gamas och Columbus, m.fl. Britterna hoppade såklart på tåget, liksom även svenskarna, danskarna och ryssarna, som dock inte hade ett fullt lika framgångsrikt resultat.
(*= Det får ändå medges att Japan var kolonialmakternas James Dean. Det var ett visst mått av "live fast, die young" i Tokyos politik, åtminstone sett i efterhand.)